Kaaaaanske?

 Så himla otroligt hur hjärnan fungerar. Nu när jag vet att en elev i klassen testat positivt och jag var en nära kontakt...så spelar hjärnan konstiga spratt. Är jag inte lite snuvig? Kanske killar det i halsen? Har jag feber eller? Nu har det gått sju dygn sedan jag senast såg henne. I tio dagar måste man vara i karantän. Vi är ju i princip i karantän ändå, vi träffar ingen annan just nu. Är hemma och går till jobbet. Tack och lov för tekniken! 

Jag förbered just nu julmat och julbak inför fredagen. Ungarna går i skolan, distans. Och julen kommer även i år!

Jullov

 Det har varit en intensiv period nu på jobbet med allt förberedande som ska ske innan jullovet (och packning av material för distansundervisning i januari). Dessutom kom en snöstorm inrullande i onsdags/torsdags vilket föranledde att vi fick en snödag på mitt jobb. Blir det för mycket snö som kommer, brukar skolor stänga ned för att det är riskabelt att ta sig till jobb och skola. Här är det ingen lag på vinterdäck till exempel. Det är också många ytor som ska plogas och rengöras. Så i torsdags blev jag hemma. Det ska man inte klaga på. Torsdagen skulle egentligen vara barnens sista dag (de barn jag är lärare åt), men det blev istället onsdagen. I fredags åkte alla lärare in till jobbet för att städa och ordna inför lovet. Vi ryddade om i klassrummet, hade god lunch och nån drink och sen kunde vi åka hem. Helt okej!

Dock fick vi reda på igår att en av våra elever testade positivt för Covid i lördags. Verkar som att hennes pappa började bli sjuk tidigare i veckan vilket föranledde att de också testade dottern (som är asymptomatisk). Nu träffade vi henne senast i onsdags (med mask på och bra ventilation) så man får hålla tummarna att det räcker för att inte ha blivit smittad...

Julstök

 Det är aldrig en tråkig stund här! Fullt upp hela tiden, speciellt så här inför första advent och jul och allt. Det är liksom som att det smyger på en varje år. Och det är en hel massa att göra innan man ska gå på ledighet och man ska fira jul. På jobbet planerar vi också inför att ha två veckors onlineklasser efter nyår för att alla ska kunna komma tillbaka till skolan friska och inte smitta ned andra. Planen är att vi ska skicka hem en låda med material till varje elev att använda under dessa två veckor och det är massor att sortera och inhandla och planera. 

Sedan har man ju en egen familj också...och i år har vi gått lite overboard med den årliga adventskalendern som vi brukar ordna åt barnen...Vanligtvis får barnen en liten sak varje dag fram till jul. Kanske en liten chokladbit, klistermärke, nån pytteleksak och emellanåt nåt större som t ex böcker (som ändå är bra att ha!)

I år...okay. 2020 är ett jävla skitår och ungarna har varit så fantastiska på alla sätt. Varit hemma från skolan i över 9 månader i princip, inte kunnat leka med andra barn ordentligt, de har inte ens lämnat vår stadsdel sedan mars. Så i år, ja då ser kalendern lite fullare ut. Ooops! Det är de värda. Lite roligt i vardagen!

Hela NY stängde ned de kommunala skolorna eftersom det blivit fler covid-fall här (dock inte alls så många som man skulle kunna befara). Lärarna hade en överenskommelse med borgmästaren för att överhuvudtaget komma tillbaka till skolorna under hösten. Om antalet nya fall i NY översteg 3% under sjudagarsperiod, skulle skolorna stängas. Vilket nu borgmästaren gjorde. När skolorna öppnar igen är osäkert. Som vanligt är det alltid så att de barn som behöver skolan mest inte får den. De privata skolorna får fortfarande hålla öppet. De rika får ännu ett övertag över de som har mindre medel. Så himla orättvist! 

Jag tycker dock att det är bra att skolorna har många försiktigshetsåtgärder. Här testas elever regelbundet för covid. Om en elev eller lärare har smittan stängs den klassen ned i två veckor och går online för att sedan komma tillbaka när alla är friska igen. Jag blir helt mörkrädd när jag läser om hur det är i Sverige, att barn som har föräldrar eller syskon som har konstaterad smitta fortfarande får gå till skolan! De kan ju bära smittan!!

