måndag 19 maj 2014

Jag försökte i alla fall

Helgen gick förbi av bara farten känner jag. I lördags gick vi till parken så att storasyster kunde leka av sig lite. Hon fann ganska snart en jättetrevlig tjej i samma ålder att leka med. Faktum är att de lekte så himla bra och snällt att jag plötsligt bestämde mig för att göra nåt jag aldrig brukar göra; närma mig flickans mamma och kanske be om ett telefonnummer för en framtida lekdejt! Ni må tro att beslutet var stort att ta! Visserligen har jag tidigare pratat med föräldrar på lekplatser, men jag har aldrig riktigt "vågat" fortsätta snacket och att kanske ta det till "the next level". Dels för att jag ofta känt att dessa kontakter inte varit värt "besväret" (barnen leker inte superbra tillsammans, föräldrarna verkar inte tillräckligt trevliga etc. Jisses, vilka krav det verkar som att jag har!) och dels för att jag är lite svensk av mig. Eller rättare sagt: feg!

Men i lördags minsann, då tog jag mod till mig. NU skulle det ske. Vi skulle vara tvungna att gå snart och innan vi gick ville jag verkligen få kontakt med mamman. Hon hade dessutom en liten son, på drygt ett år, match made in heaven liksom. Jag promenerade fram med barnvagnen till där mamman lekte med sonen och började leka lite tittut med honom. Han var med på noterna! Så frågar jag lite försiktigt mamman hur gammal sonen är. Hon bara tittar på mig lite konstigt. Så jag frågar igen...
- No English, säger hon knaggligt och ursäktande med ett svagt leende.
Dottern med lekkamraten

Men jag är inte den som är den! Jag försöker igen med enkla meningar och lite kroppsspåk, men inser ganska snart att med "No English" så menar hon verkligen "No English". Så typiskt! När jag ÄNTLIGEN tar mig i kragen, hittar jag en familj där mamman pratar absolut noll engelska...
Ett sista försök gjorde jag med storasysters lekkamrat, om hon kunde översätta till mamman, men det gick inte riktigt fram där heller. Jag skulle nog också vara lite försiktig med en okänd som frågar efter telefonnummer på ett språk jag inte själv talar...Vem vet vad det är för galning liksom?
Så jag kammade noll där alltså. Vi får se när nästa tillfälle ges! (Och när jag tagit mod till mig igen vill säga)

5 kommentarer:

Casa Annika sa...

Men modigt av dig ändå! Nästa gång går det lätt som en plätt!

Monica sa...

Är bra att ta kontakt ibland, man känner när det är rätt och skulle det inte så vara så är inte det hela världen heller. Man får lov att vara lite modig ibland:-), synd att hon inte förstod men tror hon med blev glad om hon förstod lite efteråt. Ni kanske ses igen. Du skulle kunna ha språkkurs med, vilka behov det finns egentligen.

Rund är också en form! sa...

Ja, det var ju verkligen typiskt... :-(

Men klart du ska testa igen, när rätt tillfälle dyker upp. Du kan ju bara få ett nej! :-)

Kram M

Kattas Betraktelser sa...

Till sist så.

iaz sa...

Va modig du var! Men ge inte upp för att det blev som det blev. Prova igen, du vill vågar och kan! =) kram!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...