Allt e bra med algebra

Det första jag är tacksam för denna vecka är att jag har ett mattegeni till make som lätt som en plätt kan förklara en hel massa algebra för mig nu när kursen startat. Jag är hoppfull. Och faktiskt att jag vågar mig på att säga att det är lite roligt...Lite skillnad mot att bara skriva en massa uppsatser och bajsa ord. Ja, ibland är de där uppsatserna och diskussionerna man för på kurser rena rama ordbajseriet. Man ska skriva ord "bara för att". Och jag har redan hunnit skriva många ordbajsande uppsatser denna termin.

Å andra sidan har jag bara harvat igenom mig halva kapitel ett i min enorma mattebok. Så det där med roligt... Ni kan ju fråga hur det står till i slutet av boken kanske...då är jag kanske inte lika morsk.

I övrigt är jag tacksam för:

• att ingen superstorm dragit in. Idag är det ett år sedan Sandy svepte in över New York och det var ingen rolig vecka efter det. 
• att det är Halloween på torsdag! Det är grejer det. Jag struntar i att folk tycker det är jobbigt med tiggande ungar (i Sverige oftast, men där vet heller inte alla HUR man ska fira Halloween och vilka regler som gäller och NÄR) och de tveeggade budskapen. Att klä ut sig, vara lite spöklig och ha roligt är inte fel. Vi ska gå "trick or treat" för första gången i år och N ser verkligen fram emot det!
• att jag tror att en demokrat kommer att vinna borgmästarvalet här i NY på tisdag. Visserligen har vi haft en demokrat de senaste 12 åren, men några år till skulle inte skada. Jag kan inte med republikaner. Jag får rysningar bara jag tänker på dem. Kanske skulle klä ut mig till en läskig republikan på torsdag till Halloween? 
• att vi fann glögg och julmust på IKEA i söndags. Mmmm. Och pappa och syster har lovat att ta med en massa gott när de kommer i jul. En Aladdinask till exempel. Det fanns tyvärr inte på IKEA, trots rapporter om att det finns på IKEA i Spanien. 
• att jag har en ruskigt fin familj att älska och som älskar mig...

Lugnet före stormen

Så var biologitentan skriven. Läraren är fantastisk. "Skriv inga långa utläggningar, korta och koncisa rätta svar räcker". Japp, sagt och gjort. Kort och koncist blev det. Om det blev rätt får läraren avgöra. Samtidigt fick jag tillbaka en uppgift som jag lämnade in på medicinkursen och den fick högsta betyg. Inget jag bryr mig om, men det känns skönt att vara på rätt väg.

I helgen är det fullt upp, fast med lite roligare saker än plugg. Imorgon ska vi arbeta med ett projekt som Storasyster fått hem från skolan, men som vi glömt bort lite grann. Ett projekt om sig själv. Hon ska intervjua oss om hur hon var som liten, göra något art project och lite sånt. Jag måste säga att det låter väldigt roligt. Annars är Ns läxor otroligt enformiga. Samma sak varje vecka. Öva på glosor, skriv EN mening om helgen och rita en bild. Och så ett mattepapper om dagen. I Kindergarten var det mer fantasi och jag tror ärligt att N lärde sig mer. Hon kan ju redan stava till alla ord hon får i läxa eftersom hon skriver och läser mycket hemma av sig själv. Så det här projektet är mycket välkommet!

På söndag har vi hyrt bil och ska fara till moderskeppet (IKEA) och det längtar jag till. Vi behöver lite mer förvaring kom vi fram till nu när vi utvärderat lägenheten och det bästa fann vi så klart hos den blågula jätten.

Dessutom lockar matavdelningen...lite svenskt gott skulle sitta fint!

Dagens gåta: Vad är motsatsen till en trädkramare?

Vatten över huvudet?

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, tro och göra egentligen. Ni kommer nog ihåg att jag pluggar så här på sidan av mammaledighet. Jag måste plugga för att få ihop mina kurser som fattas för att bli legitimerad lärare här i New York. Deadline är i slutet av april nästa år. Jag har läst två kurser hittills som är avslutade; Evolutionär medicin och Små barns samspel och utveckling.

