söndag 18 juli 2010

Lyx

Något som är ganska lyxigt här på andra sidan dammen är att kunna gå och få manikyr och pedikyr utan att betala en smärre förmögenhet. I fredags bjöd svärmor mig och min svägerska på manikyr och pedikyr, den första jag haft på flera år. Det är superhärligt att få lite fräscha fötter och händer och bli lite behandlad då och då! Och för en summa av 22 dollar sammanlagt plus några dollar i dricks, det kallar jag billigt.

Dock känner jag mig oftast lite vilsen när jag går in på dessa ställen. Ofta är det små lokaler, många som jobbar med ditt och datt och många kunder samtidigt. De flesta ställen har också sina egna versioner av kösystem och arbetssätt. Vissa har en person som tar emot kunder, andra har en "head"manikyrist som håller reda på vem som ska komma i vilken ordning och till vem, samtidigt som denna person har egna kunder. Ibland finns det heller ingen direkt väntplats, utan det är tomma stolar som inte används just då.
De som jobbar där är oftast (faktiskt alla jag träffat på) av annat ursprung än Amerika. Kina, Mexico, Filippinerna, you name it. Det gör att språkförbistringar uppstår ganska ofta. Jag har ibland svårt att förstå icke-amerikaner på grund av deras brytning, trots att min engelska är tämligen bra.
Dessutom använder många mer kroppsspråk när de vill att man ska göra nåt med foten. Någon klappar lätt på foten när de vill att man ska stoppa tillbaka den ner i vattenbadet eller viftar sin hand framför nåt för att man ska flytta handen...väldigt förvirrande kan det vara.

I fredags gick vi in på ett litet manikyrställe runt hörnet. Det var fullproppat med folk på det lilla stället. Vad som är ganska mysigt på lokala små företag är att kunderna kommer tillbaka och det blir som en gemytlig stämning där man trivs, trots att man aldrig varit där innan. Förra året gick jag till en hårsalong för att färga håret och personalen där var alla från latinamerika. De dansade och skrattade och sjöng till musiken som spelades på radio. Kan ni föreställa er detta i Sverige? Eh. Kanske på ett mentalsjukhus för före detta frisörer, men inte på en lokal frisörsalong.
Åter till årets manikyr. Vi fick sitta ned och vänta en bra stund tills det var vår tur. Vi började med pedikyr sittandes i en massagstol. Massagestolen var inte den bästa. Det liksom vibrerade lite här och där med plötsliga "slag" i ryggen som skulle föreställa ryggmassage. Vibration vid yttersta delen av låren, slag i ryggen, lite kill i nacken, lårvibration. Ungefär så i 20 minuter. Det var jätteskönt att sitta i fotbadet och sen få se hur fina naglarna blev.

Sedan var det dags för manikyr av en annan person. Givetvis lyckades jag göra nåt konstigt med min vänstra tånagel mellan pedikyrstolen och manikyrstolen. Den måste fixas lite snabbt mellan lackning av fingernaglarna. Typiskt. Det blev i alla fall bra till slut tack och lov. Manikyristen försökte få mig att lägga till lite nagel, eftersom mina är ganska korta. Jag avböjde artigt. "Men de blir så mycket finare, det är fult med korta naglar!" svarade manikyristen. Jag avböjde artigt igen. Jag visste att hon bara försökte få mig att lägga mer pengar på naglarna. Till sist gav hon upp och gjorde sitt bästa med mina "fula" naglar.

Första gången jag var på en salong för naglar fick jag hjälp med mina prylar till fläktarna som torkar nagellacken. Jag satte mig och gjorde mig bekväm när jag plötsligt känner händer som knådar min rygg! Herrejösses vad chockad jag blev! Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro. Vad ville manikyristen med detta? Ha mitt telefonnummer? Extra dricks? Visst, det var trevligt och skönt efter ett tag, när jag lyckades slappna av, men hela tiden undrade jag om jag skulle stämma henne för trakasserier eller om polisen snart skulle störta in i en slags razzia (alla som sett avsnitt av "Cops" vet vad jag snackar om). Till slut kom det en annan tjej och satt bredvid mig och hennes manikyrist behandlade henne på samma sätt. Det gjorde mig lite lugnare i alla fall...och jag kom därifrån utan advokat eller poliseskort. Tack och lov.

Nu är det bara två dagar kvar i underbara New York. Imorgon är det bröllop och sedan är det sista dagen här...Tiden flyger iväg!

Bild lånad.

4 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Jag har alltid förundrats över hur ALLA dessa nagelställen kan gå runt?!?!?! Men naglar är STORT här. Mycket fejknaglar också. Vissa går ju och fixar naglarna på salong en gång i veckan eller var tionde dag!
Tänk vad fort tiden gått men också vad mycket ni hunnit med under er semester här. Hoppas det blir riktigt roligt på bröllopet!! Och att flygningen hem senare kommer att gå fint!
Kramar!

my sa...

Haha, häääärligt! Men jag känner igen mig i den totala förvirringen över hur saker och ting går till.

Mina enda besök hos nagelfixare var i Bangkok när jag var i Thailand med Up with People. Jag och en tjej bodde hos en familj i närheten av ett stråk med rätt sjabbiga affärer. Mitt på det stråket låg en hår-, och nagelsalong där precis ALLT var skrikande rosa. haha. Vi drogs liksom in av allt det rosa och sen blev vi kompisar med tjejerna som jobbade där. De pratade ingen engelska, vi ingen thailändska och vi hade ingen aning om hur vi skulle bete oss när det menade på att vi inte bara skulle klippa oss utan även fixa händer och fötter. Men vi gick dit rätt ofta och vande oss till sist. Och visst var det underbart att ha fina naglar!!! :)

Njut av dina sista dagar i amerkatt!

Mrs Clapper sa...

Hahahaha! Skrattade hjärtligt åt detta! :D
Har faktiskt aldrig fått en manikyr i mitt liv, men det lät väldigt festligt...

DJ sa...

Ska du gifta dig?

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...