Premiär!

Det var på något darrande ben som jag idag gick ut med - Vårjacka! Jag gick först en runda till mataffären för att inhandla lite mat till imorgon. Då hade jag på mig vinterjacka och mössa. En svettig timme senare var jag hemma och bestämde mig för att testa vårjackan vid nästa utflykt. Till en början kändes det något kyligt (jag kan ju heller stänga jackan längre på grund av växande mage!). Med tanke på att vinterjackan varit min bästa vän sedan november är det ju inte så konstigt att det kändes lite kallt!
På vägen hem hade kroppen i alla fall vant sig vid det nya och det kändes faktiskt så pass varmt att jag skulle kunnat gå utan jacka. Men såna äventyr får det bli en annan dag. Ett steg i taget heter det ju.

/

Knoppar!

Vårskor!

Gräs!

Trevlig lördagkväll!

Jag sällar mig...

..till den stora skaran bloggare som önskar Glad Påsk! Även om det inte blir mycket firande, det blir det  oftast aldrig så inget undantag detta år, är det skönt med lite helg och påskgodis. Och kanske en aningen finare middag på söndag. Lite lyx ändå får det vara.

Idag blir det nog en tur till parken. Mot alla odds verkar det som om våren faktiskt tagit steget in i 2013.  Äntligen! Det var verkligen på tiden.

I alla fall. Ha en fantastisk påsk vänner! Vi ses så klart imorgon igen. Samma tid, samma kanal.

Food to die for

Är "Heart Attack Grill" en restaurang som du skulle kunna tänka dig att besöka? Jag vet inte om jag tycker att namnet låter så himla lockande, fast kanske lite spännande. Vad är det för slags restaurang? Tydligen en sådan där man riskerar hjärtattacker. Två besökare har hittills avlidit i hjärtattack efter besök på restaurangen. Sedan kanske man ska ta detta med en gnutta salt. ETT besök räcker nog inte för att falla till marken skulle jag tror. Eller ens tio besök. Å andra sidan tycks de uppmuntra övervikt genom att erbjuda gratis mat till de som väger över 158 kg. Kanske inte någon som kommer på idén att "JA! Jag går UPP i vikt så jag får äta GRATIS på restaurangen", snarare "Oj då, nu har jag ätit här så mycket att jag nu väger 158 kg. Tur i oturen är maten nu gratis!"

Här är en av deras tungviktare. Bild lånad

Påminner mig lite om programmet "Man vs Food". Är det någon som sett det programmet? En man som åker runt i USA och ger sig på olika matutmaningar. Oftast handlar det om att äta en viss mängd mat (en speciell maträtt) inom en viss tid. Ibland kan det handla om att det är väldigt stark mat. Undrar om han varit här ännu?

Update: Efter lite googlande. JA! Det har han!

Sjuka lagar

I USA härjar debatten om aborter fortfarande. Det känns lite "förra århundradet" över det hela. Har vi inte kommit längre än så? Nej, inte i USA.

Nyligen klubbade staten North Dakota genom lagar som i princip förbjuder aborter. Ingen abort efter vecka 6 (eftersom man då kan höra hjärtljud för första gången i många fall). Ingen abort efter våldtäkt, incest eller om det är fara för kvinnans liv. 
Nu är slaget inte över än. Enligt konstitutionen (Roe vs Wade från 1970-talet) är det lagligt med abort upp till vecka 22-24 tills fostret är livsdugligt utanför magen. Konstitutionen är alltså de pelare som landet står på och som sedan lagar grundar sig på. En lag kan visa sig vara okonstitutionell, alltså vara något som pelarna motsäger sig. Denna nya abortlag kommer att ställas mot konstitutionen och testas. Något som kan ta flera år i värsta fall.

De abortläkare (i North Dakota finns bara en abortklinik) som ändå utför aborter riskerar fängelse och dryga böter. Det värsta är ändå att med lagar som denna, finns det risk att kvinnor åker till olagliga abortkliniker, skumma ställen, för att göra abort. Dessa kliniker är inte alltid de bästa och kvinnan kan i värsta fall mista sitt liv.

Nu är det långt ifrån alla som delar North Dakotas syn på aborter (och på sitt sätt, kvinnor) tack och lov. Jag råkar dessutom bo i en stat som är väldigt öppen i sin syn på både aborter, äktenskap för homosexuella och andra kontroversiella frågor. Jag vet inte hur jag hade klarat att bo i en mer konservativ stat. Jag hade fått spendera mitt liv med att argumentera tror jag. Tröttsamt.