En kurs är under bearbetning (första tentamen kommer på fredag); Evolutionär biologi. Och en börjar i november; Små barns tal och språkutveckling.

Dessutom har jag registrerat mig på tre kurser här i New York på ett amerikanskt college (online) som börjar på måndag. En av kurserna är Algebra. Matte är = hata för min del. Men jag är ändå positiv och tror

att jag kommer att lära mig en hel del. Upplägget verkar lovande i alla fall. En annan kurs är Contemporary mathematics som verkar ännu svårare. Dessutom är det många uppsatser man ska skriva i detta ämne.
Den sista kursen påminner om en som jag precis avslutat; Play, fantasy and reality. Mycket att läsa och många uppsatser att skriva. Dessa tre kurser pågår fram till slutet av februari och det är hög fart. Alla tre avslutas med projekt...

Alla kurser verkar också intressanta vilket är positivt. Och jag har ju självdisciplin när det gäller! Jag jobbar i hög fart. Lite nervös är jag dock inför de amerikanska kurserna eftersom jag egentligen aldrig studerat här. Jag är osäker på hur stor skillnad det är mellan Sverige och USA vad gäller detta.

Å andra sidan räknade jag ut att efter den här terminen (med bara de svenska kurserna) har läst sammanlagt 9 hela år på universitet och högskola.

Så lite erfarenhet har jag ju!

En jubileumshelg

Idag är det tisdag igen och jag är glad för att:

• vi hade en sån fin dag i söndags när vi firade vår 6:e bröllopsdag! Vi gjorde absolut ingenting speciellt utan var hemma och myste. Maken överraskade med lite fina presenter och blommogram! Han är så fin min man alltså. Och så åt vi extra fin mat så klart och efterrätt till det. Finare än så kan man inte ha det.

Parfym och choklad! Min man vet vad jag gillar!

En ENORM bukett med favoriterna solros och vanliga röda rosor. De röda rosorna råkar dessutom heta samma som vår dotter :) 

• det inte verkar som om det blir nån storm i år. Förra året vid den här tiden började varningar gå ut om att en storm var på antågande inom nån vecka. Och resten är ju historia. Men än så länge. Peppar, peppar, ingen stormvarning.
• lägenheten är städad och fin. Det känns skönt både mentalt och kroppsligt när det är rent och fint. Nu låter det som om vi aldrig städar. Det gör vi ju hela tiden :) Men när man gör den där veckostädningen känns det väldigt bra när det är klart.
• jag får så fina kommentarer från er alla! De värmer alltid och de uppskattas, varenda en av dem! Många fina tips, uppmuntrande ord och härliga reflektioner! Tack för det!!
• jag har en sån fin familj. Jag blir alldeles glad när jag tänker på hur fint jag har det!

Barn, barn, barn

Det fanns en tid då jag tog kort på annat också. Annat än mina barn alltså. Den tiden känns så långt borta. Nu är mobilen fylld med bebisbilder till bredden och en och annan på storasyster.

Och när jag laddar ned bilderna till datorn inser jag hur flyktig tiden är. Nyss var lilla H alldeles nyfödd, pytteliten, svag och hjälplös. Det var förra månaden. Nu är han plötsligt nästan sex veckor, har en alldeles egen vilja, skriker emellanåt med starka lungor (så att han är säker på att få mat. Jag kan ju glömma bort liksom!), är nyfiken och tittar på allt och ler. Det där leendet alltså. Det kan smälta isberg.

Tiden springer så himla snabbt. Även om man ibland längtar ifrån bebisstadiet när man är tvungen att vara uppe hela natten för att han vägrar sova, eller när inget duger och han gnäller och har sig, är den tiden förbi alltför snabbt.
Jag skrev tidigare att det känns som att tiden går snabbare med andra barnet. Det kändes som att N var liten och nyfödd en mycket längre tid än vad H verkar vara. Kanske är det för att man vet hur snabbt det går. Plötsligt är H fem år och ska börja Kindergarten...

Jag vill inte. Kanske vill jag njuta lite extra nu när det förmodligen är sista barnet som ska växa upp och bli stort. Planer på en nummer tre finns inte (fast man ska aldrig säga aldrig!)...

Passa på att njuta av allt! Ögonblicken passerar alltför snabbt.

