Regnar katter och hundar

Tisdagen bjöd som sagt på olidligt väder med massor av "humidity" och värme. Tre minuter efter en dusch kändes det som om man inte duschat på en vecka. Sova i det hemska klimatet är ännu värre...

Så kom onsdag. Fuktighet fortfarande. Och REGN. Lite lätt så där på eftermiddagen. Och så lite värre. Och så slutade det. När jag skulle gå till tunnelbanan för att åka hem efter jobbet fick jag slå upp paraplyet. "Det här kommer att gå bra" tänkte jag där jag gick under mitt paraply och tittade på de stackars människor som glömt sitt paraply hemma. Jag gav mig själv en mental klapp på axeln för att jag varit så smart att ta med paraply. 

Det hela kändes som en vinst. Ända tills någon skruvade på kranen där uppe i himlen. Efter att jag gått ungefär ett kvarter var det som om någon tagit en jättelik hink med vatten och hällde över staden. Plus lite vind på det. Mitt paraply hjälpte föga längre.
"Jaja, det slutar nog snart och jag är nog framme vid nån kvartersbutik snart ändå" tänkte jag positivt. Ända tills jag kände hur skorna skvaplade över av regnet. Dyngsura gympadojor och strumpor. Mums!
Ingen kvartersbutik i sikte på ännu några hundra meter. Människor skyndade förbi mig, våta likt dränkta katter. Vinden kastade regnet över ryggen på mig och jag kände hur vätan trängde från skorna upp mot byxorna och sedan ända upp till knäna. Vetskapen om att jag fortfarande hade två tunnelbaneresor och en bussfärd kvar hem, gjorde inte saken lättare.
Äntligen fick jag syn på några affärer på andra sidan gatan. Trottoarkanterna var översvämmade, men eftersom jag redan hade genomblöta skor vadade jag bara igenom. Jag tog skydd under taken och tänkte att jag skulle stanna tills regnet avtog. Men det avtog ju aldrig! Till slut bestämde jag mig för att skynda det sista kvarteret till tunnelbanan. Det var ett jädra långt kvarter!

Väl vid tunnelbanan såg jag att ingången var något översvämmad. Säkert 20 cm vatten! Beslut: gå ned i vattnet eller chansa på att ingången på andra sidan gatan skulle vara bättre. What to do? Jag var redan så blöt att det inte spelade nån roll. Jag gick över gatan och som tur var tog jag rätt beslut. Det visade sig att ingången ÄNNU inte var översvämmad. I väntan på tåget skulle komma, kom mer och mer människor från ovan jord, alla mer eller mindre blöta. Många ungdomar utan paraply som såg ut som om de ställt sig i duschen med kläderna på! Vilket regn.

När jag kom upp ur tunnelbanan hade regnat avstannat och resten av resan blev behaglig. Förutom kippandet i skorna och det faktum att byxorna blivit så tunga av vattnet att de började glida ner över rumpan...