Oväntad vänlighet

I morse hade jag och dottern det ganska tufft. Vi var båda trötta och griniga på morgonen och själva morgonbestyren gick inte alls som planerat. Det blev mycket tjafs och gnäll och tråkigheter. Vi kom i alla fall till hissen i byggnaden i rätt tid, men vi hade inte direkt nåt leende på läpparna om jag säger så. Bara en sån morgon ni vet. Lite småsura står vi i hissen på väg ned. På andra våningen stannar hissen för att plocka upp nån granne. Jag kände inte direkt för att vara glad och trevlig och prata. Här i krokarna hälsar folk och småpratar gärna i hissar.

Jag morskade upp mig och hälsade med ett leende. Det var en mamma och hennes två pojkar som vi brukar se i hissen då och då. Precis innan vi ska lämna hissen (de ska fortsätta ned till garaget), plockar mamman upp en liten påse med cheerios och fruit loops som hon överräcker till dottern, bara så där. N blir förstås alldeles överlycklig (snacks är alltid välkommet!) och tackar och hennes morgon är helt klart räddad. Jag känner själv hur mitt eget dåliga humör är som bortblåst, dels för att jag ser att N nu ler och är glad och dels för att det är väldigt vänligt att dela med sig bara så där (mamman hade gjort snacks till en av sönernas klass).
Vägen till skolan blev bra mycket trevligare än beräknat efter en sån dålig start!