Den rullar i alla fall...

Jag saknar nästan min pappas bil. Den som jag körde när min stod och blev lagad. Pappas bil hade/har i alla fall lite UMPH. Ni vet, lite extra krafter. Min bil, Kakan, den är lite mer...lam...Lite mindre Umphig. Vill jag köra om någon måste jag tänka både en och två och tre gånger, fundera över avstånd, möten och sånt. För omkörning går inte snabbt. Gasen i botten och...det är som en fis i rymden. Bilen puttrar på, skakar lite extra och så är den på väääääääääääääääääääääg. Vid det här laget är det tveksamt om den ens är upp jämsides med det fordon jag vill köra om, men den är på väg. Jag placerar mig också aningen längre fram på sätet automatiskt och lutar mig lite lätt över ratten. Det känns som om bilen drar iväg lite snabbare då. Ibland händer det att jag ruckar lite framåt också som för att "skjuta" på bilen lite extra, för att det ska gå ännu lite snabbare. När den väl kommit upp jämsides så puttrar den bredvid det andra fordonet en bra stund. Man skulle förmodligen kunna ha ett samtal med den andra föraren under tiden man passerar förbi. Jag sitter där bredvid och skakar i min gamla bil i ett desperat försök att köra om. Jag kan nästan se den andra föraren skaka på huvudet åt hur patetisk jag ser ut där jag sitter och gungar fram och tillbaka i bilen med näsan tryckt mot vindrutan. 
Varför ens bry sig kan man undra? När den väl kommer upp i bra hastighet är det inga problem. Det är själva vägen dit...

Not there yet.

Å andra sidan. Hur många bilår är ett människorår? Min bil är född 1989. Det betyder att den är 23 människoår. I bilår mätt är den säkert 230 år. Det är inte lätt att vara på alerten då heller.
Nu är det fredag och sista pendlingsdagen för den här veckan. Joy!