Gloria

Häromveckan städade vi ganska rejält hemma. Det känns som om vi hamnar efter hela tiden, med barn, jobb, läxor, matlagning, så kommer liksom städningen sist på nåt sätt. Förutom det allra mest nödvändiga givetvis. Jag har funderat på att helt sluta städa till barnen är typ arton. Jag plockar undan och går in i sovrummet för att lägga in en borste eller nån leksak och när jag kommer ut fem sekunder senare är det en drös med saker framdragna igen...Bara att börja om. Sonen är fenomenal på att stöka till. Han är högt och lågt, mest högt faktiskt.

I alla fall så slängde jag en planta vi hade i fönstret eftersom det såg lit vissen ute (alltså den var helt torr och krispig liksom). Efter en stund kommer dottern.
- Mamma, var är Gloria?
- Eh...Gloria? Vad pratar du om?
- Ja, min planta i den rosa krukan.
Ridå. Hon hade alltså döpt alla plantor. Och nu hade jag mördat Gloria.

En minut senare fick jag ett sms på telefonen så jag tar upp den och skriver ett sms tillbaka. Varpå dottern utbrister irriterat:
- Oh, great! Now you are putting this on Facebook and Instagram too!

Ungar alltså!