Där satt den!

Malariauppsats klar! Den ska inte skickas in förrän om tre veckor, men det gör inget. Den är klar och blir den godkänd är jag nöjd. Jag bryr mig inte alls om bra betyg bara det blir gjort...

Nu ska jag andas och ta det lugnt under kommande vecka, för nästa fredag får jag en hemtentamen på en annan kurs som jag måste ta itu med. Men tills dess är det lugna puckar.

Självdisciplin när den är som bäst, måste jag säga!

Måndagslista på en tisdag

Igår var det columbus day här i USA och det betyder ledigt för skolor. Därför kändes det som söndag igår. Och idag är det nästan alltså mitt i veckan! Galet vad snabbt det går. Helgen var lugn och fin. Det var skönt efter den där nedrans febern som attackerade förra veckan.
Så eftersom det var mentalt söndag igår för min del, blir det en måndagslista här på en tisdag istället.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• det är en sån fantastiskt varm och fin höst här. Solen strålar, höstlöven börjar framträda sakta men säkert och värmen håller sig runt 15-20 grader. Ingen höstångest här inte!
• jag inte skar av mig halva fingret idag när jag skar upp kött. Det blev bara en bit av fingertoppen. Nu låter det värre än det är, men fingret är omplåstrat och jag tänker inte titta på galenskapet innan det läkt. Jag riskerar att svimma. 
• jag hittade väldigt bra och intressanta böcker om malaria. Jag ska skriva en uppsats om malaria och det är alltid skönt när man hittar böcker man också tycker är intressanta att läsa...det underlättar.
• det snart är jul och pappa och syrran kommer och hälsar på!
• jag har en alldeles underbar familj som alltid finns där och stöttar!

Överdosering

Man vet att dottern har tittat för många gånger på Ronja Rövardotter när hon slår upp dörren till sovrummet där jag ligger och ammar på sängen, och skriker:

- Vi ska ha barn i natt!!!

Och sen tvingar yours sincerely (Moi, me, hennes mamma) att låtsas vara Lovis och föda fram "Ronja" aka N (som för övrigt ligger bakom ryggen och lurar medans hon "föds") samtidigt som hon krystar fram "vargsången" som Lovis sjunger emellanåt.

Tur att det är min favoritfilm i alla fall och jag kan typ alla sekvenser ur den utantill. Plus att lilla H har en tendens att se ut som en rumpnisse ibland...

Avbrott och uppdatering

Jag har varit sjuk. Faktiskt sjuk. Både förkylning och feber. Det var ett tag sen faktiskt. Och det var inte roligt. Nu mår jag bättre i alla fall och det känns himla skönt.

Under tiden jag var sjuk fick jag uppdatering via kommentar av underbara Monica (som är så bra med siffror och statistik och är nyfiken och kollar upp saker!) angående medellängden. Tydligen är medellängden för kvinnor i Sverige 167.7 cm. Själv är jag 167 cm. Jag är så svenskt lagom man kan bli! Jag har dock haft många långa människor kring mig hela livet så jag har känt mig väldigt, väldigt kort.

Medellängden för "vita" kvinnor i USA är 164.8 och alla kvinnor oavsett färgskala 162.2. Så jag är lång oavsett vilken kategori man jämför med! Känns bra det här. Riktigt bra. Och med den fart som fetman sprids här så kommer jag snart vara ett benrangel. Det går bra för mig här alltså.

Gotta love America

Asså, det finns fördelar med att bo i USA! Bland annat att jag här räknas som lång! Say what? Hemma i Sverige är jag relativt kort. Inte pygmékort, det finns kortare personer än jag så klart, men något kortare än genomsnittet är jag nog. Eller så ÄR jag genomsnittet? Jag vet inte. Jag har i alla fall känt mig kort. Många vänner är längre än jag och jag får ofta "se upp" till folk.

Well. Not anymore!
När jag var hos min läkare i juni och vi pratade om hur stor bebisen skulle kunna tänkas bli innan den kom ut i September (efter ett tillväxtultraljud som pekade på att vår bebis nog skulle kunna väga 4-4.5 kg vid födseln.) sa min läkare så här:

- Din man är ju lång och du är också lång, så det är inte konstigt om bebisen blir något längre och större än genomsnittet.
What? Jag slutade nästan lyssna vid "du är också lång". Jag? Lång? Yeah.