En kollega på en annan skola har två asistenter i sin klass. De testade båda positivt. Den ena assistenten hade inga symptom alls! Medan den andra hade symptom som mer liknade magsjuka än covid! 

Jag förstår verkligen inte alls!

Hur går det då?

 Som ni kanske märkt så är det fortsatt pandemi världen över...även här i NY. Våra siffror har varit låga i jämförelse med resten av USA. Jag tackar guvernören för detta! Jag vet att han är kontroversiell och att han inte är perfekt, vem är det egentligen? MEN han lyckades vända ett sjunkande skepp i våras när Covid slog till. Under en tid dog 1000 personer i NY. PER DAG. I flera veckor. Tack vare Guvernören Cuomo lyckades staten vända läget och få ner siffrorna drastiskt. Han införde masktvång. Jag vet att just användandet av mask också är kontroversiellt. Hjälper det ens? Smittan sprids värre med mask för att man rör den emellanåt etc. Jag kan bara tala om egen erfarenhet. Visst, att bära mask är sjukt jobbigt ibland. Speciellt när jag  kom tillbaka till jobbet och var tvungen att bära mask 10 timmar om dagen. Dock så vande jag mig väldigt snabbt och nu känns det helt normalt.

Det är med att smittan sprids med mask för att man rör den. Här har vi haft mask sen april ungefär och våra siffror har varit extremt låga i jämförelse, som jag sa. Med logiken att mask sprider smittan ännu mer skulle ju våra nummer ha ökat drastiskt. Jag ser folk som  inte sköter sin mask ordentligt. Folk som håller den i handen, knölar ihop den till en boll, tvättar masken när de kommer ihåg istället för efter varje användning etc. Det om nåt borde öka smittan kan man tycka? Själv använder jag min mask en gång och tvättar genast när jag kommer hem. Jag ser till att koka dem en gång per vecka för säkerhets skull. Dessutom är jag försiktig att röra den. Jag tar av den genom att röra gummibanden som går runt öronen och inte direkt på tyget. 

Inte nog med att mask används. NY har också massiv testning. Vi testar ca 100 000 personer per dag. Och på så sätt upptäcker man grupper där smittan sprids och man kan lägga fokus där för att stoppa spridningen. Våra nummer har ökat lite nu under den senaste månaden. Vädret är kallare och många har återgått till arbetsplatsen så det var väntat...Förhoppningsvis kommer vi slippa stänga ned igen! Jag är säker på att vi får bukt med spridningen. Vi är på rätt väg. 

Och nu med vaccinet som är på väg...Det känns lite bättre iaf!

VI VANN!

 Jamen är inte världen liiite ljusare nu? Sedan i lördags? När Biden och Harris officiellt vann valet här! Första kvinnliga vicepresidenten! Vi var ute på stan när vi fick nyheterna. Det går inte att beskriva känslan som infann sig. Känslan av eufori och lättnad. Folk som vi gick förbi började hojta och skrika och klappa händerna när nyheten spred sig. Vid ett tillfälle på vägen hem började alla bilar att tuta. Vi stannade till och började klappa tillsammans med tutandet och folk som också stannat. Under tiden började folk att tjuta från sina fönster och vi alla skrek FREEDOM! Det var en fantastisk dag. En dag att aldrig glömma. 

På kvällen såg vi deras segertal på TVn. Vilken kvinna Harris är! En sån förebild för tjejer och unga kvinnor. För våra barn! 

Här är en liten del av Harris tal som verkligen träffade mig:

And to the woman most responsible for my presence here today — my mother, Shyamala Gopalan Harris, who is always in our hearts.

