Det är relativt stor skillnad på att vara pappa i USA och pappa i Sverige. Och även mamma för den delen också. Ett exempel som är ganska obvious är så klart föräldraledighet. Vad är det liksom? Totalt onödigt här i USA. Många mammor är antingen hemmafruar eller så går de tillbaka till arbetet efter 6 veckor. 6 veckor får man vara hemma, fast utan betalt. Vissa har sån tur att arbetsgivaren ger något längre ledighet och med viss lön dessutom. Rena rama lyxen.
Pappor och pappaledighet då? Lycka till med den.
Redan på sjukhuset vänder sig personalen till mamman när det gäller barnet och hans/hennes välmående. Vi fick också en mapp med diverse papper på hur man tar hand om en baby och så fick vi denna:
The New Moms handbook.
Pappor då? Äsch, de har ju redan gjort sitt.
Inlägg
12 kommentarer:
Synd att det är så!
Jag kommer att tänka på en annan föreställning som folk har om män och kvinnor, fast här i Spanien. Vem som lagar maten. Jämt när vi har vänner på middag vänder de sig till mig när de vill berömma maten, eller undrar vad den innehåller. Det är sällan jag som lagar maten, och det känns lite orättvist och besvärande det där.
Va intressant det är att det fungerar så olika. Men om man som både pappa arbetar och som mamma efter 6 veckor vill börja arbeta och inte kan ha barnet med sig, hur gör man då? Tar de emot på motsvarande dagis från 6 veckors ålder eller måste man skaffa sig en nanny? eller hoppas på att en mormor/morfar/farmor/farfar/släkting/annat ska hjälpa en?
Inte har vi kommit särskilt långt inte! Tråkigt. För både mammor och pappor.
Den där omtalade jämställdheten är det lite si och så med både här och där. Utom att den långa betalda föräldraledigheten här är unik. Jag frågade tandhygienisten sist varför hon flyttade hit när hon stortrivdes där hon bodde i ett annat land, det var för föräldraledigheten och förmånerna sa hon:-).
Man undrar ju om alla kan ordna barntillsyn från 6 veckor?
Här var det iofs sämre också tidigare, en kollega fick lämna sin 6-månaders bebis i bärkorg på dagis, bara ställa in honom och fortsätta till labbet, vi började 7. Vi tyckte det var hemskt. Men 6 veckor går ju inte att tänka sig.
Suck... Det är så sjukt att männen inte räknas alls här i nord-amerika. Spermie-donatorer, sen är det inte mer än så från myndighetens sida. Har så många bekanta här som alla är hemmafruar för att barnomsorgen kostar max & de inte klarar av att lämna ifrån sig en två-månaders. Jag som har problem att lämna katterna över dagen kan liksom inte ens föreställa mig att lämna ett BARN vid en månaders ålder!
Märkligt det där alltså... Och vad BRA vi har det i Sverige.
USA verkar ligga i framkant vad gäller genusdebatten ;)
Helt sjukt.
I know, så sjukt i USA! Är glad att jag inte fick barn där... Just när det gäller den här biten, alltså. 6 veckor är INGENTING. Det fattade jag innan jag fick barn, men fattar ännu mer efter. Man har ju försjutton inte ens läkt ihop själv på 6v...
Anna Granström.
Visst är skillnaden enorm! ENORM! Å anda sidan är det endast här i USA jag träffat och hört talas om familjer där pappan är hemmapappa medan mamman jobbar heltid. Det har jag aldrig stött på i Sverige. Men visst i allmänhet är familjepolitiken här i detta landet helt galen tycker jag! Jag hade ju turen när jag fick E att min dåvarande arbetsgivare var ok med att jag stannade hemma i 3 månader (anses extremt långt här...) MED full lön. Något de flesta jag känner här inte haft utan de flesta har varit hemma 6 till 8 veckor efter förlossningen. Barnomsorg är ju såpass dyrt också att många väljer att stanna hemma med barnen heltid och sluta jobba.
Men jag tycker nog ändå att pappor är mkt engagerade och hjälper till och är MED och Finns DÄR!!
Ofta till och med mer än hemma.
Precis som Saltis känner jag till flertalet hemmapappor där mamman drar in pengar, och pappan är hemma.
Men visst är Sverige unikt med sin långa fldraledighet och pappledighet. Men, jag det där med att papporna tar sin ledighet kan väl diskuteras?
Precis, som Saltis säger är ju barnomsorgen så dyr. Jag har varit hemma med min flicka sen hon föddes. Nu ska hon snart börja college.
Annika: Ja, men det är klart att de är med :) Och är aktiva. För det mesta! Liksom som pappor är olika även i Sverige. Har man fina män som du och jag så är det en självklarhet :) Det är inte det jag menar :) Utan mer hur samhället fungerar. SJukhuset vände sig i princip enbart till mig angående VÅR baby. Även fast min make var där och var aktiv. Vi fick broschyren som jag visade i inlägget. Och det jag kunde tänka på var: men vi är föräldrar? Pappan är ju också med, men inte i häftet vi fick...Jätteskumt är det.
Dessutom hör jag massor med gånger när jag pratar om baby H och att min man tar hand om honom, medan jag är nånstans (sjukhus etc); Jaha, KAN han byta blöjor? Och vissa blir lite chockade att jag lämnar honom så där med maken. SOm om att han inte är kapabel.
Maken var också hemmapappa med dottern i Sverige :) Och sånt gillar jag! Att man kan vända på steken. Att allt inte är statiskt. Och det är inget konstigt med det! :)
Barnomsorg är väldigt dyrt! Det har du rätt i! :)
Det är när man läser såna här saker, man förstår hur bra vi har det, utan att kanske ibland vara så bra på att uppskatta det.
Blev så glad att du tittade in häromdagen, livet har varit mycket hela våren och hela sommaren. Det har liksom inte stannat av en enda sekund, utan bara ökat och ökat. Men nu äntligen, börjar jag få ordning.
Önskar allt är gott med din familj, ska uppdatera mig här nu en stund <3
Skicka en kommentar