(Påminnelse: Kom ihåg när jag skrev om politiker som sa att "kvinnans kropp stänger ned sin produktivitet vid en våldtäkt"? Det är alltså omöjligt att bli med barn om man blir våldtagen. Och även han som hävdade att "livet är Guds gåva och meningen, även vid en våldtäkt". Ruskigt.)

Tisdag i punktform

- Dagens stora nyhet: New Kids On The Block (NKOTB) ger ut en ny skiva! De hundra år gamla killarna har äntligen tagit modet till sig att stiga in även i 2000-talet! Mitt favoritband när jag var typ 8-9 år. MEN jag hade aldrig hört en enda sång just då. Bandet råkade bara vara populärt bland mina vänner och då ville ju inte jag vara sämre. Fotnot: De har säkert gett ut nåt mer sen 80-talet, men jag har ingen koll.

 

- Påskvecka minsann? Här är påsken inte nämnvärt stor. Visst finns det påsksaker att köpa, speciellt godis och påskkorgar till barnen (korgar fyllda med lite godis och leksaker, färdigställda), men sen är det ganska tomt. Barnen har ledigt från skolan, men lovet kallas "vårlov" och inte "påsklov" som hemma i Sverige. Inga extra lediga dagar för de som jobbar utom skolan heller. Vi brukar normalt inte tokfira påsk i alla fall, så för oss kan det kvitta...

- Våren är seg. Jag kommer ihåg vissa år när träden var gröna sista veckan i mars och allt slog ut lagom till första april. Det ser inte så lovande ut i år. Värmen har tack och lov stigit uppåt, nu är det mer regn än snö. Trots att de hotade med snö igår! Det blev regn och det verkar som om det blir mer regn idag. Oss passar det bra för vi ska bara vårstäda, kasta grejer, omorganisera och jobba hårt. Hela veckan lång.

Happy Tuesday!

Ibland måste livet få ta plats

Den här veckan har varit omtumlande på många sätt och det har gjort att jag varken haft tid eller lust att blogga. Det verkliga livet, det som finns utanför bloggen, har förtur när det gäller tiden.

Nu börjar saker återigen falla på plats. Något sånär i alla fall. När är egentligen alla saker på "plats"? Det händer alltid nåt som får livet ur balans på ett eller annat sätt.

Vad är du tacksam för idag?

Cravings?

När dottern låg och skvalpade i magen för sex år sen hade jag grymt sug på en riktigt god köttbit och vattenmelon. Varje gång jag och maken var ute och åt (eh, ganska ofta) var vi på jakt efter den perfekta steken. Ibland blev det jackpot, men lika många gånger var det rena floppen. Det värsta jag åt var "skirt steak" på nån lokal restaurang. Smakade rent ut sagt illa. Och besvikelsen var enorm. Sjukt jobbigt. Jag vet, värsta I-landsproblemet, men just då kändes det som "end of the world". 

Denna gång är det svensk husmanskost som gäller. Typ. Köttbullar med potatis, lingonsylt och sås. Potatis i alla former för övrigt. Ibland känns det som om jag skulle kunna inhalera potatis om det gick. Så sjukt sugen är jag på potatis. Man kan kanske tycka att ris och pasta är fina kolhydratssubsitut. Nej. Riktig vara ska det vara. Vita bönor i tomatså, mums. Just nu är jag sugen på ärtsoppa med senap. Och drömmen skulle vara korvstroganoff på falukorv! Leverpastej ligger också högt upp på listan. Uppkommer dessa cravings för att det kanske är svårt att få tag på dessa råvaror just nu? Förmodligen.

Knark

Till efterrätt skulle det sitta fint med en stor bit prinsesstårta eller bananbakelse. Alternativt chokladbiskvie. 

Såna här sjuka tankar går jag kring med hela dagarna. Är det så konstigt att jag går upp i vikt bara jag tänker på mat just nu?

Lockdowns

Något som är jobbigt med skolan här i USA, nu kan jag ju bara tala om mina erfarenheter här i NYC, är att det finns en underliggande rädsla för skolskjutningar. Speciellt nu efter vad som hände i Newtown i december. Tidigare har det varit skjutningar på skolor med äldre ungdomar och unga vuxna. Plötsligt förändrades landet i ett slag. Det KAN hända alla. 

