När man på slutet av en lång dag, trött och utschasad, får krypa ned bredvid den här lilla kakan som ligger och snusar så sött, det gör mig riktigt varm i hjärtat. Lycklig. Jag ligger och tittar på detta under, en liten minimänniska som för bara tre månader sedan låg i min mage och skvalpade omkring, som för mindre än ett år sedan inte ens var påtänkt. Och som nu passar in så fint i vårt liv, helt utan skarvar. Han kom och bara tog plats, blev älskad och en sån självklar del i vår familj. På en gång. Ett underverk.
Så ligger jag och tittar på lillebror och bara älskar och så hör jag hur min stora tjej snusar i sin säng, en meter bort. Så stor, men ändå fortfarande liten, som för snart sex år sedan kom in i vårt liv med ett illvrål, vår första lilla minimänniska. Hon tog plats, lika självklart som lillebror, och har förgyllt vårt liv ända sedan dess. Denna fantastiska lilla tjej, så glad, så fantasifull och envis som katten, med en underbar humor.
Jag ligger där och tittar på min son och hör min dotter och tänker att jag är så tacksam att jag få ta del av dessa små människors livsresa, att få vara del av detta fantastiska mirakel. Jag känner så mycket kärlek. Så mycket kärlek att hjärtat nästan svämmar över.
Inlägg
9 kommentarer:
Barn är underbara och vilken liten söting som snusar där i uggledräkten ser jag:-), så fin den blev.
Så fint, jag hoppas jag får uppleva det en dag!
Men så go han ser ut, man vill ju bara krama om honom =) Vilken härlig känsla du beskriver, förstår att det måste kännas härligt, att ha två så fina ungar som H och N =) kram
Tacksamhet och lycka! Det är underbart med barn, både stora och små.
Känner igen mig! 😀 vackert skrivet också.
Så fint du beskriver din kärlek! Visst är det så. Kärleken till ens barn är något alldeles alldeles i särklass. Magiskt på så många vis.
Kram!!
De är verkligen mirakel! :-)
Kram M
Det är kanske inte så dumt det där med barn ändå. Men tror jag börjar med en katt först ;) väldigt gullig bild.
Så fint skrivet, och de är verkligen mirakel! Låter enbart mysigt och härligt oxå så som du beskriver det (när jag själv tänker tillbaka på de första tre månader tyckte jag att det var piss och aldrig att Victor låg och sov själv sådär - det lyckades han med först efter 14 mån - och absolut inte i egen säng ens nu). Kärleken är iallafall den största någonsin, det absolut bästa som hänt en!
Skicka en kommentar