måndag 4 juni 2012

The never ending story

Bilen asså. Den kommer jag inte att sakna i första taget när vi flyttar. Jag lovar. Och jag tror att jag valt fel yrke i livet, med tanke på de bilar jag ägt så skulle jag blivit bilmekaniker. Igår hände det igen. På väg till jobbet, nästan framme såg jag att bensinmätaren sjönk i botten. Fast jag visste att jag hade bensin kvar för åtminstone en dag till. När denna första ledtråd dök upp testade jag att slå på vindrutetorkaren och den gick låååångsamt. Detta är alltså två tecken på att laddningen i batteriet är lågt, och när jag stänger av bilen går det sedan inte att starta den. Fatta hur mycket jag lärt mig på dessa fem år med bilen! I alla fall. Mycket riktigt. Jag parkerade och bilen dog. Tada! Panikringer farsan. Kollar tåg. Har utvecklingssamtal på eftermiddagen som jag kan boka om lite, dotter på dagis och opponering i en annan stad på tisdag (läs idag). What to do? Jag skulle inte hinna springa med batteriet i en påse och ha på stadsbuss och sedan tåg hem eftersom tiden skulle bli knapp efter utvecklingssamtal. En kollega var så snäll att hon erbjöd sig att ta med batteriet hem och ladda över natten och ta med nästa dag. Då skulle bilen i alla fall komma hem. Well, problemet var ju att jag skulle till en annan stad och inte hem dagen därpå. Jag kan ju inte ta bilen till en stad som ligger längre bort och sen inte kunna ta med den hem? Till slut skulle pappas fru komma in till storstan och hon hade med ett extra batteri. Jag trixade och fixade och bytte batteri och sen kunde jag åka hem. Och givetvis var det bara ett skitfel. Samma som förra gången då jag baxade batteri över halva länet  och på tåg och bussar och guvetvad. Bilen går att köra igen. Lovely. Och idag är det visst opponering.

7 kommentarer:

Marina sa...

Det är det jag alltid har sagt. Bilar är ett nödvändigt ont! Lycka till med opponeringen!

Villa Frejas bokblogg sa...

Vad skönt att du snart kan överge den här dumma bilen.
Lycka till i dag. Med allt!

Duktiga Tjejen sa...

åh, men SNART SLIPPER DU!! :)

Unknown sa...

Suck vilken jobbig bil du har. Vad skönt det kommer kännas för dig att göra dig av med den.

Det måste kännas befriande att ha fattat beslutet om att flytta. Att nu veta vad som gäller och kunna planera och styra upp för att det ska gå i lås. Jag blir så glad för din skull! Modig du är!

Lycka till på opponeringen idag!

kram, dorro

Katarina sa...

Förbannade bil och batteri... Du får fira snart tacka bilen för allt hårklyveri du haft med den!

Kram

Västgötskan sa...

Bilar ska bara funka! Tråkigt och frustrerande när de inte gör det... :-P

Min plats i solen sa...

Men du, den där bilen har verkligen varit med om ett och annat och vilken tur att du har din pappa (och hans fru) som har kunnat hjälpa dig när den har strulat. Men nu går ni snart skilda vägar. Mot nya äventyr! :)

Kram på dig

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...