Det är fruktansvärt att man ska behöva vara rädd för att något ska hända ens barn när de ska vara på den säkraste platsen utanför hemmet - skolan. Visserligen är risken ganska liten, men samtidigt ska man inte ta något för givet.

Dotterns skola övar ständigt på olika scenarion som kan hända. Inte bara skjutningar, men också bränder och andra risker. Det är jag tacksam för, samtidigt som jag tycker det är så tragiskt att barn ens ska behöva oroa sig för hemskheter.

Dottern pratar om "lockdowns" varje vecka. Det finns två olika - soft och hard lockdowns. För att vara ärlig vet jag inte vad det är för skillnad. Barnen får lära sig hur de ska agera i händelse av en kris. Hur de ska sitta, var de ska sitta, vad de ska tänka på, att de ska vara tysta och lärarna berättar att de är där för att skydda barnen. Jag tror att dessa övningar sker minst en gång i veckan. Barnen drillas i säkerhetstänk.

Bild lånad från nätet

Anledningen till att man använder sk lock-in på skolor är att barnen inte ska springa ut och möta en gärningsman. Man låser istället in sig i klassrummen och har rutiner för hur detta ska gå till. 

Nu finns det röster som anser att lärare ska få möjlighet att beväpna sig i skolor i södra USA. I fall att någon skulle bryta sig in. Å andra sidan, vilka garantier finns det för att läraren är pålitlig? Någon kan säkert få nåt psykbryt en dag och så är det kört med det.

Likaså finns det de som anser att det ska finnas beväpnade vakter på skolor. Det har funnits på vissa skolor där skolskjutningar har hänt och jag vet faktiskt inte om det skulle fungera.

Gärningsmannen har alltid överhand när det kommer till händelser som denna. Vakterna jobbar dag ut och dag in, ingenting händer. Det är klart att de blir överrumplade när det väl sker något. De är inte lika beredda som gärningsmannen och kan lätt röjas ur vägen.

Självklart ska barnen skydda på något sätt. Samtidigt är det något fundamentalt i samhället som måste förändras här. Själva tankesättet och förhållandet till vapen i allmänhet.

Priser. Jag vill tacka...

Casaannika som bloggar om livet som utlandssvensk i Spanien (mycket välskriven, rolig och väldigt informativ dessutom), har förärat mig med en fin bloggutmärkelse som jag tacksamt tar emot! Alltid roligt att bli uppmärksammad!
Den går ut på att svara på nio frågor och skicka vidare till fem andra fina bloggare där ute. Och det är klart att jag gör det!

Vad ville du bli när du var liten?
Jag vet faktiskt inte vad jag ville bli när jag var liten, mer än att jag ville bli mamma. Senare, i början av tonåren visste jag att det var lärare jag skulle bli.

Vad är du idag?
Idag är jag både lärare och mamma.

Vart vill du helst resa?
Just nu går längtan hem till Sverige och familjen där.
När det är gjort vill jag resa lite överallt på jordklotet.

Var ser du dig själv om fem år?
Om fem år...Det är en väldigt lång kort tid dit. Då arbetar jag som lärare i New York, en framgångsrik sådan.

Rött eller vitt?
Hoppas vi inte snackar om vin, för det dricker jag inte. Är det färg så rött, helt klart.

Sommar eller vinter?
Sommar! Vinter, blä och usch och fy!

Skog eller hav?
Denna var svår. Det beror ju på vad man ska göra vid de ställena. Är det bara för att "hänga" så är det nog havet som gäller. Fast inte PÅ havet, på en klippa nära havet.

Vad gör dig ledsen?
Ganska mycket gör mig ledsen.

Vad är det bästa du vet?
Det bästa jag vet är att spendera tid med min man och dotter och inte göra någonting speciellt. Bara skratta och busa, äta god mat och se en bra film.

Jag skickar denna utmärkelse vidare till dessa fem fantastiskt fina bloggare:

Steel City Anna som bloggar om livet i England både med glimten i ögat och allvar i språket. Vardagsbetraktelser blandat med anekdoter, poesi och vackra bilder. Dessutom gillar hon listor av alla de slag!

