Amerikanska fenomen del 5 (typ)

Något som jag tyckte var väldigt svårt i början när jag kom hit till USA var det här med dricks. Här ska det drickas till höger och vänster hela tiden och det är mycket man ska tänka på. Hur mycket pengar ska man dricksa egentligen? Var och när ska det dricksas? Vem ska dricksas? Och framförallt hur ska man dricksa?
Som svensk är man ju van att inte dricksa så ofta (lite finare restauranger kanske, eventuellt när man är full på en bar), lite snålt dessutom. Och jag tror även att jag hört rykten om att svenskar ÄR snåla med dricks när de kommer utomlands. Kanske just för att vi inte är vana att ge dricks. (Vilket konstigt ord det är egentligen "Dricks", nu när jag tänker det och skriver det så många gånger!)

Vi kan ju börja med frågan Hur mycket ska man ge i dricks? Man brukar lägga ungefär 10-20 % av totalsumman i dricks. 10% är väl i underkant kan tyckas, men ändå godkänt. I början av min vistelse här hade jag inte massor med pengar (som nu då? Haha, nä, inte nu heller, men något mer i alla fall) och brukade tänka att lägga 1 dollar för varje 10 dollar jag spenderade. Upp till 10 dollar lade jag alltså 1 dollari dricks, mellan 10-20 dollar lade jag 2 dollar (oavsett om det kostade 12 dollar eller 19 dollar). Just för att jag skulle ha ett riktmärke. Numera brukar jag lägga ungefär 15%, och på de ställen där jag är "stammis", lite mer. Javisst kan man strunta i att lämna dricks, men ni ska vara medvetna om att minimilönen här i ex USA är väldigt låg. Just nu är det 7.25 dollar (ungefär 50 kronor per timme) före skatt per timme. Det blir inte många kronor på en heltidslön direkt. Pengarna räcker så klart olika långt beroende på var man bor i landet. I New York City räcker det knappt till hyran för en liten liten lägenhet. Vissa restauranger lägger på 15% på notan redan om man kommer i ett stort sällskap och äter, var därför uppmärksam när ni kollar notan. Stort sällskap kan vara åtta personer och uppåt. 

Vem ska man dricksa? Ja, servitören till exempel, bartendern, frisören, taxichauffören, hemköraren (alltså, inte den som gör sprit olagligt om ni nu skulle tro det, men om ni beställer hem mat eller liknande och får det kört till dörren. Hemköraren använder oftast sin egen bil och får därmed betala slitage på bilen och bensin), om man går på manikyr eller/och pedikyr ska man dricksa personen som utför tjänsten. Ja, där har vi nyckelordet: tjänster. De människor som utför en tjänst åt dig, ska ha dricks. Dit räknas inte snabbmatsrestauranger, de flesta caféer och liknande där man plockar med sig maten på en bricka.

Det jag tycker är jobbigt är att veta hur man ska dricksa en person. Till exempel frisören. Det tycker jag fortfarande är jobbigt. Oftast blir det så att jag måste gå och betala i en kassa efter att jag klippt mig och sen går jag tillbaka genom rummet och ger dricks till frisören i handen. Jag har ju aldrig varit så smart att jag tagit ut jämna drickspengar (betalar ju allt med kort och det minsta man kan ta ut från en bankomat är för det mesta 20 dollar, vilket är för mycket i dricks med de klippningar som jag brukar ta. Så att minska ned den 20 dollars sedeln är ju ett måste)...Dagens i-landsproblem!

Bild lånad

Ska man ge dricks trots "dålig" service? Som svensk har jag alltid ansett att man ska förtjäna sin dricks med utomordentlig service. Här i USA är jag inte lika hård. Visserligen ger jag gärna extra dricks om jag fått ett gott bemötande eller om jag är stammis någonstans, men jag dricksar alltid. Det har funnits gånger då jag inte dricksat lite av olika anledningar. Till exempel om man fått mat hemkört och insett sedan att man inte har några sedlar att dricksa hemköraren med! Det är inte roligt! En gång beställde vi hem mat och letade frenetiskt efter de där sedlarna "man var så säker på låg i bokhyllan eller i väskan", och så ringde det på dörren. Maten var här och inga sedlar i syne. Jag skrapade ihop nån dollar i småmynt (Gah, kändes lite tacky, men bättre än inget) och jag gav till hemköraren. Den blicken han gav mig, kändes nästan som rent hat, glömmer jag aldrig. Väldigt obehaglig och otacksam! Medan vi någon annan gång bett om hemköraren ursäkt och sagt att vi inte har några pengar alls och eftersom det varit hos en stammis har vi dricksat extra mycket gången därpå istället och hemköraren upprepade att det var helt okej, ingen panik liksom!

Jag kan tycka att det är lite jobbigt att vissa förväntar sig bra med dricks, men sedan kanske gör ett mediokert eller till och med uselt servicejobb. Samtidigt brukar jag då tänka på vilken låg lön de egentligen har, plus att anställningsvillkoren är horribla 9 gånger av 10. Detta ska vi inte ens gå in på nu för jag riskerar att få högt blodtryck och rykande hjärna!

Notering: Läs och gråt;

The Fair Labor Standards Act defines tippable employees as individuals who customarily and regularly receive tips of $30 or more per month. Federal law permits employers to include tips towards satisfying the difference between employees' hourly wage and minimum wage, although some states and territories provide more generous provisions for tipped employees. For example, laws in Alaska, California, Minnesota, Montana, Nevada, Oregon, Washington, and Guam specify that employees must be paid the full minimum wage of that state/territory (which is equal or higher than the federal minimum wage in these instances) before tips are considered. (Källa: Wikipedia). 

Detta betyder alltså att arbetsgivare enligt lag kan ge sina anställda en lägre timlön än minimilön och sedan använda dricksen som kommer in som mellanskillnad...

Ni kan läsa lite om Linneas erfarenheter som servitris här i USA. Ett gammalt inlägg (hon har som tur är fått gå vidare till annat jobb!!), men detta är vardagen för väldigt många människor.