onsdag 15 april 2015

mother of the year

Förra sommaren köpte vi en cykel till dottern. Tanken var att hon skulle lära sig cykla under sommaren. Det var inte alldeles lätt eftersom inget gick som planerat. Cykeln köptes, men tyvärr fanns det inga stödhjul som passade till just hennes cykel. Skärmen var alldeles för tjock. Dessutom är det inte bara att gå ut utanför huset och öva. Det finns läskiga vägar med mycket trafik. Därför var vi tvungna att bege oss till närmaste park vilken ligger en 15 min promenad iväg. Lägg därtill att dottern är född något harig, ogillar att ramla, känna smärta och liknande. Vi övade några gånger och,  ja, det gick inte fantastiskt om jag säger så.
I år var därför mitt mål att starta tidigt med övningen för att på så sätt få henne att cykla innan jul. Under påskveckan var det regnigt och kallt men lördag och söndag ljusnade det. Vi övade balans på lördagen (skruvade ned sadeln så att hon kunde sätta fötterna i backen) och så på söndagen testade vi att cykla med sadeln i normal höjd. Att öva liknande saker med dottern är inte det lättaste. Tyvärr har hon ärvt mitt humör och ni kan ju tänka er hur mycket vi lyckades tjafsa innan det gick vägen!  Mycket tålamod...som jag inte har emellanåt. Ändå lyckades dottern till slut att cykla! Alldeles själv! Och vilken lycka!  Hennes självförtroende sköt i höjden enormt. Och jag kan dra en suck av lättnad - vi fixade detta innan jul!

4 kommentarer:

Camilla sa...

Stödhjul har vi inte haft till våra barn. De lär sig tydligen att svänga på fel sätt med stödhjul så det är bättre att lära sig att cykla utan.

Inte helt lätt att lära sig kan jag tänka mig, men med åldern går det säkert lättare. Härligt att dottern knäckt koden nu. Då är det bara övning kvar.

iaz sa...

Härligt att se sina barn lära sig något och samtidigt övervinna en rädsla. Grattis N ♥ Kram

Saltistjejen sa...

Så härligt!!! Heja N!!!!
E är precis likadan. Rädd för höga farter, för att ramla och slå sig, och för saker jag inte ens i min vildaste fantasi kan komma att tänka på.... Så även här har ju cyklandet gått trögt. Vet också att det ÄR klart svårare att få till träning när man bor i NYC. Vi gick oftast till promenadstråket vid East River nära vårt hus, men även det var ju ändå en lite promenad och det behövdes alltid lite planering. Och vilja. Från alla. Nu är det ju en helt annan sak. Med cykeln i garaget kan hon cykla närsomhelst på gatan utanför. Tyvärr har hon helt enkelt inte viljan. Ändå. Hon KAN nu. Men hon sa till mig "mamma jag tycker inte det är roligt för jag är rädd hela tiden..." Vad gör man åt sådant? Hur mycket "tvång" ska man använda. För jag vet ju att hon älskar att "klara av saker" och sådana här rädslor försvinner oftast bäst genom träning, övning och ytterligare träning. Så man blir van. Inser att man kan och att man inte slår ihjäl sig eller blir påkörd av bilar bara för att man sitter på cykeln. Samtidigt vill jag inte pressa för mycket heller. Vill att hon ska känna lusten själv. Usch svårt det där. Med lillebror är det tvärtom hahaha! Han lär säkert cykla fortare och mer våghalsigt långt innan storasyrran även fast han ännu bara är lite över året. Hm..... Något mellanting hade ju inte varit helt fel hahaha! ;-)
Kram och stort Grattis igen till N!!!!

Malin sa...

Det är så olika det där. Båda mina lärde sig under somrar när de var i Sverige när de var 5-6 år. Sedan var det ingen återvändo, men den yngste har helt klart bättre läggning för det. Vi cyklar inte så mycket här trots att vi kan, utan det blir mycket på sommaren i Sverige då vi bor på landet. Kanske ni kan låna/hitta billigt på blocket när ni är i Sverige i sommar?

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...