måndag 5 maj 2014

Amerikanska fenomen del 5 (typ)

Något som jag tyckte var väldigt svårt i början när jag kom hit till USA var det här med dricks. Här ska det drickas till höger och vänster hela tiden och det är mycket man ska tänka på. Hur mycket pengar ska man dricksa egentligen? Var och när ska det dricksas? Vem ska dricksas? Och framförallt hur ska man dricksa?
Som svensk är man ju van att inte dricksa så ofta (lite finare restauranger kanske, eventuellt när man är full på en bar), lite snålt dessutom. Och jag tror även att jag hört rykten om att svenskar ÄR snåla med dricks när de kommer utomlands. Kanske just för att vi inte är vana att ge dricks. (Vilket konstigt ord det är egentligen "Dricks", nu när jag tänker det och skriver det så många gånger!)

Vi kan ju börja med frågan Hur mycket ska man ge i dricks? Man brukar lägga ungefär 10-20 % av totalsumman i dricks. 10% är väl i underkant kan tyckas, men ändå godkänt. I början av min vistelse här hade jag inte massor med pengar (som nu då? Haha, nä, inte nu heller, men något mer i alla fall) och brukade tänka att lägga 1 dollar för varje 10 dollar jag spenderade. Upp till 10 dollar lade jag alltså 1 dollari dricks, mellan 10-20 dollar lade jag 2 dollar (oavsett om det kostade 12 dollar eller 19 dollar). Just för att jag skulle ha ett riktmärke. Numera brukar jag lägga ungefär 15%, och på de ställen där jag är "stammis", lite mer. Javisst kan man strunta i att lämna dricks, men ni ska vara medvetna om att minimilönen här i ex USA är väldigt låg. Just nu är det 7.25 dollar (ungefär 50 kronor per timme) före skatt per timme. Det blir inte många kronor på en heltidslön direkt. Pengarna räcker så klart olika långt beroende på var man bor i landet. I New York City räcker det knappt till hyran för en liten liten lägenhet. Vissa restauranger lägger på 15% på notan redan om man kommer i ett stort sällskap och äter, var därför uppmärksam när ni kollar notan. Stort sällskap kan vara åtta personer och uppåt. 

Vem ska man dricksa? Ja, servitören till exempel, bartendern, frisören, taxichauffören, hemköraren (alltså, inte den som gör sprit olagligt om ni nu skulle tro det, men om ni beställer hem mat eller liknande och får det kört till dörren. Hemköraren använder oftast sin egen bil och får därmed betala slitage på bilen och bensin), om man går på manikyr eller/och pedikyr ska man dricksa personen som utför tjänsten. Ja, där har vi nyckelordet: tjänster. De människor som utför en tjänst åt dig, ska ha dricks. Dit räknas inte snabbmatsrestauranger, de flesta caféer och liknande där man plockar med sig maten på en bricka.

Det jag tycker är jobbigt är att veta hur man ska dricksa en person. Till exempel frisören. Det tycker jag fortfarande är jobbigt. Oftast blir det så att jag måste gå och betala i en kassa efter att jag klippt mig och sen går jag tillbaka genom rummet och ger dricks till frisören i handen. Jag har ju aldrig varit så smart att jag tagit ut jämna drickspengar (betalar ju allt med kort och det minsta man kan ta ut från en bankomat är för det mesta 20 dollar, vilket är för mycket i dricks med de klippningar som jag brukar ta. Så att minska ned den 20 dollars sedeln är ju ett måste)...Dagens i-landsproblem!
Bild lånad
Ska man ge dricks trots "dålig" service? Som svensk har jag alltid ansett att man ska förtjäna sin dricks med utomordentlig service. Här i USA är jag inte lika hård. Visserligen ger jag gärna extra dricks om jag fått ett gott bemötande eller om jag är stammis någonstans, men jag dricksar alltid. Det har funnits gånger då jag inte dricksat lite av olika anledningar. Till exempel om man fått mat hemkört och insett sedan att man inte har några sedlar att dricksa hemköraren med! Det är inte roligt! En gång beställde vi hem mat och letade frenetiskt efter de där sedlarna "man var så säker på låg i bokhyllan eller i väskan", och så ringde det på dörren. Maten var här och inga sedlar i syne. Jag skrapade ihop nån dollar i småmynt (Gah, kändes lite tacky, men bättre än inget) och jag gav till hemköraren. Den blicken han gav mig, kändes nästan som rent hat, glömmer jag aldrig. Väldigt obehaglig och otacksam! Medan vi någon annan gång bett om hemköraren ursäkt och sagt att vi inte har några pengar alls och eftersom det varit hos en stammis har vi dricksat extra mycket gången därpå istället och hemköraren upprepade att det var helt okej, ingen panik liksom!

Jag kan tycka att det är lite jobbigt att vissa förväntar sig bra med dricks, men sedan kanske gör ett mediokert eller till och med uselt servicejobb. Samtidigt brukar jag då tänka på vilken låg lön de egentligen har, plus att anställningsvillkoren är horribla 9 gånger av 10. Detta ska vi inte ens gå in på nu för jag riskerar att få högt blodtryck och rykande hjärna!

Notering: Läs och gråt;

The Fair Labor Standards Act defines tippable employees as individuals who customarily and regularly receive tips of $30 or more per month. Federal law permits employers to include tips towards satisfying the difference between employees' hourly wage and minimum wage, although some states and territories provide more generous provisions for tipped employees. For example, laws in Alaska, California, Minnesota, Montana, Nevada, Oregon, Washington, and Guam specify that employees must be paid the full minimum wage of that state/territory (which is equal or higher than the federal minimum wage in these instances) before tips are considered. (Källa: Wikipedia). 