Min amerikanska resa är på väg över till USA, förhoppningsvis snart. I väntan på det bjuder hon på en vild blandning av inlägg om vardagsliv, livet med ett förhållande på distans och de problem som uppkommer i ansökan om visum till USA. Det är en lång resa...

En bok om dagen bjuder på många och bra boktips. Inte nog med det, är man sugen på stickning är det óckså denna blogg man ska besöka. En mångsidig lärare som skriver ärligt om de böcker hon läser, vilket är uppfriskande. Jag har hittat väldigt bra böcker via henne!

Monica vet man aldrig var man har. Hon skriver inlägg om vitt bredda ämnen och man vet inte vad man ska hitta när man kikar in hos henne. Det är blandat med politiska inlägg, matinlägg, filosofi och härliga minnen. Det enda man kan vara säker på är att man absolut får med sig en "feelgood-känsla" när man lämnar hennes blogg!

Enjoying the big apple skrivs av Sarah som varit förälskad i NY väldigt länge. För drygnt 1,5 år sedan flyttade hon hit och studerade. Hon skriver om sitt liv i den stora staden, med inlägg om allt från kulturella upplevelser till kulturkrockar och studier, arbete och jakt på en fast punkt i tillvaron. Mycket underhållande!

Sprutor och betyg

Vi hade en ganska upptagen tisdag denna vecka. Dottern hade halvdag i skolan eftersom det var kvartsamtal på eftermiddag/kväll. Det är ett mycket bra system här tycker jag. Alla skolor har kvartsamtal samma dag och alla barn går hem efter halv dag så att lärarna kan boka in samtalen resten av dagen.

Vi hade en inbokad läkartid för vaccination. Eftersom vi flyttade hit till USA har hon inte fått sina femårsvaccinationer ännu. Förrän i tisdags vill säga. Det visade sig att hon skulle få två hela sprutor. Och det gick fantastiskt bra. Läkaren var imponerad.
Sedan skulle hon också ta blodprov, tre rör! Här är de alldeles förtjusta i att ta just blodprov har jag märkt. N hade aldrig tagit blodprov innan så jag var aningen orolig hur det skulle gå. Det gick dock alldeles utmärkt. Hon sa att det gjorde ont och hon var lite öm efteråt i armen. Nån tår kom ut när vi lämnat doktorn. Det värsta återstår väl när hon ska ta blodprov nästa gång. Då vet hon exakt hur det är...Själv är jag inte förtjust i det alls. Mycket obehagligt!

N i väntan på doktorn.

Givetvis finns det specialgjorda klistermärken för detta tillfälle.  Ni kanske kommer ihåg att jag skrev om hur  amerikaner är förtjusta i klistermärken?

 På kvällen gick vi på kvartsamtal med Ns lärare och det gick fantastiskt bra!
De har en betygskala 1-4.

1= under standard
2= Närmar sig standard
3= Möter standard
4= Överträffar standard

N fick genomgående 4:or, utom vid tre delar där hon gick 3:or, vilket är otroligt bra. N satt med och lyste som en sol.
Läraren skrev också att hon har "Excellent class behavior", "Uses reading strategies taught" och är en "Highly motivated student".

N svarade:
- I just want to learn!

Klicka på bilden så ser ni hela...

Besök

Över helgen har vi haft besök i form av ett mjukdjur, en krokodil vid namn Leo. Leo är maskot i dotterns klass och barnen turas om att ta hand om honom. Besöket dokumenteras med bilder och dagbok och läses upp för klassen när han lämnas tillbaka. I helgen var det dotterns tur att ta hand om Leo. Stolt proklamerade hon i fredags när jag hämtade upp henne att hon hade Leo i väskan. Riktigt spännande!

Han fick vara uppe och titta på film och äta popcorn med oss så klart. Och låna dotterns nattlinne med Pippi. 

Innan han återvände till klassen fick han ett bad också.

I söndags var det Musical theater/dans på schemat.

Så klart läste vi en svensk bok och lärde honom några svenska ord.

Leo fick även hjälpa till med hemläxan.

I lördags var jag uppe före tuppen. Det var prov på schemat. Klockan 07.30 skulle jag befinna mig i Midtown för ett lärarprov (inget av de där collegetesten, utan ett annat), mitt sista. För att bli lärare ska man klara tre stycken lärarprov inom olika områden. 2007 klarade jag de första två. Nu hoppas jag detta gick lika bra. Det kändes okej, men man vet ju aldrig. Resultatet kommer på posten om några veckor. Drygt att vänta!

