Och när jag laddar ned bilderna till datorn inser jag hur flyktig tiden är. Nyss var lilla H alldeles nyfödd, pytteliten, svag och hjälplös. Det var förra månaden. Nu är han plötsligt nästan sex veckor, har en alldeles egen vilja, skriker emellanåt med starka lungor (så att han är säker på att få mat. Jag kan ju glömma bort liksom!), är nyfiken och tittar på allt och ler. Det där leendet alltså. Det kan smälta isberg.
Tiden springer så himla snabbt. Även om man ibland längtar ifrån bebisstadiet när man är tvungen att vara uppe hela natten för att han vägrar sova, eller när inget duger och han gnäller och har sig, är den tiden förbi alltför snabbt.
Jag skrev tidigare att det känns som att tiden går snabbare med andra barnet. Det kändes som att N var liten och nyfödd en mycket längre tid än vad H verkar vara. Kanske är det för att man vet hur snabbt det går. Plötsligt är H fem år och ska börja Kindergarten...
Jag vill inte. Kanske vill jag njuta lite extra nu när det förmodligen är sista barnet som ska växa upp och bli stort. Planer på en nummer tre finns inte (fast man ska aldrig säga aldrig!)...
Passa på att njuta av allt! Ögonblicken passerar alltför snabbt.
Inlägg
8 kommentarer:
Åh så söt:-)
Ja, ett sånt leende kan man verkligen smälta för. Så söt han är i sin jacka med nalleöron på =) kram!
Så söt, vilket leende.
Nej, man ska nog aldrig säga aldrig ;) Vår yngsta kom just och sa; om jag får en lillasyster ska jag lära henne att gå. Och för nåt år sedan önskade hon sig ett småsyskon i julklapp. Jag är inte helt främmande till ett fjärde knyte, men mannen säger stopp. Än så länge ;)
Jag tror att tiden med andra barnet går fortare för att man har en massa annat att göra också förutom att sitta och titta på bebisen. Storasyskon kräver sin del av tiden och plötsligt så har den lille tagit ett skutt i utvecklingen.
Alla säger att tiden går fortare med andra barnet. Och tredje och fjärde.... OM man nu har fler. Tror det dels beror på att som du säger, man vet så mycket mer. Varje fas är något man kan koppla med det/de barn man har sedan tidigare. Vilket i vissa fall då det är jobbigt, kan vara väldigt skönt. Man vet att det inte vara för evigt. ;-) Men de härliga stunderna blir såklart också "kortare". Tyvärr. Sedan tror jag som ngn skrev här ovan, att man har så mycket mer att göra vilket också gör att "tiden går fortare". Man kan inte stanna i stunden på samma vis som då man har endast ett barn. För det andra barnet ska ju också ha sitt. Uppmärksamhet, hjälp, uppmuntran, kärlek...
Men jag tror ändå att man kan njuta lika mycket, eller kanske t o m mer av just den första tiden med det andra barnet. För man vet verkligen hur flyktig tiden är och för att man vet mer om hur det är att ha ett större barn också. Alla känslor och alla saker man har tillsammans med det äldre barnet tror jag förstärker känslan man utvecklar med det yngre. På ngt vis. Kanske låter flummigt men jag tror det kan vara så.
Och du sist men inte minst, vad otroligt söt han är Lillebror!!!! Helt fantastiskt!
Många kramar!
Som sagt - njut så mycket du bara orkar!
Härligt leende! Vilken gullig jacka/tröja han har med öron på :)
Han är så söt!! Jag känner mig ofta snuvad på första tiden eftersom jag var så sjuk. Minns glädjen efter tre månader när jag slutade med medicinen för blodproppen... Blir lite bitter. Vill ha revansch i framtiden samtidigt som jag är rädd.
Anna Granström.
Skicka en kommentar