Ni kan kalla mig...batwoman...eller...lagens väktare

Här har det varit ganska tyst ett tag. Mest för att jag faktiskt inte varit hemma utan jobbat och varit social. Och löst brott. Jo, visst. Brott i Gotham City. Ni kan kalla mig Batwoman från och med nu.

Det hände igår kväll när jag skulle på graduation-middag för en av mina närmaste vänner som äntligen har avslutat sin collegeutbildning. Väl värt att fira. I Soho. En bra bit från där jag bor.
I vanlig ordning var jag tidigt ute och istället för att stå utanför restaurangen och glo valde jag att gå en sväng runt kvarteret. Väldigt prententiöst område vill jag påstå. Har irrat omkring där tidigare och hittade bland annat en "Hästens säng affär". Jojo. Flott ska det vara.

I alla fall gled jag omkring på gatan (läs: haltade på grund av skoskav. Icke så graciöst.) i mina svarta trikåer (läs: svarta enorma tights under ett tält aka mammaklänning) i jakt på spänning. Då plötsligt ser jag på distans en man vid en bil. Det är bara jag, bilen och mannen på gatan. Resten ligger öde. Klockan är nästan åtta på kvällen och turistmassorna har dragit sig tillbaka till sina hotellrum för att förbereda sig inför kvällens Broadwayshow. Han ser lite misstänkt ut när han böjer sig in genom fönstret (eh, varför fönstret? Dörrar brukar gå att öppna) för att hämta ut något. När han sedan kommer ut genom fönstret är det massa spillror som faller på gatan. Jag tror först att det är nåt som rinner ur väskan, men mannen bryr sig inte att det hamnar på gatan utan böjer sig än en gång för att hämta ut något. Jag har då kommit närmare och ser att det är fönsterglas, krossad bilruta som ligger på gatan...Han bryter sig alltså in i bilen! 

Jag låtsas som ingenting och dividerar i skallen OM jag ska ringa polisen eller inte. När jag rundat hörnet hade jag bestämt mig. Jag skulle göra ett civilt ingripande och hoppa på mannen och hålla fast honom tills polisen kom! Eller inte...Jag ringde istället 911 (första gångend det händer) och berättade för kvinnan i luren om det jag sett och vart etc. Där jag går och pratar med 911 så kommer mannen/förbrytaren runt hörnet med kassarna och en cykel som han fått tag på. Jag rapporterar samtidigt som jag ser mannen passera vingligt på cykeln. Han tappar några kassar, men bryr sig inte, utan cyklar/går vidare. Människor runtom försöker vara vänliga och tar upp kassarna och ropar efter mannen. Mannen är mer intresserad av att komma därifrån så snabbt som möjligt. Jag berättar allt detta för kvinnan i luren, vart han är på väg, hur han ser ut och så vidare. De får mitt telefonnummer.

Fotat precis innan brottet! Läs vad som står på väggen.

Efter en stund, när jag sitter inne på restaurangen ser jag polismän i området, några hålllandes i kassar som jag känner igen från bilen. Några minuter senare ringer polisen och frågar om jag kan komma och prata med dem. Jag sa att jag var på "fest" och att det skulle bli svårt. Polismannen frågade då om jag kunde ge signalement på mannen och jag berättade hur han såg ut och vilken sorts cykel han hade. "Jo, vi har honom här i polisbilen nu. Han cirkulerade i området förmodligen på jakt efter andra bilar att göra inbrott i..."

Jovisst. lagens väktare. Det är jag det.