Mello, mello, mello!!

Jag kom på igår att det faktiskt finns ett "förprogram" till Eurovisionfinalen och eftersom jag verkligen ser fram emot finalen, passade jag på att titta på första avsnittet igår via nätet. Lite förvånad blev jag allt när jag såg att formatet var helt annorlunda i år! Vanligtvis har det varit Christer Björkman som programledare och sen representanter från våra nordiska grannländer. I år var det istället Niklas Strömstedth som ledde programmet samt Rikard Engfors (pensionerad yrkeskvinna som han själv beskrev sig) och en kvinna som tydligen skriver om musik, som "tycka-tillare". Jag vet faktiskt inte vem hon är.

I alla fall blev jag glatt överraskad med Niklas som programledare. Jag vet att han lett ett annat program, men jag har inte själv sett det. Därför var det extra spännande att se honom. Och jag tycker att han är en riktigt bra programledare. Lugn, harmonisk, bra röst och schyssta kommentarer. Gillart!

Det var endast tio bidrag som visades i första avsnittet, de resterande 29 kommer i de tre återstående programmen. Hittills måste jag säga att Danmarks bidrag leder med hästlängder! Verkligen.



Jag är dock fortfarande lite tveksam till att det numera är tillåtet att lyssna på bidragen i förväg. Jag vet att det varit så i flera år redan, men jag menar, "förr i tiden" (säger gumman Agda!) var det mycket att se fram emot eftersom man inte hört något lands bidrag innan själva finalen. Å andra sidan kan det gynna vissa låtar som måste ha några lyssnarvändor för att man ska uppskatta den som den bör bli uppskattad.

För övrigt anser jag att Sverige inte har en chans att vinna i år. Tyvärr. OM nu Robin går och tar hem det hela - skitbra! Inte mig emot. Men i mitt tycke är låten alldeles för "plain", tråkig och ointressant. Långt ifrån Loreens låt från förra året...

Har jag närt ett Darin-fan vid min barm??

I morse vid frukosten frågade N om vi kunde lyssna på en låt. Låten skulle låta så här:

- I wanna dance with somebody, I wanna kiss with somebody, I wanna marry with somebody...

Okay? Med den melodin som N sjöng så lät det som en gammal 80-tals dänga med Whitney Houston. Kanske med något annorlunda text.
Jag letade fram Whitneys video på datorn och mycket riktigt så var det den låten MEN det skulle INTE vara hon som sjöng den. Istället skulle det vara en kille med mörk mustasch som sjöng...
Vi kollade på TV-serien "Glee"s version, men icke. Vi hittade en man som också sjöng den, men han hade ingen mustasch.

Till sist sa N att hon kunde minsann leta upp den själv. Hon tröttnade på min inkompetens.
N tog fram Bolibompas hemsida. Där såg jag en av programledarna som råkade ha lite mustasch (skäggstubb) och utopade:
- Där är han ju!
- Men mamma, that is not a star, that is Janko. 
Eh, sorry?

Sen klickar hon vant in på den sidan hon sökte (Malins mello där hon intervjuar de medverkande i melodifestivalen) och klickar på det program där DARIN var med. Det var HAN hon sökte efter, killen med mustasch!
3 minuter in i programmet får man se Darin som fyraåring där han sjunger - I wanna dance with somebody!

Inte nog med det, hon kunde sjunga till ALLA Darins låtar...

Nu tittar hon på Erik Saades program...och säger: I like that boy. 

What to do?!

Patriotism

Ibland händer det att vi beställer pizza till middag. Amerikanska pizzor är inte direkt som svenska. Många här gillar "plain pizza", man skulle kunna likställa den med exempelvis "Margarita" hemma i Svedala. I princip botten med tomatsås och ost. Här brukar det dock vara mycket mer ost än hemma. En annan klassiker här är "pepperoni pizza".

Pepperoni

Det är väl som en kryddig korv? skulle jag tro. Jag gillar det i alla fall. Men jag saknar min "Ciao ciao" med bearnaisesås, eller andra knasiga kombinationer som "kebabpizza". Man får liksom två för en!

Häromdagen när vi beställde pizza vi fick denna kartong till:

En kartong med amerikanska flaggan, örnen- symbolen för amerika och texten "Land of the free - home of the brave".
En vanlig syn här faktiskt. Amerikanska flaggor, patriotism...