When she came here from India at the age of 19, she maybe didn’t quite imagine this moment. But she believed so deeply in an America where a moment like this is possible. And so, I’m thinking about her and about the generations of women — Black women, Asian, White, Latina, Native American women who throughout our nation’s history have paved the way for this moment tonight. Women who fought and sacrificed so much for equality, liberty and justice for all, including the Black women, who are often, too often overlooked, but so often prove that they are the backbone of our democracy. All the women who worked to secure and protect the right to vote for over a century: 100 years ago with the 19th Amendment, 55 years ago with the Voting Rights Act and now, in 2020, with a new generation of women in our country who cast their ballots and continued the fight for their fundamental right to vote and be heard.

But while I may be the first woman in this office, I will not be the last, because every little girl watching tonight sees that this is a country of possibilities. And to the children of our country, regardless of your gender, our country has sent you a clear message: Dream with ambition, lead with conviction, and see yourselves in a way that others may not, simply because they’ve never seen it before, but know that we will applaud you every step of the way.

Jag rös! En ny tid står framför oss hoppas jag! Även om idioten som fortfarande har posten som president fram till januari försöker att förstöra så gott det går genom att vägra acceptera att han förlorade....

Skolan redan stängd

 Inte min skola men Hs skola. Förra veckan testade två elever i två olika klasser positivt och skolan stängdes först 24 timmar för städning. Efter 24 timmar beslutade de att stänga skolan i två veckor för säkerhets skull eftersom det handle om två barn i två olika klasser utan anknytning till varandra. Så Hugo och alla andra barn får också ha skola online på heltid. Visserligen går barnen "bara" två dagar fysiskt i skolan ändå per vecka, men det är två viktiga dagar tycker jag. Förhoppningsvis öppnar skolan igen i slutet på nästa vecka. Vi passade på att testa H för Covid i helgen ändå. Negativt! Puh!

Mitt jobb går bra än så länge. Vi arbetar på. Alla bär mask. Även barnen. Det går bra och barnen har vant sig och även vi vuxna. Vi har bra ventilation i klassrummen också och en makapär som ska rena luften på nåt sätt. Dessutom passar vi på att vara ute i Central Park nästan varje dag. Det är himelskt och något som jag saknade förra året!

Det beslutades också att vi kommer att ha två veckor stängt efter nyår och köra online med barnen som vi gjorde i våras. Just för att alla ska kunna resa och träffa familj och inte behöva tänka på karantän. Vi alla är i karantän i två veckor då. Regeln här i NY är att om man åker till vissa stater och länder och sedan kommer tillbaka så måste man sitta i karantän i 14 dagar för säkerhets skull. Det känns tryggt att skolan redan nu beslutat om detta så att alla som vill kan resa. Tänker framförallt på lärare som inte kunde resa till sina familjer i somras på grund av viruset. Det är inte så lätt som lärare att bara ta två veckor ledigt för att sitta i karantän. Vi har bara 10 sjukdagar per år. Efter att man tagit dessa dagar får man stanna hemma utan betalt om man måste. Men eftersom lönen som lärare inte är så himla fet, är det inte något som man gärna gör. 

Just idag är jag hemma för maken är på jobbet och jag har hand om skolningen för barnen. Efter att H slutat skolan ska jag gå och rösta! Det är nämligen dags för presidentval. Här i NY kan vi rösta i förtid. Förtidsröstningen startade här i lördags. Jag gick ditt för att rösta men kön var två timmar lång! Nej tack! Istället går jag och röstar idag. Förhoppningsvis! #Biden2020 #AOC2024

Varje gång jag tänker blogga igen...

 ... så går det åt skogen! Vi hade en lugn sommar näravid. Pga den rådande pandemin har vi inte ens åkt tunnelbana under sommaren. Vi har varit på gångavstånd från vårt hem. Det har funkat fint. Vi har så nära till olika parker och platser. Alla museum och liknande har ju varit stängda ända fram till nyligen ändå. Till slut öppnade vår favoritträdgård som vi passade på att besöka innan skolorna började igen! 

Det är så ruskigt vackert där! Vi försöker att besöka en gång minst varje år. Ibland går det, ibland inte!

