Ung vs gammal

Min väg till ett liv med träning och god kost har kantats med många misslyckande och intressanta erfarenheter. Här kommer ett exempel.
När jag började på gymnasiet fick jag och en nyfunnen vän för oss att starta ett hälsosammare liv. Här skulle tränas och ätas nyttigt och hej och hå. Vi kikade igenom bladet för olika träning i grupp och fastnade för Body Pump. För er som kanske inte är så bevandrade i 90-talets träningstermer kan jag berätta att Body Pump gick ut på att lyfta vikter till musik i grupp. Ofta med samma program i ett par veckor och sedan byttes musik och övningar och antal repetitioner ut. Det lät jättekul tyckte vi!

Första träningstillfället till ära satte vi på oss sprillans nya träningskläder och skor. Man kan säga att de var sprillans nya eftersom de knappt använts sedan årskurs sju. Skolgympan var inte vidare populär hos oss och vi var relativt bra på att hitta nya ursäkter att missa den i skolan.
Vi kliver in i lokalen, spända och förväntansfulla. Här ska tränas, tonas upp och bli starka. Jajamen! Vi kikade runt för att se vilket klientel som lockades till Body Pump och insåg att det var ganska spridda skurar av människor. Det var unga, medelålders och gamla människor. De gamla må ha varit en så där 60 eller så, men i våra unga ögon såg de ut som närmare 80. Iklädda tajts och en luvtröja. Tufft tyckte vi. Kul att få känna sig lite duktig om man ska jämföra sig med nån. Hur stark kan en pensionär vara liksom?

Sedan var det dags att plocka fram utrustningen. Först en step-up-bräda för att kunna ligga på och göra bröstpress och sen stång för att lyfta. Stången var tung! Den var så tung att den knappt gick att lyfta. Därför trodde vi i vår enfald att det var det enda som skulle lyftas. Tills vi såg pensionärerna. De laddade på vikt efter vikt på den blytunga stången. Ha! tänkte vi. Säkert att de ska lyfta allt det, när vi knappt kan lyfta själva stången. Vi skrattade gott tills damerna tog av sig luvtröjorna och flexade sina enorma muskler. 
Efter att ha plockat upp hakorna från golvet satte vi på några enkilos vikter på stången i alla fall, för att pröva. Dessa åkte snabbt av efter första delen av passet. Det fick bli bara stången...

I smyg tittade vi på järntanterna. De körde på, svettades knappt, medan vi ungdomar stod bredvid, chockade och imponerade. Då svor jag på att själv en dag bli en sån där supertant minsann. Och det håller jag fortfarande på!