Likaså tycker de flesta att sonen var så stor med sina 54 cm och 3885 gram, men för att vara ärlig ligger många bebisar som jag vet om hemma i Sverige, mellan 3400gram och 3900gram. Kanske att 54 cm är något längre, men dottern var 52 cm lång och vägde 3775gram.

Igår hade dottern en playdate med en gammal klasskamrater och jag och playdatens mamma satt och pratade när hon kläcker ur sig att jag är lång. Oh yeah baby. Hon är kortare än vad jag är och tydligen är hon ungefär genomsnittet här i USA/New York.

Jag är lång och har alltid varit lång. Jag har bara bott på fel kontinent!

Måndagslistan

Så var det måndag igen! Vad är det med tiden egentligen? Är det Momos tidstjuvar som är i farten? Jag förstår inte. Lilla H växer så det knakar. Fyra veckor gammal imorgon och han har redan förändrats massor. Han är inte längre "nyfödd" även om han fortfarande är väldigt liten. Mer kött på benen, mer alert och vaken, intresserad av omvärlden...Tiden går alldeles för snabbt. Det känns som att det går så mycket snabbare än när N var liten. Kanske för att man nu vet, på ett annat sätt, hur snabbt det faktiskt går och vilka utvecklingssteg som kommer.

Idag är det måndag och jag är glad för:

• ännu ett fantastisk paket som kom på posten i lördags! Denna gång från Monica och Anna som är så söta! Kläder till lilla H, halsband till N, en tidning (Allers!) till mig och fina dukar och gratulationskort! Bara så där :) Dukarna kom väl till användning genast. Teparty med N och hennes gudmor S så klart! Det finns alltid tillfällen för teparty enligt N. Hon skulle kunna teparta varje dag om det var så. Kläderna till H är himla söta (jag ska lägga ut bilder på alla kläder från Monica och även från vännen M från förra veckan så snart jag får tid!) och det är roligt att ha svenska kläder som ser lite annorlunda ut jämfört med amerikanska. Och svensk tidning! Det var inte igår! Med svenska korsord. Ni kanske kommer ihåg min nippe på korsord tidigare i somras på jobbet? Nu på svenska! Kan behöva brush up min svenska lite efter så pass lång tid i amerikatt! Tack så hemskt mycket för paketet :)
• att man blir lite mer relaxad vid andra barnet. Lilla H har fått en förkylning. Smittad av storasyster. Och när hon var liten och blev förkyld eller sjuk, var man ju helt förstörd. Nu är man lite mer chillad och vet vad som väntar och har trix för olika krämpor. Fast nätterna känns långa...
• att jag hittat kurser på nätet via amerikanskt universitet så att jag kan få de sista poängen för att få min lärarlegitimation här i NY. Man ska ju inte ropa hej, men nu är chanserna större att jag klarar allt innan deadline iaf. Håll tummarna!
• att internethandel finns! Wow, vad skulle vi göra utan detta? Det finns ju allt man behöver och ofta med fri frakt. 
• att jag är välsignad med en underbar man och två fantastiska barn!
  

Pappor, behövs de verkligen?

Det är relativt stor skillnad på att vara pappa i USA och pappa i Sverige. Och även mamma för den delen också. Ett exempel som är ganska obvious är så klart föräldraledighet. Vad är det liksom? Totalt onödigt här i USA. Många mammor är antingen hemmafruar eller så går de tillbaka till arbetet efter 6 veckor. 6 veckor får man vara hemma, fast utan betalt. Vissa har sån tur att arbetsgivaren ger något längre ledighet och med viss lön dessutom. Rena rama lyxen.

Pappor och pappaledighet då? Lycka till med den.

Redan på sjukhuset vänder sig personalen till mamman när det gäller barnet och hans/hennes välmående. Vi fick också en mapp med diverse papper på hur man tar hand om en baby och så fick vi denna:

The New Moms handbook.

Pappor då? Äsch, de har ju redan gjort sitt. 

Jag hade föredragit The new parents handbook. Men det är jag det.