lördag 26 april 2014

Kändisstalking i parken

Igår var det dags för tredje träningen med min mammagrupp i vår park. Jag tränar ju som sagt inför ett välgörenhetslopp i juni. Jag ska springa 10 km till förmån för leukemi - och lymfomforskning. Här hittar ni min hemsida (klicka på ordet hemsida) om ni vill stödja min insamling med några kronor.

Äntligen var det också fint väder då vi kom till parken! Varmt i solen, men lagom varmt för en springtur. Till en början var det bara jag av alla mammor som dök upp. Jag och TVÅ tränare! Det hade ju varit alldeles för mycket för mig. Som tur var kom det en mamma till precis innan vi skulle starta. En av mina tränare sprang dessutom Boston maraton i måndags, en fantastisk prestation! Väldigt inspirerande! Hon började dessutom springa efter att hon fyllt 50. Nu är hon väl runt 60 och har sprungit runt 16 maraton och oräkneliga kortare lopp.
Den löparklubb som huserar i "min" park är fantastisk på alla vis. De stöttar varandra till 150% hela tiden. När de träffar på varandra i parken under våra rundor är det glada tillrop, trevligt snack och varma kramar som gäller. I måndags hade ungefär 20 personer från klubben rest till Boston för att heja på de medlemmar som sprang maratonet. Vi träffades också en man från klubben som skulle mäta upp en bana inför ett lopp som går av stapeln imorgon söndag (som sprang längs med oss i snigelfart för sällskaps skull). Vi frågade så klart om han också sprungit Boston maraton någon gång, men det hade han inte. Han var ingen "maratonlöpare" sa han. Men dock hade han sprungit 11-12 andra maraton. Fastän han "inte" är nån "maratonlöpare"!
Otroligt vackert tidigt på morgonen!

Lägg till bildtext


Här ute springer vi

Dessutom såg vi en kändis springandes i parken. Nämligen den kvinnliga tvåan i samma maraton. Tydligen tränar hon i vår park här uppe och hon sprang förbi oss ett flertal gånger. Mina tränare var totalt starstruck och på gränsen till stalkers! Vinkade lite creepy och hälsade på henne då hon sprang förbi. Alla gångerna! Lite gulligt att se faktiskt.

Vi kunde i alla fall springa två varv runt parken utan att stanna. Ungefär 5 km allt som allt. Det här med att springa 10 km om någon månad börjar kännas helt okej. I maj ska jag lägga mer krut på löpningen för att orka 10 km löpning den 14 juni. Jag planerar att springa hela vägen!


6 kommentarer:

Monica sa...

Vad duktig du är! Och så fint det ser ut! Är skönt den här tiden, med ljuset och den sköna värmen som inte hettar, det är så friskt, får gärna vara så minst ett halvår:-).
Springer du redan 5 km blir det inga problem med de andra 5:-). Hoppas det kommer fler ändå. Minns när maken och jag följde med som sällskap,(han har sjungit i kör mycket men gjort uppehåll), vi kom till en vårkörövning, bara vi;-), körledaren nästan tvingade oss att stanna, men vi stack snabbt, det kändes enormt pinsamt, han kunde ju inte stå och sjunga själv även om han sjunger solo i andra sammanhang:-). Så bra du fick sällskap i parken, personliga tränare är inte fel:-).

Linda sa...

Jag är mäkta imponerad över dig. Det här är verkligen något som jag inte skulle kunna göra lol. Jag är ingen löpare om man säger så men har alltid önskat att jag skulle kunna. Heja dig!

Camilla sa...

Någon sa till mig att orkar man springa 5 km så orkar man springa 10 km. Jag tror att det ligger mycket i det. Har man väl kommit över det där första hindret att springa några kilometer så går det nog ganska lätt ändå att förlänga sträckan.

Jag blir så imponerad och inspirerad av att höra om sånna där nänniskor som din tränare. Att börja springa efter 50 och sedan springa en massa maraton, det är häftigt.

Anonym sa...

Vilken vacker park!

Efter ett par års springträning vad jag uppe i 8 km i höstas och satte då upp målet att klara 1 mil i mars. När jag närmade mig skulle jag och maken anmäla oss till ett 10k-lopp, men så blev det ett lopp i San Francisco istället som är 12k, så nu har vi faktiskt sprungit det några gånger. Nästa mål är att förbättra tiden och klara 10k på under en timme. Lycka till med löpningen!

Emma sa...

heja heja! Vad glad jag bir att läsa. Vilket oerhört bra syfte till att springa.

Vi springer minst 4 morgnar i veckan. Men aldrig mer än 3-4 km i lugn takt. När folk frågar om jag tränar säger jag "nej" För jag styrketränar inte och bara joggar lite de där morgnarna. känns mer som ett minimum. Glad att vi är konsekvente iaf.

Fin park!

Annika sa...

Duktiga du!!
Det är himla bra att orka springa 10 km.
Jag springer aldrig, mina knän grejar det inte :-(
OCH vilken tränare du har. DET är inspiration!!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...