lördag 28 mars 2015

Fredagsgalej

Det känns att jag kom hem sent igår. Speciellt när man blir väckt 05.45 av en pigg son som är redo för dagen. NU, på en gång.

Jag arbetar på en privat förskola som förlitar sig på föräldrar som betalar en årsavgift. Vår avgift är ganska "låg" i New York-mått mätt, men för en svensk skulle det ändå se ganska dyrt ut. Vår avgift är subventionerad av den kyrka vari vi huserar och som även startade skolan. Vilket gör att vi också förlitar oss på donationer från föräldrar och familjer som tidigare haft barn på vår skola. Det är ofta det fungerar så här i New York (och i USA i det stora hela).
Många skolor, privata men även "kommunala" skolor (kallade public schools) som är gratis, brukar anordna en "fundraiser" årligen. Lite som en välgörenhetsgala. Föräldrar donerar saker och tjänster till en auktion där besökarna får buda på dessa. Man tar inträde dessutom. I inträdet ingår ofta dryck i form av vin och mat.

Igår hade vi en sån kväll på vår skola. Som lärare var det inte direkt ett val om jag skulle gå eller inte. Vi var "required" att komma. Och ja. En fredagkväll efter en vecka av arbete är väl kanske inte den bästa av kvällar att ränna ute.
Jag gjorde till mig i alla fall. Inhandlade en finare topp, tog byxor jag redan ägde, plattade håret (har alltid uppsatt annars) och slängde på lite maskara (det enda smink jag äger) för en kväll på galan. Jag mötte upp med en kollega och hennes man på tunnelbanan och vi gick dit tillsammans. Allt som allt var det en trevlig kväll med trevligt sällskap. Det är ganska trevligt att prata med föräldrar utanför jobbet, utanför den stressiga morgonen och alla måsten (och med lite vin i kroppen). Flera föräldrar kände inte igen mig till en början, så drastisk var en ny blus och rakt hår! Då kan man ju undra hur jag brukar se ut på jobbet egentligen? Jag kanske borde se över garderob och hår? Man kan ju inte se ut hur som helst även om man jobbar med barn menar jag.

Jag och kollegan budade också på lite tåg. Leksakståg så klart. Våra båda söner är förtjusta i Thomas the train och en av våra föräldrar designar tåg för leksakstillverkaren och han hade donerat ett gäng tåg. Ganska många. Vi har otroligt begåvade föräldrar i vår grupp. Fem musiker, varav tre jobbar professionellt, en konstnär, en kock med egen catering, leksaksdesigner, fysiker (och lärare på Columbia universitet) med flera. Tillsammans arbetade de och gjorde en fantastiskt fin kväll möjlig. Förhoppningsvis drog vi in en del pengar till nästa år!

Jag var ute efter min "läggtid" vilket är 22 och jag somnade nog inte förrän efter 23.30. Det kommer att kännas idag kan jag säga...Och givetvis är dagen fullspäckad med städning, karate (för dottern dock) och gå på födelsedagskalas. Dottern är inbjuden på ett kalas på Chuck E Cheese. Och jag ser inte fram emot det. Ska tydligen vara ett alldeles galet ställe med mat och spelmaskiner och all annan galenskap...Rapport kommer!

Ha en fin helg!

7 kommentarer:

Monica sa...

Det är lite kul ändå att komma ut och nu när du gjort dig så fin:-). Man kan väl ha lite olika vardagsjag och festjag:-). Intressant också att träffa nya människor och föräldrar till "dina" barn, idén är inte så dum även om det blir extrajobb, och så är det förstås väldigt olikt här att samla in egna pengar och förlita sig på donationer men det föder ett engagemang i alla fall. Dotterns kalas låter spännande, barnkalas idag verkar ta oanade "höjder", det är lika här, föräldrar hyr hela lekland och minglar med varandra medan barnen härjar i lianerna. Alla har inte råd naturligtvis, klasskillnaderna ökar mer och mer här kan man se. Trevlig helg önskas och hoppas du hinner mer än städning och allt sådant jox. Och får sova igen din timme:-) PS en ny topp är precis vad man behöver ibland och lite tid till sig själv att göra sig iordning.

Malin sa...

Ja vår skola har också en årlig spring auction då alla föräldrar ombetts donera något samt varje klass gjort något som skall auktioneras. Vi brukar faktiskt inte gå då det kostar en del för biljetter samt barnvakt, men iår slår vi till och har köpt båda. DÅ kommer pappa plötligt på besök just den helgen. Lite otur. Normalt drar skolan in 40-50,000 USD på en sådan kväll. Allt går till financial aid.

familjenlalloo sa...

Undvik Chuck E Cheese säger jag bara, det är ett hemskt ställe och man blir alldeles trött i hjärnan bara man är där några minuter när man lämnar barnen på kalas.

Kul att du bara har maskara. Jag är likadan. Känner mig fullsminkad när jag har maskara och läppstift. Sparar massor av tid och pengar. Dottern får lära sig på annat håll, för här finns inget att hämta.

iaz sa...

Härligt med lite galej och att få träffa föräldrarna på ett annat sätt/ställe än man är van vid. Det behövs lite miljöombyte. Spännande för dottern med kalas på Chuck E Cheese! Kul med lite annorlunda kalas än vad man är van vid är hemma. Kram

Ida sa...

Hej, Vad spännande det är att läsa om ditt liv i usa och de olika sker du gör där som är vardag där :)
Jag ville också berätta att jag är tillbaka och bloggar nu igen fast nu på www.ibalancei.com istället för lippstick.se
/ Kramar Ida

Linda sa...

Så bra med en fundracer och att klä upp sig lite. Det gör man nästan aldrig nu för tiden haha. Ja det är otroligt hur mycket man klarar av egentligen med så lite sömn som man faktiskt får och har fått under ett bra tag nu. Kroppen är ganska otroligt. Ha det bäst. Kramar

Linda sa...

*Fundraiser haha

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...