Amerikanska fenomen del 4?

Före jul hade jag en "serie" om amerikanska fenomen och jag vette tusan har många inlägg jag hann ha om detta. Jag tror det blev tre. Jag gissar på det. Detta blir alltså inlägg/ämne nummer fyra. En jämn och bra siffra!

I detta inlägg tar jag upp "Amerikanska Original". Det finns många människor här i USA, ungefär 350 miljoner, och väldigt många är så kallade original. Speciellt här i New York City. Det finns många som säger att New York inte är Amerika och på många sätt är det sant. New York är en så kallad "melting pot" där folk från hela världen huserar. Över 800 olika språk pratas här i stan, 20% av befolkningen pratar väldigt lite engelska eller ingen alls. 36% av New Yorks population är utlandsfödd. Och varje år besöker 47 miljoner turister staden. Det är fantastiskt med tanke på att NYC har lite under 9 miljoner invånare.
Med denna fakta i bakfickan kan man kanske förstå varför det är svårt att jämföra NYC med en större stad i mitten av amerika, i landets hjärta. Det är svårt att slå 800 olika talade språk (och minst lika många olika kulturer).

De original jag pratar om, ni vet, är de människor som kanske står ut lite grann, är lite "speciella". Inte på ett dåligt sätt, inte alls, men de märks. Tydligt och klart. Många som vill göra ett så kallat "statement" på olika sätt genom klädstil, levnadsstil och liknande. Det finns en hel del här i New York och här kan egentligen inget vara för galet. Jag har sett väldigt mycket under mina år här. Och allt beror på var i stan men befinner sig.

Jag har sett en man med hemgjord aluminiumhatt på huvudet snurra runt och dansa på tunnelbanevagnen, folk som har hela kroppen tatuerad (alternativt piercad på alla tänkbara ställen), folk som sjunger högt medan de lyssnar på musik i hörlurarna (utan att bry sig om vem som hör, oavsett textlåt), de som spelar musik högt på gatan från mobiltelefon (vem behöver hörlurar när man har högtalare?), en 80-årig man i bombarjacka i bil med nedvevade rutor spelandes hiphop, folk som bär hunden i handväskan (de finns faktiskt! inte bara på TV!) eller i barnvagn (ja, hundar i barnvagn), folk som går barfota mitt i stan, en naken cowboy på Times Square, you name it, man träffar på allt och alla här i stan om man är här tillräckligt länge.

Ett original på tunnelbanan med amerikanska flaggan i högsta hugg

Sist var för några veckor sen när jag gjorde ett Collegeprov på ett college i närheten. På väg hem stod jag och väntade på bussen när en högljudd ganska stor medelålders man och hans bekant ställde sig snett bakom mig. De pratade högt om något jag jag svär, han yttrade motherfucker vartannat ord under hela tiden han pratade. Han var i gott mod dock, luktade lite alkohol, fastän klockan var strax före lunch bara. Hans bekant försvann så småningom på en annan buss. Eftersom han ville fortsätta prata med någon började han snacka högt med en äldre kvinna som stod och väntade på bussen. Med ett leende klagade han på de "lata busschaufförerna" som aldrig kom i tid med bussen (men när bussen väl kom hälsade han leende och glatt på busschauffören som en gammal vän) och fortsatte med att om han var borgmästare i staden skulle han ta hand om problemet minsann. Vidare skulle han sen se till att bli guvernör, senator och sedan arbeta sig vidare upp till president. Då skulle han ta hand om problemet Ryssland och också se till att hans amerikanska folk var tryggt. Han deklarerade detta högt och tydligt. När bussen så kom, var det mestadels kvinnor som väntade på bussen, och trots att han hade käpp (och vi skulle släppt på honom först för att vara vänliga) ställde han sig bakom oss kvinnor och sträckte ut armarna i luften och sa:

- Go my American sisters, I will protect you!

Det kändes lite trevligt att bli kallad "American sister", lite viktigt så där. Jag undrar hur många av oss som stod där var infödda amerikaner? Kanske ingen? Men det gör inget. Vi är ju alla amerikaner på ett eller annat sätt...