Kan ni tänka er en pizzakartong med svenska flaggan, kanske en tiger och nåt i stil med "En svensk tiger"? Inte lika hot kanske?

Det blir visst en bebis (och ingen valp eller kattunge)

Idag var vi äntligen på ultraljud! Och en annorlunda upplevelse gentemot Sverige var det faktiskt. Nu kommer jag inte ihåg exakt allt från ultraljudet som jag gjorde för snart sex år sen, mitt minne är tyvärr inte så bra.
Det jag kommer ihåg från Ns ultraljud var att jag skulle försöka hålla mig från att pinka före besöket. Det skulle visst vara bra att ha kiss i blåsan. Här var det tvärtom. Se till att tömma och inte ens äta före besöket (det hade min läkare glömt tala om så jag hade käkat en liten frukost. Trots det gick det bra.).

Sköterskan som utförde ultraljudet var inte alls så trevlig. Väldigt grinig och sur och log inte en enda gång. Körde runt med apparaten på magen för att lokalisera diverse kroppsdelar och organ på barnet och berättade helt enkelt vad det var. Inget kallprat eller nåt alls. Inga uppmuntrande ord. Nada.

Jag är fortfarande fascinerad vad de kan utröna av de bilder som kommer upp på skärmen. Blåsa, njurar, linser och allt annat. Själv ser jag mest sudd och ett och annat ben (de är lätta att känna igen. Vita och raka).

Efter en dryg timme, då bebisen inte var riktigt samarbetsvillig, tillkallades (den manlige) läkaren för att se om han kunde få fram de sista bilderna de behövde.
Ojoj! Då bytte sköterskan plötsligt personlighet! Hon kvittrade så glatt så och kom med kommentarer, log och fnittrade när läkaren sa något. Nästan läskigt faktiskt. Läkaren var väldigt trevlig och rar och kallpratade, frågade om N och kommenterade de bilder han såg. Stor skillnad mot sköterskan.
Efter lite över en timme fick vi gå därifrån med lite bilder också. Nu ville inte barnet riktigt vara med på bild eftersom han/hon är lite blyg verkar det som. Han/hon har censurerat sig själv.

Check(a) detta!

Så, jag har tidigare skrivit om att checkar fortfarande är populärt här i the Us of A och det verkar inte som om de kommer att försvinna i närmaste taget.
Ni som inte ens vet vad en check är kan jag tala om att det är en papperslapp som ges istället för rena pengar. Den löses in på bank.

Känns lite gammalmodigt. När försvann checken i Sverige? 
I alla fall. Jag har kommit på att det är ganska smart ändå med check. Lite bekvämt till och med. Speciellt i dagens samhälle där det mesta betalas med kort numer. Jag kan erkänna att jag mycket sällan har kontanter på mig. En liten ensam sedel kanske och ett gäng mynt som jag ändå inte gör av med förrän jag är i en ren knipa.
MEN då kommer checken in ganska fiffigt. Om jag är skyldig någon pengar, vill betala för en vara eller en tjänst kan man lätt skriva ut en check till personen! Ofta händer det här att Ns skola vill ha pengar för en utflykt eller nån insamling. Då drar jag fram checkhäftet helt enkelt och skriver ut en check på summan! Inga jämna pengar nödvändiga.
Lite smådrygt kanske för den som får checken som måste till banken och lösa ut den. 
MEN då är det så himla smart att har man en smartphone/iphone har många banker en app som kirrar det också. Man startar appen, tar en bild på fram- och baksidan på checken och vips är pengarna inne på kontot!

OCH har man ingen app är det enkelt att gå till sin banks bankomat och sätta in den där. Man behöver alltså inte gå IN och prata med en person för att lösa in sin check (visst finns det lite kryphål med detta också så klart...OM man inte har bankkonto t ex). Inte nog med det. Bankomaterna här (de som är vid själva banken) har också en insättningsmekanism. Har man ett gäng sedlar man vill sätta in på sitt konto, är det bara att gå till bankomaten, dra sitt kort och sen välja att sätta in. Pengarna skickas in i nåt hål och hamnar på kontot. Inga speciella insättningsmaskiner som t ex Swedbank har. Dock är väl det enda negativa att man inte kan sätta in mynt på bankomaten här, det får man göra inne på kontoret.

Så, inget ont som inte har nåt gott med sig!

Psycho?

