lördag 25 maj 2013

Svenskläraren i mig ryser av obehag

Jag ska erkänna. Jag är enormt arbetsskadad. Vid nyhetsläsningar upptäcker jag genast stavfel och syftningsfel och varje gång får jag kalla kårar. Dock ska jag väl erkänna att jag själv inte är perfekt i något av dessa avseenden, MEN jag har inga anställda som läser igenom mina inlägg för att korrigera eventuella fel. Det har nyhetssidor. Och de gör ofta inte sitt jobb ordentligt. Många gånger upptäcker jag att det smugit sig in en extra bokstav, t ex tre PPP istället för de två PP som det egentligen ska vara.

Idag upptäckte jag ett stavfel som gör att hela meningen ändrar betydelse och gör den helt obegriplig.


"Det dröjer innan branden är släkt". SLÄKT MED VEM?


12 kommentarer:

Steel City Anna sa...

Just kvällstidningarna har väldig mycket stavfel och fel överhuvudtaget. Det blir bara värre och värre :) folk som har skrivandet som yrke borde kunna stava, det tycker jag är fullt rimligt att kräva. Det är som att vara busschaufför men inte kunna köra buss.

Malin sa...

Jag gör likadant. Jag har ju inte bott i Sverige sedan jag var 20 eller så, men ändå så märker jag OFTAST när något är felstavat eller har dålig grammatik på svenska. Det är ju pinsamt när det är i en tidning eller liknande.

Emma sa...

jag förstår dig!

Men samtidigt blir jag illa berörd av att folk upprör sig över fel som dessa eftersom de så uppenbart är just FEL. Alla fattar att det var en miss och det där med att vara släkt med ngn och att släcka en brand...är ju så väsenskilt så för mig är det bara ett "oups". Ungefär som att bli arg på att ngn halkar. Det är ju förargligt, särskilt om ngn får ont, men...äh.

Värre är det när man råkar kalla alla som tänder eldar för invandrare (födda i Sverige) eller muslimer (inte alls sant). DET blir jag förbannad av. Som att det är ett problem vi perfekta icke-problematiska har att göra med.

Nu var detta inte riktat till dig personligen! Men jag är så upprörd då jag under några år jobbade i de förorter som nu är "på tapeten" att jag är överkänsligt - och så tycker jag att det är viktigt att tillåta misstag -särskilt när man vill släppa in invandrare eller utomspråkliga i ens eget språk. Vem fan bryr sig om sär skrivning ar då ??? Kom igen! Speciellt när alla fattade vad som menades för första början. Det är ett oups och inget annat!

Jag vet att det inte är detta det handlar om för dig -eller mig som känner igen mig- men jag tror ändå att vi har alldeles för lätt att störa oss på små misstag när de är oväsentliga,

Trillingnöten sa...

Emma: Jag förstår precis vad du menar med det du säger (och som du skrev) jag drog inga mentala jämförelser med den politiska aspekten i detta. Det är absolut värre att "dra alla över en kam" i beskrivningar och det stör jag mig på oerhört. Och mycket annat i samhället som jag kanske borde skriva om istället för vad jag nu väljer att skriva om. I så fall skulle det bli en till största del politisk blogg (jag har mycket på hjärtat, precis som du) och just nu är det inget jag vill fokusera på. På grund av att jag blir så upprörd. Ibland gör jag vissa undantag, men de är få och utspridda.

Jag har själv jobbat med barn som har invandrade föräldrar. Faktiskt hade alla i den skola jag undervisade i föräldrar från mellanöstern. Och jag fick uppleva på nära håll den utanförskap som finns.

I det stora hela, i kärlek, politik, krig, elände och fantastiska upplevelser så spelar inte stavfel eller särskrivningar någon roll alls. Detta inlägg är skrivet med glimten i ögat :) Men om det också kan få någon att öppna upp ögonen för de större problemen som vi alla borde fokusera på, klagar jag inte!

Jag förstår din frustration!

Emma sa...

Jag vet ju det Trillingnöten! Det är ju för att jag vet det som det kom ut här. För att det är så frustrerande att uttrycka sig i forum där ingen förstår öht Det är därför jag bör be lite om ursäkt nu -för att jag förstår att du reagerade starkt. Det var naturligtvist inte så du menade och denna bloggen är inte forumet för detta. Ursäkta. Jag vet att du är med det är därför du fick ta min frustration!

Trillingnöten sa...

Emma: Ingen fara, jag förstår precis! Och jag tar gärna din frustration! Det är mycket som pågår runt oss som är så oerhört svårt att påverka och det blir frustrerande och jag känner mig ofta maktlös i allt. Jag vill göra så mycket, vill få människor att inse hur världen KAN vara OM vi alla är mer toleranta för olikheter och fokuserar mer på det vi har gemensamt samtidigt som vi uppskattar det som ÄR olika. För olikhet är fantastiskt! Människor bär omkring på så olika erfarenheter, tankar och upplevelser och det är en rikedom och inget annat. Det finns mycket dumhet i världen. Ja, jag vill faktiskt säga dumhet. En kollega till mig uttryckte ett arabiskt "ordspråk" som lyder ungefär: Det är inga problem att övertyga en professor om något bara man har argument för sin sak, men att övertyga en idiot är stört omöjligt. :)

Jag är på ditt tåg, som du skrev, och jag tog inte illa upp! Jag blev snarare förvånad att mitt inlägg skapade en sådan reaktion, vilket jag inte räknat med! Å andra sidan är jag glad att det gjorde det så att du fick ut din frustration! :)

Saltistjejen sa...

