Vi har haft ännu en långhelg här hos oss. Igår var det nämligen Veterans Day. En dag då man skänker en extra tanke till alla som tjänat sitt land; soldater och andra som befunnit sig i krig. Därför hade barnen här i NYC ledigt.
Vi passade på att göra nåt alldeles nytt. Nämligen åka skridskor! Förra året öppnades det upp en skridskorink här i närheten. Då kändes N alldeles för liten, men i år, då är det alldeles lagom. Jag hade inte åkt på år och dar. Säkert 7 år sedan sist, men takterna satt i. Visst är det fantastiskt? Att kroppen liksom kommer ihåg saker, fastän det var så himla länge sen? Som att cykla, heter det ju.Det gick riktigt bra. N var lite rädd och ville inte släppa handen, men det kommer att gå så småningom! Det blev en liten, liten vurpa, men annars gick det ganska bra. Vurpor hör ju till att åka skridskor.
I söndags gick på en snabbis på en lokal street fair. Olika företagare i området visade upp sig och det var liveband och annat skoj. N gjorde en maracas och lyssnade på musik. Vi tog en korv med bröd och tog det lugnt. På väg dit stannade en äldre man oss på vägen och frågade:
- Could you answer this question? Which one of these three (sa han och pekade på vagnen, N och mig) is the most adorable?
Vi svarade med ett leende och det verkade vara alldeles rätt svar enligt mannen!
 |
| En kaninballong som vi köpte. Visst är den häftig? |
I lördags gick vi till en skolpark som ligger alldeles nära. Den är ås lagom stor och väldigt fin. Titta bara:
Dessutom fick jag en fin upplevelse och en återtro på mänskligheten. Det finns en liten fotbollsplan där och jag stod alldeles bredvid och tittade på när N gjorde nåt. Jag uppfattade inte att killarna hade börjat spela och skulle använda träden där jag stod som mål. Plötsligt hör jag:
- Excuse me, could you move your baby a bit so he doesnt get hit?
En tolvåring som hövligt ber om att flytta mig själv och vagnen så att de inte gör illa oss. Det är väl fint? Att de ens tänkte på att jag stod där...
JA, mänsklighetens fina sida finns fortfarande!
Inlägg
10 kommentarer:
Typiskt exempel på den amerikanska omtänksamheten! Jag tror inte att det skulle hända i Sverige, tyvärr.
Typiskt exempel på den amerikanska omtänksamheten! Jag tror inte att det skulle hända i Sverige, tyvärr.
Alltid härligt med bevis på att det finns hopp för mänskligheten. Grundaren av Wikipedia sa i Skavlans intervju att av 100 människor är 90 trevliga och godhjärtade, 9 lite jobbiga och en riktigt elak. Ungefär så. Och det stämmer nog. Man måste tänka mer på de 90!
Vad mysigt med skridskor! Å så söt kanin!
Åhh, jag vill också ha en så fin ballongkanin :)
Visst är det häftigt att kroppen minns hur man cyklar, simmar, åker skridskor och liknande. Det är tur att skridskorinkar har en bra sarg som man kan bromsa mot. Jag kan åka skridskor men är inte så bra på sånt där finlir som att bromsa.
Kul att ni åkte skridskor, blev riktigt sugen, har alltid gillat det och visst är det konstigt att balansen och tekniken kan sitta i så länge? Kanske för att vi lärde oss som barn redan så det finns där i en särskild plats i hjärnbarken precis som det gör för musiken, nu har man tittat på äldre, det kunde vara 40 år sedan de spelade ett instrument, men de har fortfarande en snabbhet i hjärnan beroende på det. Med sitt språk och talet till skillnad från andra utan musikutövande. Fast det har jag alltid trott men kul ändå när det kan ses med tekniken idag.
Väldigt söt ballongkanin och intressant att se låga hus och lite grönt, så får se om den där NY-resan blir av någon gång;-).
Och vad skönt och roligt både med mannen och de artiga barnen, man blir glad. Vi får koncentrera oss mer på de 90% tror jag som Anna skriver och "fetta" in "fjädrarna" särskilt mot den där ende elakingen som bara är en av hundra men kan ta enormt mycket plats. Vi får hjälpas åt ordentligt!
Kul med skridskor! Det är fantastiskt vad mycket som man INTE glömmer! Gå dit fler gånger med N så att hon lär sig åka bra. Jag vill lära J att åka, mne han verkar vara för gammal (fast 38 är väl ingen ålder?).
Va härligt för N att få prova skridskor. Vad tyckte hon? Jag minns inte när jag själv sist åkte, men det var väl i högstadiet nån gång gissar jag ;) man hade nog varit lite stapplig i början men sen hade det kanske gått lite bättre. Vilken läcker ballong med, de kan verkligen konsten att förvandla saker =) kram!!
Va härligt för N att få prova, men vad tyckte hon om det? Var ju jättelänge sen man själv stod på ett par skridskor, säkert i högstadiet nån gång...och vilken ballong hon fick med, riktigt cool kanin =) kram
Jag tycker så mycket om att få följa med på ett litet hörn i er vardag. När vi fann varandra här i bloggvärlden bodde du i New York. Sedan flyttade ni till Sverige och nu är ni tillbaka i New York igen. Och det slår mig att ert liv på så många sätt är annorlunda i New York men samtidigt på så många sätt precis samma oavsett var ni befinner er. Och jag är så glad över att ni får vara tillsammans hela tiden nu. Hela er fina lilla familj. Och jag är glad över att vi får följa med på ett litet hörn.
Kram på dig
Skicka en kommentar