Igår när jag var på väg hem på tunnelbanan kikade jag runt lite på andra resenärer. Det finns alltid en hel del att upptäcka och "supa" in. Människor är så himla olika i den här stan!
Så fick jag syn på kvinnan mitt emot och hennes tidning. Jag läste titeln på framsidan:

Psycho today

Vad i hela friden? Nog för att tidningar är nishade (Fitness, Över 40, Mama, Fotografen etc), men PSYCHO?
Jag satt en lång stund och grunnade på det hela. Tills jag insåg att jag inte sett hela titeln på grund av en stolpe.

Psychology today - stod det ju!

Tack och lov!

Oväntad vänlighet

I morse hade jag och dottern det ganska tufft. Vi var båda trötta och griniga på morgonen och själva morgonbestyren gick inte alls som planerat. Det blev mycket tjafs och gnäll och tråkigheter. Vi kom i alla fall till hissen i byggnaden i rätt tid, men vi hade inte direkt nåt leende på läpparna om jag säger så. Bara en sån morgon ni vet. Lite småsura står vi i hissen på väg ned. På andra våningen stannar hissen för att plocka upp nån granne. Jag kände inte direkt för att vara glad och trevlig och prata. Här i krokarna hälsar folk och småpratar gärna i hissar.

Jag morskade upp mig och hälsade med ett leende. Det var en mamma och hennes två pojkar som vi brukar se i hissen då och då. Precis innan vi ska lämna hissen (de ska fortsätta ned till garaget), plockar mamman upp en liten påse med cheerios och fruit loops som hon överräcker till dottern, bara så där. N blir förstås alldeles överlycklig (snacks är alltid välkommet!) och tackar och hennes morgon är helt klart räddad. Jag känner själv hur mitt eget dåliga humör är som bortblåst, dels för att jag ser att N nu ler och är glad och dels för att det är väldigt vänligt att dela med sig bara så där (mamman hade gjort snacks till en av sönernas klass).
Vägen till skolan blev bra mycket trevligare än beräknat efter en sån dålig start!

I'm gonna pop some...

N är ett stort fan av musik och lyssnar på i princip samma sak som oss. Dock är hennes favorit fortfarande Michael Jackson. Den cruschen verkar inte gå över alls.
Nyligen nynnade N på den senaste låten vi upptäckt:



Sen började hon sjunga låten:

- I'm gonna pop some popcorn, got 20 dollars in my pocket!

(Ni som vet texten vet ju också att texten går: I'm gonna pop some TAGS)

En liten barnvänligare variant av låten kanske, med popcorn menar jag?

En anna bra låt av samma team är denna:




Love.

Debatten pågår för fullt...

..här hemma. Ska det bli en bror eller syster som kikar ut i September måntro? Lilla N är stensäker på att det är en liten syster. Hon proklamerar glatt var hon än går att "där är min mamma och min lillasyster, fast lillasyster har inte kommit ut än". 
Det har faktiskt gått så långt att vi är lite oroliga för vad hon ska tycka om det är en liten bror som befinner sig i magen. Hur besviken kommer hon att bli? Vi förbereder genom att poängtera att det KAN vara en bror ELLER en syster, så ofta vi kan och hoppas på att det sakta går in hos henne att det inte är säkert det blir en syster.

Nästa vecka har vi ultraljud och det ska bli spännande. Vi kommer inte att ta reda på könet på barnet denna gång heller. Här i New York, i alla fall, är det snarare regel än undantag att man kollar vad det blir för kön. Och folk frågar hela tiden om man vet könet ännu. När jag förklarar att vi inte kommer att kolla, blir det ofta en förvånad min till svar och andra tycker att det är "gulligt" och "spännande" att man inte kommer att veta. Vi resonerar som så att vi vet att det ska bli en bäbis, alltså inte en hundvalp, kattunge eller marsvin, och att ha nån spänning kvar till slutet är mysigt!

Vi måste bara vara noga vid ultraljudet nästa vecka och betona före att vi inte vill veta, så att inte barnmorskan kläcker ur sig det i alla fall!

ps. Idag är det halvvägs!

Kulturella skillnader

När jag kom hit till NYC för första gången 2005, var det mycket, mycket nytt att lära sig. Till stor del är man kanske familjär med amerikansk kultur. TV, filmer och sånt gör faktiskt sitt. Men, de kan knappast lära ut allt, eller hur det faktiskt är att leva här.