Jag håller helt med dig! Och jag har inte ens arbetsskada att skylla på. Men har svårt för att det är så fruktansvärt många fel i tidningar och annat nu. Stavfel, syftningsfel, särskrivningar. Sedan kan jag hålla med Emma ovan att visst är det MISSTAG och man ska absolut försöka få in personer som inte har svenska som sitt första språk inom journalistik eller andra skrivande yrken!!!! Det är superviktigt! MEN jag tror inte att det är just DETTA som är huvudproblemet. Att vissa har inte talar språket helt korrekt och därmed gör fler fel. jag själv håller ju på med engelska texter och känner regelbundet av att detta inte är mitt modersmål. Och "mindre" fel händer. Inget konstigt med det. Men då ska det finnas ANDRA som faktiskt kan rätta de misstag som uppstår. Tycker jag. Redigerare t ex! Och det är nog här jag tror att det förändrats mycket under senare år. Man drar in personal och just redigering är en av de saker man inte längre satsar så mycket på inom media.Förr gjordes också fel men dessa rättades innan tryck av just redigerare. Iallafall till stor del. Både stavfel, grammatik och rena "misstag" som "typos" etc. OCH jag tycker faktiskt att detta är VIKTIGT! Kanske FRAMFÖRALLT just för att alla personer som inte har svenska som sitt första språk (men även ungdomar) och därmed borde kunna få möjligheten att utveckla sitt språk genom att t ex läsa just tidningar (dagspress, kvällspress, veckopress, magasin, etc) och även kunna få höra "korrekt" svenska på radio och i TV.
Så fram för fler redigerare igen! :-)

Husfrun sa...

Jag är värsta språkpolisen och får ofta bita mig i tungan i skolsammanhang för att inte framstå som den där översnobbiga besserwissern bland mina kursare.

Casa Annika sa...

Jag retar mig också på särskrivningar, men stavfel och syftningsfel stör mig inte (kan bli riktigt kul ibland!), inte efter att ha arbeat på en tidning så länge. Vsserligen en liten tidning, inte i Expressens storlek. Men ändå. Det är ofta tidspress på jobbet, ibland måste man klämma ur sig en artikel på 15-20 minuter, redigeraren väntar på att kunna slänga in den på sidan och skicka iväg till tryckeriet för att tidningen inte ska få stora böter på grund av försening, och då finns ingen tid för att korrläsa noga. Det gör det faktiskt inte. Det var många år sedan det arbetade någon korrläsare på min tidning. Hur det ser ut på Expressen vet jag inte, men vet att även där arbetar de under en väldig tidspress ibland. och då kan fel lätt slinka igenom. Om det måste gå väldigt, väldigt fort hinner man inte fundera på formuleringar. Sedan är det väl inte helt okänt att det fortfarande dras ned mycket på landets tidningar. På de flesta arbetar inga fotografer, reportern måste fotografera också. Samt redigera i vissa fall. Färre personal - mindre tid till att korrläsa texter.
Det här är ingen protest mot vad du skrev, Trillingnöten, ville bara ge min synpunkt på saken.

iaz sa...

Förstår precis hur du menar, jag kan ha svårt att fortsätta läsa en text när ett sådant uppenbart fel tonar upp sig i en tidning som säkert minst 2 personer har korrläst. Det ser inte bra ut. När dessutom liknande fel uppträder minst 5-10 ggr i varje tidning är det lite trist. Men visst, ibland kan man halka på tangenterna.
/Maria

Camilla sa...

Håller med om att man ofta studsar högt över felskrivningar, men särskrivningar är ändå värst. Jag förstår inte att det ska vara så svårt att låta bli att särskriva.

Monica sa...

Jag håller också med dig Trillingnöten! Det utarmas mer och mer i språket och vi kan begära att det ska vara korrekt i våra tidningar. Man kan se vilka felstavningar som helst idag på väldigt vanliga ord, ser inte klokt ut, Sär skrivningar;-) däremot är ju inte felstavat bara ett mellanrum och vi är ju så influerade av engelskan så det är mindre konstigt. Språket kan också vara rent förskräckligt i våra tidningar stundtals, skrev till chefredaktören på DN om ett tillfälle när Tomas Tranströmer fick nobelpriset, journalisterna som stormade in hade ett språk av inte denna världen, ja DN skämdes sa de.
Att man har så bråttom och med det får göra fel? Där håller jag inte med, det är bråttom i många yrken, bestämma blodgrupp på några minuter akut, det får inte bli fel, eller analysera cellerna från operationsmaterial akut, är cancern borta radikalt från tumörområdet? Man har 10 minuter - en kvart på sig, får inte bli fel. Att skriva en artikel är ändå inte på liv och död.
Journalister med utländskt namn (fast de kan ju bott här i generationer förstås i den familjen) skriver oftast väldigt bra svenska. Och av alla andra som valt journalistik som yrke kan vi faktiskt förvänta oss att de kan stava.

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...