Idag är det halvdag för dottern och ikväll ska vi på kvartsamtal igen. Detta är också första gången N kommer att få "report card", lite som betyg kan man säga. Ska bli spännande att se. Det är ju ändå "bara" Kindergarten som hon går i just nu.

Sommartider, hej hej!

Vaknade upp en timme senare idag än beräknat. Joråsåatt, tydligen blev det sommartid i USA över natten. Något som jag totalt missat! Här basuneras det inte ut på tv och tidningar en vecka i förväg, som hemma i Sverige. Det var ju bra att det uppdagades tack vare att jag såg det på min telefon...annars hade vi blivit försenade till dotterns musikalklass...

En helt vanlig (svensk) dag i NYC

Igår snöade det lite. I natt snöade det lite mer. Och i morse snöade det som tusan. En helt vanlig dag i Sverige. Fast i New York. Typiskt nog var det idag som jag skulle åka över halva NY på möte nere i Brooklyn. Dessutom ett ställe jag aldrig varit på förut vilket oftast betyder en hel del kartletande och vandrande hit och dit. Först pulsade vi till dotterns skola och tillbaka. Det som normalt tar ca 35 minuter, tog idag närmare en timme. Mycket snö, mycket slask och så halkande bilar som man måste akta sig för. Vinterdäck, vad är det?

Tunnelbanan downtown gick riktigt snabbt och smidigt. Det var i Brooklyn som det gick lite värre. Inte så farligt om det inte snöat och blåst så mycket. Upptäckte också att mina skor heller inte var vattentäta där jag vandrade bland okända gator i Brooklyn. Snön blåste i motvind så jag var tvungen att sätta på mig huvan och gå med böjd rygg framåt för att inte få massa snö i ansiktet vilket också försvårade letandet lite. Som tur är har jag relativt gott lokalsinne och det visade sig, efter att ha frågat några medmänniskor, att jag var på rätt väg. Detta, tillsammans med gudsända Google maps, gjorde att det gick ganska bra ändå.

På vägen hem i tunnelbanan ser jag en poster med reklam för hemleverans av varor. Och gissa vad jag såg?

Längst fram, syns knapp på bilden, så är det ett paket Gevalia kaffe!

Eftersom jag ändå var i "närheten" av Sockerbit, den svenska godisaffären, tog jag en sväng förbi där. Himmelriket! Svensk radio som spelade, mycket svenskt godis och just nu var det fyllt med påskägg...Som att kliva in i Sverige. Fast med amerikanska priser. Huva! Det blev i alla fall lite smått och gott.4

Lite dajm och kexchoklad till maken. 

Godispåsen till mig. Sötare än karamellkungen.

Påsen var enorm. Men mitt "byte" bara lite på botten.

Påskmust!

Inte illa! Jag är mycket nöjd...Kanske sparar godiset till Mellon imorgon :) Varför inte köra 100% svenskt en dag som imorgon?

Men?

För några dagar sedan var det vår. Sol. Värme. Typ. Idag snöar det. Känns inte okej tycker jag. Här i USA "lovade" vår groundhog i början av februari att våren skulle komma tidigt i år.
En jäkla lögnare är vad han är! Jag säger då det, lita aldrig på ett murmeldjur. 

Nu kommer ju inte snön att stanna kvar, eftersom väderkanalerna säger att temperaturen ska hålla sig runt 5-10 plusgrader. Fast VEM kan man lita på? När inte ens murmeldjur talar sanning längre menar jag...

VARNING! LITE INTE PÅ DENNA.

Oh baby, baby!

Tro inte att jag gått och blivit Britney Spears -fan bara (med tanke på rubriken)...Äsch, det är säkert ingen som fattar kopplingen till henne i alla fall. Min hjärna tänker ibland lite annorlunda än andra människor. Det är lite ensamt faktiskt. Jo, syrran C är ganska bra på att koppla på mina udda tankar. En utav miljarder. Inte illa pinkat.