Något som jag fann mycket konstigt när jag kom hit var alla dessa sugrör! Varje gång jag köpte en flaska med dricka eller vatten i en kiosk eller deli, medföljde ett packeterat sugrör. Helt automatiskt. Likaså på restauranger. Ett glas med dricka eller vatten och så ett sugrör bredvid. Packeterat i papper för att öppnas av användaren själv. Mycket mystiskt tyckte jag som svenne då.

Sakta, men säkert har jag förstått varför dessa sugrör envisas med att serveras. Det är en väldigt stor diskussion om bakterier här. Man använder desinfektionssprayer, antibakteriell handtvål/kräm, påtalar hela tiden om hur viktigt det är att tvätta händer och att desinfektera det man kan desinfektera helt enkelt. Köper man en burk med läsk, hur många har inte hunnit ta på den innan den når kunden? Den packas och flyttas över halva landet för att sedan hamna i dina händer. Att sedan köpa den, öppna och dricka direkt hur burken, hur hygienskt är det. Egentligen? Samma sak med glas på restaurang. Visserligen är de säkert nytvättade, men personalen förflyttar glasen med sina händer hit och dit och fyller på vatten etc, innan den når ditt bord. Att ha sugrör utan "förpackning" är inte att tala om. Det finns ju i Sverige när man går på snabbmatsrestaurang t ex. De ligger i nån låda och så plockar man på sig så många man vill ha.

Till viss del förstår jag bakterietänket. Även om jag ibland kan tycka att det går lite väl långt...Jag menar, lite tvål och vatten räcker också ganska långt. Man behöver inte desinfektera hej vilt!

Lunch, lunch, lunch

Hemma i Sverige är vi vana vid att knappt behöva tänka på skollunchen för barnen i skolan. Och tänker man på skollunchen är det oftast att den är tråkig, oätlig, trist, äcklig och många andra negativa adjektiv efter det. Faktum är att jag själv klagade på skolmaten ända upp på gymnasiet. Jag åt den, så klart, men inte med mycket nöje. Dock ändrades min uppfattning när jag sedan började på universitetet. Tänk vad skolmaten var god ändå! Och helt gratis! På universitetet kastades man ut i verkligheten. Lunch kostar pengar! Vill man inte lägga ut den summan, får man vackert packa egen lunch att ta med och värma upp. Dessutom saknade jag klassiker som fiskpinnar med remouladsås, pizzan, pannkakan (den pannkaka som inte smakade alls som någon annan pannkaka man ätit) och till och med de trista potatisbullarna med lingonsylt. Än idag kan jag faktiskt sakna skolmaten. För övrigt var det nästan samma mat under mina 12 år på grundskola och gymnasium.

Här i USA är det en helt annan femma. Vill man ha skollunch kostar det pengar. Vad den kostar beror ofta på vilken inkomst man har, vilket är positivt. Inte bara att den kostar pengar, VAD som serveras är också tämligen oklart och skiljer sig drastiskt från skola till skola, stat till stat, stad till stad, kommun till kommun. Vissa skolor serverar hyfsat bra mat, andra mest den sämre versionen av fast food. Pommes frites räknas till och med som grönsak!

N med sin lunch box vari vi lägger lunchen.

Vill man inte betala maten eller känner för att utsätta sitt barn för vad som än må komma ur skolbespisningen, får man gott packa sina barns lunch själv. Det är det vi gör. Samma problem som när man ska laga middag varje dag, VAD TUSAN SKA MAN LAGA TILL? Nu känns det som om man packar samma lunch varje dag (det gör man ju inte! men det känns så)...
Dessutom ska den vara lätt att äta, det är bara en viss tid de har på sig att äta, och den ska hålla utan kylning i fyra-fem timmar. Nu har jag en frozzy pack i fall att man vill packa nåt som måste kylas. Det är praktiskt!

Ofta blir det en smörgås med grönsaker och frukt sidan, pannkaka med sylt och frukt, matig sallad, pastasallad...idag bakar jag matmuffins för första gången. Vi får se imorgon om det blir lyckat eller inte. Det är svårt att veta innan man provat!

Halvskum dag

Vaknade till solsken. Fantastiskt! Igår regnade det nämligen hela dagen. Grått och kallt och trist. 
Men efter skolskenet i morse, kom moln. Och solsken igen. Följt av moln.
Därför passade vi på att besöka biblioteket. Dels för att det var en del av dotterns läxa denna vecka, men också för att lämna tillbaka lite böcker och låna lite nytt till mig. Jag har saknat en bok att läsa. Visserligen lyssnar jag på "Pianostämmaren", men det är inte samma sak som att hålla en riktig bok i mina händer.

