Dessutom är det extra spännande att följa H just nu eftersom jag också studerar två kurser där ena handlar om samspel och den andra om språkutveckling, och jag på nära hålla kan studera en liten människas första trevande försök till kommunikation och samspel. Det är fantastiskt.
Han har också börjat att försöka ta föremål som vi visar för honom. Han har en "bästa kompis" som är en grön elefantskallra. Det kan också vara en mus? Vi vet inte faktiskt. Jag var stensäker på elefant, men så blev jag osäker.
Varje gång han ser den spricker han upp i ett leende, som om han välkomnar en gammal vän. Det är fantastiskt roligt att se. Sedan "pratar" han med muselefanten en lång stund.
Han försöker också att styra handen mot skallran för att röra den och det blir han bättre på varje dag.
 |
| H och hans bästis |
Samtidigt som jag läser all litteratur om samspel och språk och allt det där, blir man ju väldigt orolig själv. Gör man allt man borde? Borde man göra ännu mer? Tänk om H hamnar efter på nåt sätt eftersom vi missat nåt eller kommunicerar på fel sätt? Och ännu värre; hur har storasyster N påverkats av oss? Nu är det ju försent, för enligt böckerna så stängs viktiga "fönster" nu när hon är runt sex år...
Man blir helt paranoid! Samtidigt har ju vi alla utvecklats ganska normalt, trots bristen på forskning tidigare. Jag är helt säker på att mina föräldrar inte läste nåt av detta under min uppväxt och jag blev ju ganska normal i alla fall. Som någon sa: "Parents mess you up. They don't mean to, but they do."
Inlägg
7 kommentarer:
Det gör ni, alla gånger! Rätt alltså. Att bara fundera i de tankebanorna säger en hel del (positivt) men absolut har du rätt i att samspelet (och särskilt den första tiden) är oerhört viktig! Fin blogg (som jag hittade av en slump) och fina barn :o)
Koppla av, jag tror att vi uppmuntrar våra barn rätt på vägen att lära sig samspel vare sig vi vill eller inte. Det blev ju folk av stenåldersmänniskorna också och av de flesta efter dom.
Jag är lite nyfiken på litteraturlistan till dina kurser. Var man tvungen att skaffa sig ett eget studieobjekt? Spännande förkrav inför en kurs. "Du behöver ett litet barn i åldern 0-2 år att studera".
Intressant det där med att studera, det är det verkligen, ger nya dimensioner men samtidigt ska man nog inte tänka för mycket:-). Och vi utvecklas ju faktiskt hela livet. Kul med en muselefant:-)) och roligt att följa utvecklingen, barn är väldigt spännande.
Visst är det intressant att läsa, men det kanske inte är så himla käckt när man är mitt uppe i det och börjar leta fel - jag är helt säker på att du gör rätt!!
Nuförtiden pratar ju inte föräldrar med sina barn tydligen, de glor i sina telefoner. Så att bara prata överhuvudtaget är ju en bonus, och att tänka hur man pratar är ju sådan överkurs så dina barn kommer bli alldeles överintelligenta och uttråkade i skolan ;)
Jag tror att de flesta föräldrar gör så gott de kan. Som vår barnmorska sa till oss när vi väntade barn: "Glöm aldrig bort att ni är de allra bästa föräldrar ert barn kan ha." Tänker på hennes ord de gånger jag oroar mig över att jag kunde ha gjort bättre eller annorlunda. Säkert finns det saker våra barn kommer tycka att vi borde ha gjort bättre. Det hör väl till på något vis. Att den yngre generationen ifrågasätter den äldre. Men jag vet när jag tittar på mina barn att de har haft en bra barndom och har det bra idag. Att jag och deras pappa har gjort så gott vi har kunnat. Och jag är helt övertygad om att detsamma gäller för er och era barn.
Kram Lotta
Mysigt med lilla H, verkligen spännande att följa alla hans framsteg. kram!
Skicka en kommentar