Jag syftar mer på mitt tillstånd. Vi har visst gått och blivit med barn! Kan ni tro. En liten amerikan ligger i magen och skvalpar just nu. Kanske en blivande president? En president måste ju vara född i USA. Om man ska bli president här. Hur det är i andra länder kan jag inte svara på.
Känn ingen press, bebisen min, men "make us proud". Kanske, kanske amerikas första kvinnliga president? (OM det är en tjej där inne vill säga, och OM inte Hillary Clinton vinner 2016. Det hoppas vi ju så klart på också!)

Fortfarande är det tidigt, men går in i andra trimestern i slutet på veckan, alltså mittendelen av graviditeten kan man säga. NU ska jag inte bli sån som går och slänger med fina graviditetsord plötsligt (innan jag blev gravid N hade jag ingen aning om vad trimester, BF, ÄL, BM och sånt betydde...)
Det blir en septemberbebis med andra ord. Nära min födelsedag. Jag kan ju hoppas på en riktigt fin födelsedagspresent. N är född sex dagar efter makens födelsedag så det är väl inte mer än rättvist att jag också ska ha en bebis nära min födelsdag? Heeeelt planerat! (Eller inte...erm...)

Så, puh, nu var det ute i alla fall!

Välstånd

Maken kom hem igår och visade mig en video på youtube som han hittat via en nyhetssida. Den visar hur pengarna i USA är fördelade över invånarna. Klart skrämmande!

 Nu råkar den vara på engelska, men titta på graferna som mannen ritar upp. De är väldigt lätta att förstå. Jag undrar hur en liknande graf över Sveriges befolkning skulle se ut? Kanske finns det en sån redan?

Rädd

Jag tycker faktiskt nästan att det är lite läskigt med våren! Nästan varje år är det samma sak när livet återvänder efter vintern. Plötsligt är det ljust tidigt på morgonen, det är visst soligare än det är mulet under dagen...ögonen hinner inte vänja sig vid ljuset i samma hastighet som det återkommer. Jag känner mig lite som en vampyr som "glömt" att lägga sig vid soluppgången.

Inte bara ljuset, men även värmen. Hur var det nu man skulle klä sig i medelvarmt klimat? Vinterjacka är på tok för varmt ena dagen, och andra dagen är det perfekt. Vinterskor eller vårskor? Mössa eller inte? Svårt!

Och de där konstiga ljuden som man hör...de där små flygande djuren. Fåglar ja! Kvitter på morgonkvisten. Det tar en stund innan man fattar vad det är för ljud som är så välbekant men ändå inte...

De nya lukterna som infinner sig. Plötsligt luktar hundbajset! Och sanden som lagts ut under vintern sopas bort och skapar små sandstormar här och var som också har sin distinkta lukt. Numera är det en "vårlukt" det med. Det bästa är väl i alla fall när blommorna och gräset kommer ordentligt. Årets första "nyklippt-gräs-lukt" är svår att slå!

Och så sist men inte minst; den där känslan av "måste" och "borde". Att man "borde" vara ute nu och "passa" på. Vår och sommar är ju så kort. Det mesta regnar bort. Kanske inte här i Nev Jork, men i Svärje. Ut, ut, ut...frisk luft, nyttig sol och "passa" på...

Nästan tvingande. Läskigt.

Hemma-förälder

Att ha barn i amerikansk skola är inte det allra lättaste. Det är mycket arbete som förälder har jag märkt. Förra veckan var firandet av "100 days of school" och projekt ballongtröja. Det tog sin lilla tid.
Under förra helgen arbetade vi på en plansch om N eftersom hon denna vecka var "Star of the week". Det var inte helt lätt. Jag trodde liksom att det bara var att fylla i lite lätt, men maken påpekade att det skulle vara utsmyckat och sånt....

Här är planschen halvfärdigt. Vi lade till foton och hennes namn snyggt på sidorna. Det tog sin lilla tid...

I tisdags fick vi lapp om att klassen denna fredag skulle fira "Dr Seuss" födelsedag (ni vet han som skrev "Cat in the hat" och "Green eggs and ham" t ex). Detta skulle firas med tokiga hattar eftersom Dr Seuss tydligen tyckte om "funny hats". Som vi skulle fixa hemma. Och jag är ju inte direkt superpysslig av mig (tro det eller ej!), men fick till detta med Ns hjälp:

Jag säger då det; här bör man vara hemmaförälder för att hinna pyssla med alla saker som skolan begär. Å andra sidan uppskattar barnen det mycket och det är ju det viktigaste!