I början av setpember började jag jobba igen. Det var konstigt att gå tillbaka efter nästan 6 månader hemma. Mycket är annorlunda nu. Vi bär alla mask till exempel, barn och personal. Det är ganska jobbigt att ha den på i nästan 10 timmar innan man kommer hem. Inte många stunder man kan ta rast från den under dagen. Varje morgon tar vi tempen på barnen för att se till att de inte har feber. Och innan lärare och barn kommer till skolan måste vi fylla i en App där de frågar om man har symptom eller om man varit i kontakt med någon som har COVID. Som man vet om i alla fall. Inga föräldrar är välkomna in på skolan. De får lämna barnen hos oss lärare i lobbyn och sen hämtas barnen upp där med. På det sättet har det varit ganska bra! Barnen har haft en lättare tid på skolan just för att föräldrar inte får komma in. Och det går snabbare att lämna och hämta för alla eftersom vi har hiss upp till vår skola som ligger på 8e och 9e våningen. Förut var det alltid en lång kö in och ut då barnen skulle lämna och hämtas.

Vi städar massor. Varenda leksak ska tvättas ett par gånger per dag. Vi planerar uteefter det. Vissa leksaker är framme en stund och sen byts de ut. Många papper ska fyllas i för att bevisa att man städar ofta. Som tur är har vi Central Park nära skolan och i år kommer vi att gå ut oftare dit! Det finns vissa bra saker också!

Som tur är behöver jag inte åka tåg till jobbet för det mesta. En kollega plockar upp mig och en till på väg till jobbet. Jag har åkt tåg 3 gånger sammanlagt de senaste veckorna. Den första gången efter sex månader var lite läskig. Då åkte jag tidigt på dagen. Det var inte alls mycket folk då och det var riktigt rent. De senaste två gångerna åkte jag senare och då var det packat. 99% har mask i alla fall, vilket känns bra. Det är ändå läskigt!

Mina barns skolor skulle öppnat den 10 september men det har skjutits upp två gånger pga att skolorna inte är redo. Lite konstigt med tanke på att staden haft minst 6 månader att förbereda detta. Det bevisar bara hur mycket som behövs ändras generellt med skolsystemet. Barnen började i alla fall förra veckan online och peppar peppar så kommer H att börja i skolan fysiskt den här veckan. Alla barn kommer att gå i skift. H kommer att ha skola onsdag och fredag och varannan måndag. Resterande dagar är det online hemma som gäller. N har vi bestämt ska vara online tills vidare eftersom hon är äldre, tonåring. Jag litar inte riktigt på andra ungdomar i skolan. Kommer de att bära mask och sköta sig eller blir det en sån där galen tid när de blandar sig och smittar varandra? Nej, tack! 

Öppnas det upp?

Just nu i staten NY öppnas det upp. Vår guvernör (Cuomo) har utfört kriterier som ska uppfyllas innan en region får öppna upp (man måste ha X antal platser på sjukhuset i fall att det kommer en ny våg av sjukdomen, man ska ha tillräckligt att testa de som jobbar och man ska ha anställt folk som kan spåra eventuell smittspridning t ex). Flera regioner i den norra delen av NY har börjat få öppna upp. Situationen ser så klart annorlunda ut där, inte alls lika mycket folk och spridningen har inte varit lika stor där.

I NYC ser det annorlunda ut. Vi har fortsatt spridning och många som blir sjuka varje dag. Allt går åt rätt håll, bara långsamt. Snart tror jag dock att vi får sakta öppna upp. Det är lite skrämmande och skönt på samma gång. Här har vi ju inte varit lika instängda som i flera andra länder, tänker på Italien och Spanien. Alla har fått gå ut när de vill, men man måste hålla avstånd. Här blir vissa upprörda att de måste bära mask i affären eller på andra ställen där människor måste samlas. I en del fall blir det rent slagsmål mellan folk, eller hot. I nån delstat blev en vakt skjuten för att han sagt åt en kvinna att bära mask. Sånt är ju helt galet. Hur svårt kan det vara att sätta på sig en mask i tio minuter medan man går i en affär, för att skydda sig själv och sina medmänniskor? America for you. Men så har vi en ass-hat till president också som själv inte bär mask när han besöker ställen.

Hur ska det gå?