Jag kom hem med två böcker till mig själv och ganska många till dottern. Inte nog med att hon ska ta med sig en bok om "Earth Day" som är nästa månad, men hon ska också skriva en dikt som läxa. Eftersom vi inte har så många diktböcker hemma passade vi på att införskaffa några såna också för lite inspiration. Det är inte alldeles lätt att skriva dikter. Inte när man är fem eller tjugofem.

När Leo hjälpte till med läxan

Imorgon hoppas jag på finare väder så att vi kan ta en tripp till parken efter dotterns dans. Ännu en del av läxan ska avklaras då. Det handlar om en skattjakt där vi ska försöka få syn på t ex myror, insekter, pinnar och sånt där. Faktiskt tycker jag att de läxor som kommer hem är väldigt nyttiga och roliga. Det är en bra blandning på uppgifter som ska göras. Allt från praktiska saker som att skriva ett brev och skicka till någon, göra trolldeg och skriva meningar eller använda tärningar för att räkna plus och minus.

Tandläkarskräck?(varning, "stark" bild!!)

Jag lider inte utav tandläkarskräck alls. Förutom om jag måste laga tänder, det gillar jag inte alls. Det gör egentligen inte ens ont, men för att det inte ska göra ont måste man ta en obehaglig spruta...Och så domnar hela munnen bort typ. Obehagligt.
Men ta mej tusan om jag inte fått mig en släng av tandläkarskräck efter att ha läst om en man som gick till tandläkaren och bad om att få TRE tänder utdragna. Han fick ALLA tänder i munnen utdragna. ALLA! Nada, njet, nichts var kvar!
Tydligen hade det blivit ett "missförstånd" och tandläkaren var säker på att mannen sa alla tänder. När man hör ett sånt påstående som tandläkare, eller läkare överhuvudtaget, kanske man ska ta det med en nypa salt och begära en skriftlig förfrågan, bara för att ha lagen på sin sida OM nu patienten skulle ändra sig eller hävda att han/hon INTE sagt alla tänder. Jag menar, HUR många människor går till tandläkaren och vill dra ut ALLA tänder med en gång??

Dock har vittnen bekräftat mannens uppgift om att han sagt tre tänder, och inte alla. Dessutom har en annan kvinna trätt fram, som också behandlats av samma tandläkare, som säger att hon kom för att dra ut EN tand, men fick hela undre raden av tänder utdragna...

Kanske dags att kolla upp sin tandläkare?

Läkarbesök

Igår var vi på vårt första läkarbesök med bebismagen. Anledningen till att det blev så sent, kan vi ta en annan gång (inkompetenta idioter säger jag bara...hint, hint). Väntan var lång, väldigt väldigt lång. Vi fick komma in 45 minuter efter den egentliga besökstiden och sen är det så klart en massa väntan innanför dörrarna därefter.

Läkaren som vi träffade var i alla fall mycket trevlig, underhållande och informativ. Vi fick lyssna på bebisens hjärtljud för första gången. Nu känns det ännu mer verkligt att det ligger ett litet pyre och gror där inne i magen! En ny liten krabat att älska! Jag har sagt det förr, men jag säger det igen, människokroppen är en fantastisk manick. Tänk att vi kvinnor (tillsammans med lite assistans från män) kan göra andra människor?! Helt otroligt.

Sist men inte minst fick jag ta blodprov. Som jag avskyr blodprov. Sköterskan plockade fram inte mindre än 6 rör att fylla med blod. SEX RÖR! Som tur var kom läkaren och distraherade mig lite med papper under tiden för när jag sedan kollade på sköterskans lilla bricka hade hon lyckats fylla NIO RÖR med blod. Jag höll på att svimma av bara farten!
Tack och lov att jag inte såg det från början.

Om två veckor är det ultraljud och uppföljning. Sen är det så gott som halvvägs till förlossning!

Tvättelände

Ni som varit med ett tag vet förstås att jag inte är ett stort fan av att tvätta kläder. Det är något av det tråkigaste som finns. Men jag försöker se det positiva i det hela. Och det är skönt att ha rena kläder. Så klart.
Här i New York är vi inte lika bortskämda med "gratis" tvättmaskin som hemma i Sverige (hos vår förra hyresvärd kostade det 7 kr i månaden för fritidsunderhåll, dvs tvättmaskin och dylikt). Det är inte ens säkert att det finns tvättmaskiner i byggnaden här.
Finns det inte det  får man antingen köpa en egen och försöka installera i sin minilägenhet (det är också ont om utrymme i många lägenheter) eller gå till en "tvättomat" som kan ligga nåt kvarter längre bort.

