söndag 26 april 2015

En fråga till utlandssvenskar

NU är det drygt tre månader innan vi åker till Sverige. Tiden rusar känns det som! Vi förbereder på olika sätt, liksom familjen där borta.
 
Jag har inte många nära vänner i Sverige, en handfull, som jag gärna vill träffa när vi är där. Vi har ju en stor familj som kommer att få den mesta av vår tid. Även om vi stannar i tre veckor är det ganska kort tid och vi prioriterar familjen givetvis (och de få vänner vi har). Men så är det de där "andra". De som man träffar då och då, närmare bekanta, sådana man stöter på ibland, eller tar en fika med en gång om året eller så. Några skulle säkert gärna träffas och uppdatera och det skulle jag med, men jag tror inte att jag kommer att ha tid. Jag vill inte lova någon något jag inte kan hålla. 
Jag vill heller inte hemliggöra resan till Sverige, för jag kommer från en liten stad och där stöter man på varandra oavsett. 

Därför undrar jag hur ni andra utlandssvenskar har upplevt detta. Har det blivit konfrontationer om ni inte hunnit träffa alla vänner, bekanta och familj? Är nu öppna med att ni reser hemåt, men inte kommer att ha tid att ses över en fika eller liknande? Ett snabbt hej om man stöter på varandra på stan är ju givet, men mer än så?

Detta är ju första gången vi reser tillbaka och jag har inte riktigt upplevt detta. Vi vet dessutom inte hur länge det dröjer innan vi kommer till Sverige nästa gång. Det kan dröja ett år, två eller fem. 

10 kommentarer:

Camilla sa...

Någon gång förra året kom sånna där lite mer avlägsna vänner till vår stad från en annan del av Sverige, som de nu bor i. De flyttade från vår stad för några år sedan. De skickade då ut i förväg att under en viss dag och tid skulle de sitta på ett fik i stan. Ville man komma och fika med dom så var man välkommen. De var där några timmar så folk kom och gick. Det tyckte jag var ett trevligt sätt.
Funkar ju lika bra med picknick i en park när det är sommar och med barn.

Anonym sa...

Jag var hemma förra sommaren i två veckor. Gjorde det klart för alla att vi skulle umgås med mamma/mormor. Vi hade en leksak på stranden och då kunde vänner ansluta med sina barn och en kväll gick jag ut på middag med tre gama tjej kompisar. Funkade bra. Alla vet om att jag vägrar flänga runt. Har jag tagit mig över Atlanten med barn, ja då kan de komma och se mig när det passar för mig.

Kram Marie
www.mls73.wordpress.com

My kids' Mom sa...

Hej,
När jag var yngre var det mycket viktigare för mig att försöka träffa alla när jag var hemma i Sverige på somrarna och då blev hela sommaren ett enda långt fika-party och kunde faktiskt kännas stressigt på ett sätt som gjorde att jag fick dåligt samvete. Med tiden har jag sållat och släppt kraven, hinner jag så hinner jag...och det var ju inte bara upp till mig. Nu på senare år har besöken mest kretsat runt den närmaste familjen och fokus varit helt och hållet på vad vi som familj ville göra och vad vi njuter av och tycker om. Mitt råd: Känn ingen press. Det löser sig.

Mvh, Anneli

Marina sa...

jag är absolut inte rätt person att fråga eftersom jag alltid är hemma så länge. Däremot har varit med om det omvända, att sådana som tidigare bott här i Singapore kommer tillbaka på besök, bestämmer en plats där man kan träffas på kvällen över lite mat och alla som vill kan komma. Att göra det över en fika går väl också alldeles utmärkt, och då får ju alla chansen!

Ida sa...

Vi brukar göra precis som ni, fokusera på familjen när vi är hemma istället för att stressa runt som en skållad råtta för att hinna träffa "alla". Tror att de flesta har förståelse för detta - speciellt om de rest över Atlanten själva & vet hur länge jetlag kan sitta i!

Däremot hade jag inte hållit en hemresa hemlig bara för att inte stöta mig med folk... Men det där beror ju lite också på hur öppen du är med saker överlag på sociala medier. Medan jag är öppen med det mesta på bloggen är jag inte alls speciellt aktiv på Facebook - som väl kanske är stället där mina mer ytligt bekanta "håller till".

Ann sa...

När det kommer till bekanta så är de helt klar längst ner på listan, men jag tänker således om de vill träffa mig när jag är hemma så får de komma till mig när jag har tid. Det finns ingen anledning att du ska stressa ihjäl dig för att hinna överallt. Då kan man helt enkelt bjuda över ett par stycket på kaffe, eller om man har saker man måste göra "hemma" typ som att tvätta kan de komma över då och umgås mellan tvättarna :)

Malin sa...

Vi är ju mest på landet och där träffar vi familjen och vänner som bor i närheten. Ofta är ju vänner och bekanta också på semester under sommaren så det har snarare varit svårt att kunna träffas för ingen är i Sverige! Folk förstår säkert att ni prioriterar familj. Kontakta de ni vill träffa privat och erbjud en fika tid t ex. Om någon vill träffas så kan man säga att man tyvärr inte hinner denna gången. Det tror jag de fattar! Tycker också att folk får väl komma till er om de vill ses (alltså inte vänta sig att ni skall möta dem med två barn och mycket inbokat). Ha det så bra i sommar!

Steel City Anna sa...

Brukade flänga runt, var jobbigt. Var hemlig en gång, också jobbigt :) nu träffar jag dem som verkligen vill träffa mej och tvärtom. Gör väldigt lite planer, det ska vara trevligt och avslappnat, inget pliktskyldigt hattande. Idén med fika/picknick var bra. Som sagt, folk för anstränga sej att träffa er, inte tvärtom!

Linda sa...

Haha satt precis och snackade med mamma på telefon om detta imorse. Hon vill att jag ska slappna av så mycket som möjligt med familjen och själv kunna känna lite avlastning då de ska ta barnen så mycket de kan. Och det vill jag också. Men samtidigt så är det ju det där stressandet som finns i bakhuvudet. Jag känner likadant som dig men jag kommer nog träffa de kompisar som jag känner är specialla för mig och lägga ned tid på de och sedan försöka slappa så mycket jag kan också. Något mellanting liksom. Men jag förstår hur du känner för jag har redan börjat bli uppbokad och det vill man ju liksom inte känna samtidigt som man måste planera vissa dejter i förväg då folk bor i andra delar av Sverige nu. Men jag kommer definitivt inte göra saker som jag inte känner för. Nej, det har man blivit för gammal för :).

Anonym sa...

Har en kompis som bodde i usa flera år. De sista åren la hon ut en tid å en plats där hon skulle vara å de som kände för det fick komma dit. Kan vara bra om det är ett fik eller nåt där man kan vara några timmar så man hinner prata med de som kommer. Hon tyckte det var ett enkelt å avslappnat sätt å det tyckte vi också som kom dit.

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...