Nu pratas det seriöst om att man ska öppna upp NY i små steg. Skolorna är stängda fram till september i alla fall. Min skola också. Jag blev nästan lite nervös vid tanken på attt skolorna eventuellt skulle öppna den 15 maj...Jag kände mig INTE redo att gå ut i världen och leva "normalt". Normalt lär det väl inte bli på väldigt länge så klart. Det pratas redan om att skolorna måste ha en action plan för hösten för att kunna tillåta social distancing. Här i NYC kan det bli svårt. Bara i Hs klass är det drygt 30 elever i ett litet rum. Inga 2 meter mellan de barnen...Så det har föreslagits att ha halvdagar i skolan. Men då tillkommer problemet var barnen ska vara resten av dagen? Föräldrar kommer ju att gå tillbaka till jobbet så gott det går. Fritids här är fruktansvärt dyrt. Vi betalade för H ca 560 dollar per månad. Alltså över 5 000kr för ca 1.5 timme (jag kom ju hem ganska tidigt i jämförelse och hämtade H på en gång). Tänk då om H istället måste gå 6 timmar eller så...

Masker lär vi ju få ha på oss nu och det närmaste året. Jag kommer i alla fall att använda när jag går på affär och när jag väl måste börja åka in till jobbet...
Vi har köpt en symaskin så att jag kan börja sy masker också. Vi har ett par nu som svågern skickade från Seattle. Men de måste tvättas efter varje användning. Så det lär till att bli att sy helt enkelt!

Hur ska sen alla åka till jobbet? När jag åker på morgonen är det redan fullpackat med folk på tunnelbanan...alla åker ju nästan samtidigt. Hur ska man kunna hålla sig ifrån folk om man MÅSTE åka tåg till jobbet? Jag vet inte...

Det är alltså inte "bara" att öppna upp och livet återgår. Tyvärr.

Vecka 7

Nu är vår familj inne på vecka 7 i karantän. För sex veckor sedan stängde skolorna och därifrån räknar vi. Resten av staden stängdes ned veckan efter. Det går bra här. Men jag är helt klart över att jobba hemifrån. Det är otroligt påfrestande att försöka underhålla treåringar över Zoom (om ni inte hört vad det är så är Zoom en tjänst liknande Skype där man kan bjuda in folk på konferenssamtal). Dessutom skickar vi mail till familjerna plus har en blogg där vi spelar in en massa material som föräldrarna kan göra med barnen och visa. Vi spenderar massor med tid på allt och jobbar nästan dygnet runt. Tyvärr är det många föräldrar som vill ha mer och mer, som inte riktigt förstår att många har egna familjer hemma. Jag hemskolar ju H  till exempel samtidigt. N klarar sig för det mesta själv även om hon ju ibland behöver lite extra.

Många av våra lärare, inklusive jag och mitt team, fick ett mail av klassföräldrarna om vad de tyckte var rimligt att vi erbjöd. Vår klass var inte så galen, de vill ha mer Zoom (ett tillfäller mer per vecka). Vi har börjat smått eftersom våra elever har haft det lite jobbigt på våra möten via Zoom. Ett barn sa att det gjorde honom ledsen att se oss alla...eftersom vi inte kan vara tillsammans.

En annan klass tyckte att det var rimligt att varje dag ha små grupper 30 min var Zoom (16 barn delat på fyra= fyra grupper = 2 timmar per dag för lärarna).
De tyckte också att man skulle erbjuda 10 min individuella Zoom för barnen varje vecka.
Sedan hade de åsikter om vad som skulle erbjudas under varje Zoom-möte. Ungefär som att de själva var utbildade lärare...Mailet var helt absurt.