I vår byggnad har vi tvättmaskiner, tack och lov. De är dessutom alldeles nyss utbytta mot nya fina maskiner som tvättar riktigt bra och väldigt energisnålt (och som inte behöver massor med tvättmedel heller). Dock kostar det pengar varje gång. Kostnaden är ca 11 kronor per tvättmaskin och normalt tvättar vi tre maskiner per vecka. Ibland fyra. Det blir alltså drygt 33 kronor. Dessutom kostar det att torka kläderna. 25 cent för 7 minuter. Vi torkar oftast 35 minuter och då blir priset också drygt 11 kronor per tork. Vi använder två torktumlare åt gången. Sammanlagt ca 55 kronor per vecka att tvätta kläderna. 

Det blir några slantar per år. MEN vi HAR ju i alla fall tvättmaskiner i byggnaden. DET får man vara glad över!

Kratta

I natt sov jag precis som en. Kratta alltså. Jag vet inte vad det var, men jag drömde vilda drömmar som jag nu inte kommer ihåg, vaknade upp varje timme och tittade på klockan och kände att natten var väldigt, väldigt lång. Det enda jag kommer ihåg från drömmarna var att jag letade efter något hela tiden. Det verkar vara ett återkommande tema i mina drömmar på sistone, ett letande och ett sökande efter saker jag förlagt eller tappat bort. Lite stressande är det. Och om man ska tro på drömtydningar handlar det säkert om något undermedvetet från verkligheten? Jag är lite dålig på sånt där.

Det kommer i alla fall att bli en lugn och fin dag. Dottern kom hem från skolan med feber igår och är inte alls 100% ännu. Själv är jag fortfarande trött, men kan inte sova vidare så jag pallrade mig upp. Jag förmodar att det blir en liten tupplur mitt på dagen för att jämna ut lite grann...

Dock jag är sugen på att gå till biblioteket och låna en bok att läsa. På vårt bibliotek finns inte så värst mycket för oss vuxna, men desto mer för barnen (och det är faktiskt helt okej kan jag tycka!) så vi får se vad jag kan skrapa fram. Jag hoppas på nåt riktigt bra. Annars lyssnar jag på "Pianostämmaren" av Stefan Tegenfalk när jag är ute och går...Än så länge är den riktigt bra. Jag gillar hans tre tidigare böcker så jag har höga förväntningar på denna bok givetvis!

Vägen mot amerikanskt körkort

Jag har äntligen tagit första steget mot att ta mitt amerikanska körkort. Det är inte den långa process som Sverige har. Långt ifrån. Nästan löjligt lätt att ta körkort. I alla fall för någon som kommer från Sverige och är van vid att betala massor med pengar för det ena och det andra, gå olika kurser, göra olika prov.

Igår gjorde jag och maken teoriprovet. Det gör man innan man får börja övningsköra, för att få körkortstillstånd i princip. Jag hade räknat med att plugga hårt inför detta, men maken menade att det räckte med att göra "testprov" på internet några gånger. Han hade rätt. Det riktiga provet innehåller 20, relativt enkla frågor. Jag fick alla rätt.

Nu är det en 5-timmarskurs och uppkörning som gäller. Sen är det klart. Kan man inte köra är det ju klart värt att ta körlektioner. Nu kan jag köra, men behöver uppdatera min New York-körning lite grann.

Beroende

I helgen har jag funnit ett nytt beroende. Nämligen serien "House". Ni vet serien om den brillianta men kontroversielle läkaren Greg House? Jag har sett serien då och då på TV, men liksom inte fastnat. Förrän nu, när serien är avslutad. Jag är fullt och fast dedikerad att se varje avsnitt. Ett erkännande. Jag började inte från säsong 1. Det kändes lite konstigt eftersom jag redan sett en del av de avsnitten. Och jag orkar inte slösa tid. Istället hoppade jag på slutet av säsong 5. Har avslutat säsong 6 och är nu på mitten av säsong 7. Det finns 8 säsonger totalt. Nu är det nästan som ett tvång att se alla avsnitt så snabbt som möjligt. Med risk för överdosering. 

Vilken är din favoritserie?