tisdag 7 oktober 2014

När man missbedömer tid

Ända sedan det blev klart med mina två jobb har jag planerat att en dag avsluta jobb ett och sedan springa till jobb två. Rent praktiskt har jag planerat vad jag ska ta med till lunchlåda, hur jag ska byta om och minimera min packning. Kag har dessutom planerat en reservplan om jag sedan inte skulle hinna ända fram tidsmässigt. Det är ändå drygt 9 km från jobb ett till jobb två och jag har inte direkt sprungit på drygt 1 månad eller så. Därför hade jag ingen aning om hur lång tid det skulle ta!
Igår var det iaf äntligen dags. Allt förberett dagen innan. Hade dessutom en kollega att springa med (som tyvärr drog sig ur i sista stund så jag sprang ensam).
Vädret var perfekt och min energi likaså. Jag var verkligen taggad. Direkt efter jobb ett skyndade jag att byta om på toaletten,  packade noga mina andra kläder i min gympåse att ha på ryggen, laddade mobilen med musik och så iväg i parken längs med Hudson River. Fantastiskt vackert och rofyllt. Jag började springa på 114e gatan och skulle upp till 218e gatan. Dock blev planen ändrad då jag skulle hämta pojken jag tar hand om på skolan istället. Min plan var att springa till 191a gatan, ta tunnelbanan fram till 231a och sedan ta bussen till skolan. Allt väl så långt.  Sprang förbi 181a gatans övergång. Sprang jämte motorväg så en säker bro eller tunnel mot tunnelbanan är ett måste. Dock tänkte jag att jag skulle springa till 191a gatan, för där borde det finnas en bro. Jag sprang och sprang, men hittade ingen bro eller tunnel! Tiden rasade iväg och jag insåg att jag inte skulle hinna till skolan i tid om jag inte nådde tunnelbanan snart! Dock finns det
Inget alternativ än att fortsätta springa.  Kunde ju inte kuta över den trafikerade motorvägen ELLER stanna en taxi där, alldeles för farligt! Till slut hittade jag en tunnel och kutade mot tunnelbanan. Såg att jag sprungit ända till 200e gatan! Hittade inte ingång till tunnelbanan så jag sprang ytterligare sju kvarter och till en annan aveny. Hoppade på tåget som kom precis och sedan av på 231. Dock tog bussen sin lilla tid att komma, den var inte i tid som vanligt. Slutade med att jag i Panik fick hoppa in i en taxi för att hinna till jobb två! Kom exakt 14.52 till skolan...puh! Men nu vet jag att om jag ska springa mellan jobben så kommer jag hinna (om jag slipper hämta killen på skolan vill säga) hela vägen. Jag vet också att sista chansen att komma över motorvägen går vid 181a gatan....

Springturen var härlig ända fram till de sist panikslagna minutrarna!!

3 kommentarer:

Camilla sa...

Så smart att klämma in träningen mellan jobben. Kräver "bara" en del planering. Bra jobbat!

a kitchen in the country sa...

Smart det där med löpträning mellan jobben. Jag har sett att det är ganska vanligt i London där var och varannan löpare springer med ryggsäck till och från jobbet. Smart och säkert mer avkopplande än pendling. Heja dig!

Kram

Monica sa...

Låter mer än svettigt och kan känna det ända hit, den där känslan av att inte hinna fram i tid när det är viktigt, usch så stressigt, blir lite lättare nästa gång hoppas jag:-), om du hinner lägga tid på träning så här vinner du tid annars, ja man måste vara så väldigt effektiv i vissa skeden i livet, hoppas du hinner vila ut ibland bara.

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...