Under vår arbetsvecka händer detta:

Zoom med barnen 5 tillfällen per vecka (utspritt på fyra dagar) (30 min per tillfälle ungefär)
Zoom med närmaste teamet 2-3 ggr per vecka ) (30-60 min per möte)
Zoom med bildlärare och andra specialister 1-2 gånger per vecka (30 min  per gång)
Zoom med rektor eller annan admin 1-2 ggr per vecka (ca 30 min per gång)
Zoom med hela skolans personal 1 gång per vecka (60-90 min)

Dessa Zoom-möten kräver så klart att man planerar i förväg vad som ska göras.
Plus att vi spelar in material, säkert 5-6 filmer per vecka.
Skriver daglig blogg med massa pyssel och utmaningar.
Samlar ihop bilder som familjerna skickar för att blogga 1-2 ggr per vecka.
Svara på mail från föräldrar och admin.
Planera för nästa vecka.
Ringa vissa samtal till föräldrar eller admin.

Och ja, jag har ju H att försöka göra sina uppgifter mellan alla Zoom som måste göras....

Jag är trött. Fem veckor kvar för mig innan mitt sommarlov börjar (åtta för mina barn)...

Sorg

I fredags fick vi reda på att vår fantastiska granne gått bort. Trots att det kanske var väntat kändes det som en chock att höra det. Otroligt sorgligt. Livet kommer inte att vara sig likt. Tänk hur mycket en "främling" kan påverka en!

Annars går vi in i vecka sex på karantänen. Det är mycket att göra på jobbet nu. Vi spelar in videos till barnen, skriver bloggposter till dem, mailar, har möten via nätet. Det går i ett. Just på grund av att man har tillgång till internet, dator och telefon känns det som att man jobbar dygnet runt just nu. I helgen så struntade jag i att kolla mailen. Jag vet att jag fick ett par mail av skolans administration men jag svarade inte. Man måste få vara ledig också!

Nu ska jag spela in en video där jag läser om maskar!

Vi klappar för alla viktiga arbetare

Varje kväll klockan 19 klappar vi från fönstren här i NYC för alla modiga sjuksköterskor, läkare, poliser. Men även också för de som mpste ut och jobba för samhällets bästa; mataffärsbiträden, busschaufförer, sopgubbar och gummor. restaurangarbetare och brevbärare för att nämna några. Det kanske känns väldigt pyttigt att göra nåt sånt med tanke på att de går ut och riskerar livet varje dag. Det känns i alla fall bra att kunna göra NÅGOT. Utanför sjukhusen brukar ett gäng brandbilar med tillhörande brandpersonal stå utanför kl 19 och sköterskor som kan går ut. Dessa två arbetsgrupper klappar och hyllar varandra. Det är fint att se.

När vi började klappa varje kväll för snart två veckor sen var det bara vi som klappade. Ungarna började göra skyltar för byggnaden och satte upp i hissen och i vårt fönster. Nu klappar halva kvarteret! Det är så fint med gemenskapen som bildas!

Vecka tre snart till ända

Efter tre veckor av karantän börjar det på nåt sätt kännas normalt. Vi bor ju i stan fast ändå inte. Vi har inte möjlighet att vandra till Central Park varje dag, eller Times Square (det brukade vi ju ändå inte göra dagligen! Förutom när jag gick till jobbet!) men jag tror att ser man dessa områden så känns det nog mer overkligt. Här där vi bor har vi tillgång till grönområden runt knuten och vi passar på att gå ut en gång om dagen. Vi går gärna ut innan lunch, då det är färre människor ute. Efter lunch då hemskolningen är över, och om det är fint väder kan det vara ganska många ute. De flesta försöker att hålla avstånd, men på små ytor är det ändå svårt.

Nu i veckan fick vi höra att en granne hittats hemma hos sig, avliden. En äldre kvinna. Det spekuleras så klart om vilken granne det kan vara. Det bor många här i vår byggnad. Vi känner nog till de flesta men ibland ses man inte på flera månader då man arbetar etc.
En annan god granne till oss, en äldre herre som vi ofta pratar med, åkte raskt in på sjukhuset häromdagen. Vi hoppas att allt är bra med honom. Han är en sån fantastisk man. När vi flyttade hit för snart åtta år sen var jag i princip ensam, inga vänner hade jag (visst maken, dottern och svärmor). När man är ny i en stad är ju alla ansikten okända. Även om man inte hälsar på allt och alla där man bor så dyker det ändå upp ansikten man känner igen.
Vår äldre granne är alltid ute och går (fyllde nyligen 80 år, gammal polis) och han hejade alltid glatt när han såg mig. En gång gick jag förbi en massa affärer och restauranger när jag hör en högljudd knackning på ett fönster. Så klart trodde jag inte att det var en knackning menad åt mig, jag kände ju ingen. Men eftersom jag blev lite rädd och hajjade till tittade jag åt hållet därifrån ljudet kom. Och till min förvåning sitter grannen vid ett bord och vinkar glatt. Han hade sett mig gå förbi och knackade för att vinka! Mitt hjärta!
Så jag hoppas innerligen att allt är okej med honom!