Detta betyder alltså att arbetsgivare enligt lag kan ge sina anställda en lägre timlön än minimilön och sedan använda dricksen som kommer in som mellanskillnad...

Ni kan läsa lite om Linneas erfarenheter som servitris här i USA. Ett gammalt inlägg (hon har som tur är fått gå vidare till annat jobb!!), men detta är vardagen för väldigt många människor.

9 kommentarer:

Monica sa...

Det verkar vara inbyggt i systemet dricksen med tanke på de ofta låga lönerna i serviceyrkena och en nödvändighet, svårt bara att hela tiden tänka på det, skönt när det är inräknat på notan. Och så ger ju en del utöver det. Tror det är så här hemma att dricksen som ges utöver ska delas lika mellan alla som jobbar. Så ingen behöver anstränga sig extra:-).

Intressant ändå med alla situationer hos dig som kan uppstå, att alltid ha det i åtanke. Vi ger dricks alltid i England på olika restauranter bl a fast den är inräknad och man måste vara väldigt tydlig för de kommer tillbaka med växeln annars, och jag tror även där att den inte blir personlig.
Här hemma har vi mer och mer kommit ifrån det, fast visst vill man ge lite extra för en särskilt bra service.
Svenskar har rykte om sig att vara mycket snåla med dricks, tror det är att svensken måste ha tydlighet:-), vad kostar det exakt och inga mer konstigheter vill man ha, så man vet:-). Vi är ju speciella med delande av notor också;-), räknar på öret vad var och en ätit och det tar halva kvällen:-), längesedan jag var i sådant sällskap som tur är.

Annika sa...

Man ska komma ihåg att de flesta servitörer inte har ngn lön alls närapå, förutom dricksen.
Så är jag nöjd så dricksar jag 20% utan tvekan.
Hos frissan ger jag också 20% och kanske 7-10 dollar till den som tvättat mitt hår. Ibland mer om det varit riktigt bra, haha.

De flesta här som jobbar inom service gör ju sitt jobb mkt bra, det tycker jag nog.
Men en gång kom jag till ett ställe där servicen var usel. Maten dålig, och servitören otrevlig.
Det blev 25 cent som jag och min kompis lade oå bordet. DAYUM.
Men det var en enda gång.

Men du, du kan beställa take-out med kort, och sen skriva in dricksen då de kommer med maten på "slippen" de ger dig. SÅ gör vi ofta om vi inte har cash hemma.

Bartendern, några dollar.
I NYC är det ju så himla BRA med taxibilarna eftersom man ser dricksen direkt på displayen då man betalar. Love it!! Brukar dricksa 20% i NYC då jag åker taxi.
Här där jag vår kör jag alltid själv. TAR ALDRIG taxi nästan.

Jag vet, detta är svårt.
Har också skrivit om det på min Amerikanska Fenomen serie ngn ggn för länge sen.

Anna Ström Åhlén sa...

Intressant och tänkvärt inlägg! Du skriver också så bra och roligt att det är en njutning att läsa. :) Kram

Camilla sa...

Jag tycker att systemet med dricks är jättejobbigt! Det är väl som du säger att vi svenskar inte är vana vid att lämna dricks. Jag vet aldrig när jag förväntas betala dricks eller hur mycket.
Det måste ju bli att man lär sig när man bor i ett land där dricksen är inbyggd i systemet.

Ida sa...

Tycker efter nästan 7 år i Kanada fortfarande att det är himla jobbigt med dricks. Kanske inte så mycket när jag går ut & äter, men hos frisören eller om jag får manikyr... döden. Tack & lov fixar Paul ofta den här biten, eftersom han vet hur illa jag tycker om hela alltet. Det brukar fungera bra - fast någon gång har vi fått sjukt dålig service & då har vi väl argumenterat lite över hur mycket som ska läggas. Känner väl personligen att om jag fått mat som är kall, fel & sen så väger en flirtig servitris inte upp så där jättemycket.

Malin sa...

Jag tycker också det är svårt att veta hur mycket man skall ge. Tycker dessutom att procenten har gått upp. Nu är det snarare 20% som gäller på många ställen. För bra service ger jag klart mer och för dålig ger jag mindre. På vissa affärer där de bär ut varorna FÅR de inte ta dricks. Det tycker jag är skönt. Då behöver man inte tänka på det. Många har ju någon gång i sitt liv arbetat som servitör här i USA så de brukar dricksa bra eftersom de vet hur lite man får annars.

Anonym sa...

Vi kom precis hem från Grand Canyon och på en restaurang där la de på 15% trots att vi bara var fyra personer! Det har jag nog aldrig varit med om innan. Det brukar vara vid 8-12 personer någonstans och någon gång redan vid sex personer.

Anna Granström sa...

I USA ger vi/jag alltid 10-20%, tycker det är svårare just i Sverige. Ska man dricksa öht om det varit mediokert? Tycker alltid det är jobbigt!

Villa Frejas bokblogg sa...

En hel djungel det där. Får återkomma den dag det blir dags att åka till USA på semester.

Sv. Haha, det var faktiskt lite skrattretande det du skrev om husbygge på min blogg. Riktigt sån otur hade tack och lov inte jag och Chris.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...