Efter fyra dagar börjar jag äntligen vänja mig med Sverige och med svensk tid igen. Jag har knappt kunnat sova på natten trots att jag varit grymt trött och jag har dessutom vaknat tidigt. Alldeles för tidigt. Därför har jag heller inte haft energi att träna som jag brukar. Jag har helt enkelt fått ta en veckas paus. Kroppen behöver det med för att orka med. Vädret har också varit uselt vilket har varit en besvikelse eftersom jag vant mig vid att träna utomhus. I morse var det i alla fall uppehåll och min energi var bra mycket bättre än på flera dagar. Dags för en löprunda. Jag bestämde mig för att springa runt stans ytterkanter (har jag nämnt att det är en mycket liten stad?). Det gick bra tycker jag, trots all publik jag fick. Trots att jag inte sprang i stans centrum direkt var det massor med folk som stirrade - som om de aldrig sett en springande människa förut. Jag inbillade mig givetvis att de var imponerade och smått avundsjuka...Självklart liksom. Byggare av parkeringsplatser stannade upp och glodde, en äldre man på cykel höll på att vrida huvudet av sig när han såg mig komma springande och butiksbiträden som satte upp skyltar utanför affären gick baklänges tillbaka in i lokalerna...
Men så kom jag på. Folk är ju inte vana här att se saker "out of the ordinary". Här är alla likadana och beter sig på samma sätt. Gör man inte det, då är man konstig. Utmärker man sig annorlunda blir det lätt snack och en massa blickar. Well, bring it on! ; )
När jag kom hem passade jag också på att väga mig lite. Det var ett tag sen och man måste hålla koll. Speciellt efter förra veckans frossande (det blir ju lätt så när man flyger och har jetlag och 50-års fester. I alla fall skyller jag på det). Och håll i hatten god vänner! Sen jag åkte till New York har jag GÅTT NER 2 kg! Vad i hela friden? Vad var det för cupcakes de sålde på Crumbs och vad var det för choklad de sålde i "The Chocolate Room"? Detta måste spridas vidare. Dessa nummer som vågen nu visar har jag nog inte upplevt sedan jag föddes typ. Så jag är glad. Nu ska jag ha sötsaksuppehåll tills jag börjar jobba igen (kanske en mjuklass får smyga ned)...En liten sockerdetox. Det kan behövas efter de här veckorna.
Nu ska jag se på när min dotter dansar och sjunger framför TV:n! Ha det gött go vänner!
N och hennes morfar på morfars 50-års kalas.
Inlägg
8 kommentarer:
Härligt härligt!
Sockerdetox skulle nog även jag behöva. Här intas det hinklis med socker varje dag. Nästan i alla fall... Men det är ju så gott!!!
Lycka till!
Skönt att du är tillbaks igen. Jet-lag är jobbigt. Härligt emd träningen!!!!! haha jag skrattar åt att du gått ner trots att du ätit gott här.
Stor kram och hoippas vädret blir bättre hos er snart! i skulle gärna kunna få lite av vår värme.... Puh!
Grattis till viktnedgången. Man blir alltid lika glad om vågen visar nedåtgående trend om man försöker gå ned i vikt! Jättefin bild på morfar och N. Kramisar Kim
Men så ovanligt är det väl inte att folk joggar? De var nog imponerade och avundsjuka. Så brukar jag tänka: "Ni får tycka vad ni vill om att jag springer sakta. Jag springer i alla fall, det är mer än många andra"
De där muffinsen som man går ner i vikt av skulle jag vilja baka. Säg till om du hittar receptet.
Nej! Tyst med dig! ;-) Jag har försökt intala mig själv att jetlagen är rätt soft med "bara" 6 timmars tidsskillnad. Jag var i Baja California och Californien förra året -9 timmars skillnad -och jetlagen var oerhörd, speciellt då vi kom tillbaka. Nu blir det Montreal (samma tidszon som NY). Jag fortsätter att lura mig själv att "det är ingen skillnad att tala om" och att jag därför ska kunna ta en långhelg i Europa då andan (och hemlängtan och ekonomin) faller på.
För övrigt tycker jag att du ska fortsätta springa och låta dem stirra. Och att er dotter inte bara är sockersöt, hon har världens härligaste utstrålning också! Fast det visste du ju förstås redan...
Vad skönt att jet-lagen har släppt!
Måste kännas både skönt och tråkigt att vara tillbaka i nu kalla sverige, det har ju varit underbart väder här hur länge som helst, tills för några dagar sedan.
Ha en bra dag!
/ Kram Ida
Hej vännen!
Det där med jet-lag är verkligen en underlig grej. Det kan sitta i rejält länge. :( Men jag hoppas att du börjar känna dig som ditt vanliga jag igen och tillbaka i gamla gängor? :)
Trist att ert väder har varit så dåligt. Förhoppningsvis kommer det fina vädret tillbaka snart igen så att du åter igen kan springa i soligt och varmt väder.
Ha, ha din publik tittade nog på dig och tänkte: "Jag önskar att jag vore lika duktig som hon. Jag borde kanske inte ha ätit den där pizzan igår iallafall." ;)
Hörrödu, om man går ner i vikt av alal de där härliga bakverken så blir det nog till att boka en biljett till den stora staden snart för mig. ;) Kul när man kan bli positivt överraskad på vågen när man har förväntat sig något annat. :)
Vilken härlig bild på dottern och morfar! :)
Ha det så bra!
Kram Lotta
My: Det är det som det jobbiga! Det är ju så himla gott liksom!
Saltis: Ja, skicka hit värmen! När jag var i NY klagade jag som en gnu, men nu saknar jag vädret. Det bli så kallt här när det är regnigt och molnigt...annars är det väl okej att vädret inte alltid är soligt.
Kim: Ja, det är verkligen fantastiskt roligt när det visar som man vill (och kanske inte tvärtom :))!
Camilla: Nej, man tycker väl det! Men kanske eftersom jag joggade mer centralt än vad folk brukar göra? Det är imponerade säkert!
Jag hojtar till om jag ser nåt bra recept på muffinsen :)
Emma: Ja, det där har jag också intalat mig...långhelg...eh....med nästan 18 timmar restid från dörr till dörr...känns inte aktuellt. Och jetlag. Men en dag så! Då kommer de där sjukt snabba planen! Två timmar från land till land. Då jäklar. När vi är en så där hundra kanske :p
N har utstrålning minsann :) Hon är en fantastisk tjej, men det är ju allas döttrar :)
Ida: Jag har hört att det var fantastiskt väder...och sen kom vi hem! Men det ser bättre ut redan! Kram!
Lotta: Nu jäklar är jag tillbaka och vädret verkar det som (peppar, peppar)! Skönt är det i alla fall! Jetlag är ett jäkelskap!Kram på dig!
Skicka en kommentar