Hoppas ni har det bra och att ni behåller hälsan!

Teknologi

Dag två med "remote learning" för barnen. Vi lär oss Google Classroom. Vi sliter håret av oss under "writing assignments". Skrattar åt lärarnas galna försök att läsa böcker live via dator med 30 elever som pratar i munnen på varandra. Och så klart dansar vi en del till musivideor som "Happy" ned Pharell Williams. Galna tider detta!

Karantän

Från och med imorgon kväll har vi i NY officiellt karantän. Alla som inte är "nödvändig" arbetare ( som läkare, sjuksköterska etc) måste stanna hemma. Man får bara gå ut om man verkligen måste, som för att handla mat. Detta är på riktigt. Och vi vet inte för hur länge.
Ungarna börjar skola online på måndag och jag, efter mitt lov, kommer också att jobba hemifrån för min skola. Min situation är lite annorlunda eftersom de barn jag undervisar är så små. Vi försöker att hitta ett sätt som fungerar för oss.

Andra tider är det! Så många gånger som jag skämtat att det skulle vara skönt att ha ett jobb där man kan jobba hemifrån. Eller som att "haha! Tänk om vi förskollärare skulle börja jobba hemifrån och typ Skypa barnen!". Ja, vi är där nu!

Påsförbud också

Den 1a mars här i NY blev det plastpåsförbud. Inga affärer får packa varor i plastpåsar för kunden att ta hem sina varor i. Istället säljs papperspåsar men man uppmuntras att ta med egna återanvändbara kassar.
Det tog ett tag att vänja sig vid. En vecka kanske.

Det roligaste var första dagen på påsförbudet. Jag gick till min lokala affär och checkade ut. Jag hade så klart glömt påsförbudet men köpte inte massor med grejer. Jag kunde bära allt i handen. När jag var klar vid check out, använde mig av den kassa där man kan göra allt själv (som den svensk jag är skyr jag så klart mänsklig kontakt så mycket det bara går!), kom en man för att checka ut och betala. Han upptäckte givetvis att det inte fanns påsar att packa i. Jag vet inte vad som hände med hans hjärna i den stunden, men han stannade upp. Tänkte lite (eller inte!) och sen började han brööla: Baaaags! Baaaaags! Baaaaags! en lång lång stund.

Jag vet inte exakt vad han trodde skulle hända efter att han brölat BAAAAGS tillräckligt många gånger. En uppenbarelse av påsar? Det var i alla fall mycket intressant att observera!

Sedan dess har jag själv vant mig vid att ta med mig kassar. Och för att vara ärlig så fylls mitt hjärta av glädje när jag nu ser de flesta kånka runt på återanvändbara kassar! Det är vackert att se!

Hemskola

Hemskola sina egna barn = kommer nog att bli alkis innan detta är slut...Måste börja horda vin och sprit. Jag kan undervisa 20 barn i skolan, inga problem. Men mina egna barn?? I alla fall den yngsta, H...
Nä men, det är fantastskt, hehe. Försöker att göra det lite roligt så att detta traumatiska år inte upplevs som ännu värre än vad det är...Ska fokusera på det positiva i det hela. Mycket tid med barnen och en chans att göra nåt unikt tillsammans. För hur ofta hamnar man i en liknande situation? Förhoppningsvis är det "once in a life time"...Hoppas!

Går på media diet!

