Så är då sista veckan av Sverigevistelsen påbörjad. Idag är det måndag och på söndag åker vi hem. Hem till New York. Det känns både bra och dåligt på samma gång. Skönt att komma hem till lägenheten, att varva ned, att förbereda inför jobb-och skolstart, att sova i sin egen säng, att ha flygresan över Atlanten gjord och avklarad. Så himla tråkigt att lämna familjen och vännerna som tagit så väl hand om oss här. N och H har haft så roligt med sina kusiner och sysslingar, mostrar, morbröder, morfar, mormor...Vi njuter av sällskapet ordentligt för vi vet ju inte när vi ses nästa gång. Ena syrran och systerdotter har i princip lovat att komma över framåt vårkanten. En annan syrra kikar på biljetter till sommaren...så vi får se om vi får nåt främmande nästa år!
Vår sista vecka är i princip fullspäckad. Idag for vi till Västerås för en heldag som turister. Imorgon blir det Uppsala och onsdag ska vi besöka ena syrrans jobb och sedan fika en hel massa plus grilla med mor min. Sedan är det bara några dagar kvar,
Jag fasar redan för vårt avsked. Jag pallar inte sånt...Oavsett hur förberedd jag är blir det alltid en hink med tårar. Blir det någonsin bättre? Ni som vet menar jag...
I love this place!
11 timmar sedan
Inlägg
6 kommentarer:
Nej, det blev aldrig bättre. Snarare svårare. Men jag var ju olycklig i mitt äktenskap och hela livet over there, så allt var outhärdligt. Avsked är svåra alldeles oavsett, men det blir verkligen enklare om vänner och släkt kommer och hälsar på en mellan gångerna.
Det låter som ni har det fint och hinner med mycket och ett sådant tempo orkar man inte heller ha för länge så det kan på ett sätt vara skönt med den vanliga vardagen igen. Men då tänker man tillbaka och saknaden finns. Nej vet inte om det blir bättre, det enda är väl att man kan ses lite oftare, planera in resor, men det är inte alltid så lätt heller, vi har ju kortare, du har så lång väg att resa. Nu är jag i England och skulle gärna flytta hit, vi får se, även om det är fint i Sverige också, men jag trivs så bra i England, ja maken också, och känner mig hemma här och att kunna vara tillsammans är underbart. Men avsked är svåra och det enda är väl att se framåt, att ses igen även om det kan bli väl långt emellan gångerna, låter bra att dina nära planerar resor nu redan. Ha det riktigt fint denna vecka och hälsa familjen!
Avsked är alltid jobbiga. Man får försöka att inte tänka på det och njuta av den tid man har.
Njut ordentligt av sista dagarna så ses vi nästa gång. Underbart att träffa er alla <3 kraaam
Avsked är alltid så tufft och aldrig har väl önskan om att kunna vara på två ställen samtidigt varit större. Men samtidigt så tack och lov för 2015. För teknik som möjliggör sådant som skype. Sådant som trots allt krymper världen lite och för de vi älskar och saknar lite närmre.
Njut av de sista dagarna och ha en bra resa hem.♥
Kram Lotta
Förstår att det är blandade känslor inför hemresan. Men det verkar totalt som en mycket lyckad resa!
Du och jag ses ju i november i alla fall. :)
Skicka en kommentar