Nu, med mina nya jobb, får jag åka en hel del över New York. Till gamla välbekanta kvarter, där jag en gång bott, till alldeles nya, fast ändå igenkännande.
Att återigen pendla är inte alldeles illa. Förutom när man slåss med många andra svettiga pendlare om plats på tunnelbana och buss. Visserligen får jag, tack vare mitt gravida tillstånd, ofta sitta ned. Inte alltid, men ofta. Det underlättar pendlandet.
Vissa dagar träffar man på härliga människor och man får se en hel del på vägen. Ibland, när jag åker med bussen genom Central Park, känns det lite surrealistiskt. Jag bor faktiskt i New York. En stad som många bara drömmer om att åka till, och ännu mer att bo i. Galet egentligen. Ändå känns det precis som hemma. Dessutom lär jag känna nya områden som jag inte varit så mycket i innan.
Häromdagen när jag stod och väntade på bussen, det var ganska sent, runt åtta på kvällen, kom ett TV-team från Fox gående. De frågade om jag såg på "American Idol" och jag skakade på huvudet. De fortsatte fråga och det verkade som om ingen i på hela området var intresserade. Några ungdomar blev dock också tillfrågade, men de var heller inga fan av programmet. En av killarna utbrast, när teamet gått:
- I don't wanna be on channel 5 (Fox). I can do better than that...
Igår träffade jag i alla fall på den enda i hela stan som förmodligen tittar på Idol. Hon satt bredvid mig på tåget. Drygt 50 år gammal, på väg hemåt. Hon tittade på sin mobil och sa, ifall att jag hade råkat höra henne antar jag, att hon skulle missa finalen, men kanske hinna hem till slutet.
Kanske skulle ha ringt Fox där och då...
Deck and hail.
6 timmar sedan
Inlägg
6 kommentarer:
Visst är det så att det ibland slår en med sådan kraft detta ATT man faktiskt BOR HÄR i NYC!!!! Oftast har man ju sin vardag och tänker inte alls så mycket på det. Men så ibland så...
:-)
Kram!!
Shit alltså, som du säger är det lite häftigt att bo i NY,,, Jag som tycker att tunnelbanependlandet är hektiskt här kan bara tänka mig hur galet det är därborta i rusningstid!:)
Ja vad man anpassar sig och vad berikande det är att vara en del av något annat och mer. Inte för att jag bor i England (ännu) men jag tänker med när jag åker buss, spårvagn eller går långa promenader, men, här är jag och vad spännande (tack Anna) och så roligt det är och vad mycket jag skulle missat med människor och miljöer om jag bara knallat runt i Stockholm hela livet. Och det är något helt annat att bo hos familj och vara delaktig i vardagsliv, man får lära sig mycket nytt, än att vara turist, det går inte att jämföra. Och fantiserar ofta hur de har det där i husen jag går förbi, vem som bor där, hur deras liv är:-).
Så bra du får sitta, att de har omsorg om en gravid kvinna:-), skönt. Det där naturliga småpratet kan göra ens dag. Ta hand om dig och jag önskar Glad Pingst, vet inte om man firar det i USA. Jo det gör man nog. Kram!
Pennan kallas Promarker och är alkoholbaserad, gör att man kan lägga på färg i lager för en intensivare färg osv. Stämpeln är målad med samma typ av penna. Mycket roligt att färglägga stämplar =) Som när man var liten och satt med målarboken ;) Kram!
Skönt att du trivs där på andra sidan Atlanten.
Spännande att pendla och kunna studera alla människor. Jag kollar också in folk när jag cyklar till och från jobbet. En del människor som man ser ofta och andra som man verkligen förundras över.
Jag hör till Sveriges minoritet som verkligen inte gillar NYC. Förstår inte alls charmen (varit där år 2000 och 2011). Inget ont om ert liv såklart, men jag har svårt att förstå hur NYC kan vara den staden som är mest poppis i USA. San Francisco däremot, DET är grejer det! :)
Ps. bra att du får sittplats, svenskar kan lära sig av amerikaner...
Skicka en kommentar