Man kan ju bli nipprig av mindre alltså. Uppdaterad på alla medier om framfarten av Corona hit och dit. Vad man ska undvika, vad man ska göra. Gamla som dör, unga som dör. Jag är inte en rädd person men med allt som som rapporteras blir jag nästan mörkrädd och livrädd. Så jag har beslutat att ta en paus från Corona-rapporteringar så mycket det går. Vi lever ju i detta och ser vad som händer. Ingen idé att oroa sig ÄNNU mer och blir ÄNNU mer gråhårig. Det räcker som det är! 

Hur gör ni? Hur är allt hemma i Sverige? Är folk oroliga? Trötta på eländet? Äter de toalettpapper ännu? Går med masker eller bunkrat konserver?

Livet är bra annorlunda nu ett tag. Något man får leva med. 

Fortsätt hålla er friska och krya!

Sjukstugan fortsätter fast med...

...karantän. Typ. Kallas tydligen "social distancing" vilket i princip betyder att du inte ska ha fysisk
kontakt (eller komma nära) med grannar, människor på gatan etc. Så in princip är det karantän. Skolorna är stängda så numera hemskolas våra barn. Nästa vecka kommer lärarna att börja undervisa online. Hur våra barns skolor kommer att hantera detta vet vi ännu inte. Blir det livestream? Inspelade lektioner? Eller bara emails med uppgifter att göra. Ska bli spännande att se! Andra skolor (privata framförallt) har wepage med livestreamade lektioner. Ganska coolt ändå. Funkar så klart bäst när barnen är lite äldre.

Mitt jobb är också stängt för tillfället. Alla skolor är stängda fram till 20 april. Åtminstone. Vilket betyder att det också kan förlängas. Barnen som jag har är bara 3-4 år men vi ska också erbjuda något online för dem under tiden vi är "lediga". Vi har spelat in några sagor och sånger. Men eventuellt ska vi också erbjuda livestream av nåt slag. Inget jag ser fram emot. Vi får se hur det ter sig!

Jag är i alla fall redo att allt återgår till det normala! Tyvärr verkar det som att det kommer att dröja länge än innan vi kan se slutet på detta.

Kram på er!

Sjukstuga

Så vi inleder Råttans År (kinesiska nyåret börjar imorgon den 25 januari) med rejäl sjukstuga. I början av veckan fick jag ryggskott, vilket jag får då och då. Senast var dock över två år sen. Så jag har vilat, rört mig, masserat etc hela veckan. Fick ta en dag ledigt. Veckan innan hade H magsjuka för typ första gången någonsin. Idag blev han diagnostiserad med influensa. Maken håller också på att duka under i samma sjukdom redan. Guld detta! Vabruari redan i januari! Förhoppningsvis går det över snabbt! Hoppad ni alla håller er friska!

Impeachment och valår

Något som pågår just nu är ju Trumps impeachment. Jag följer nyheterna med nyfikenhet kan jag säga. Ingen önskar mer än jag att Trump blir fälld och avsatt! Om det inte går vägen har vi val här i höst. Förra valet var det första jag fick rösta i. Sedan dess har jag röstat i flera småval under åren. Om jag tyckte att valet 2016 var det största hittills - vet jag inte vad jag ska kalla det kommande valet? Out of this world? Jag kan inte föreställa mig Trump i fyra år till...
Å andra sidan...i så fall är det "bara" fyra år till. Sen kan han ju inte bli vald igen...

Make America Great Again
En flagga på en bilverkstad nära oss

Så dålig

Min julklapp från dottern

Så fruktansvärt dålig att uppdatera ser jag! Min "comeback" blev knappast en comeback! Lustigt det där. Det har varit ett ganska händelserikt år. Bytte jobb till exempel. Sjukt läskigt! Men också spännande. Nu har jag varit där några månader och har börjat vänja mig. Det enda konstiga är att numera är jag den enda invandraren på jobbet. Den enda med en brytning när en talar. Det är annorlunda.
Jag saknar min gamla arbetsplats också. Det känns lite som att en är på semester och ska snart komma tillbaka...Och så är ju inte fallet. Tror jag.

Annars då?`Mer än att jag är en värdelös bloggare? Hur har ni det?