torsdag 10 april 2014

The View - rapport!

Så var mina 15 min of fame över. Så snabbt det kan gå egentligen! Enligt maken kom vi med på bild i TV lite snabbt i alla fall. Ingen inzoomning, men lite panorama med kameran i alla fall. Alltid något!

Jag och mina tre medbesökare på showen kom dit precis i tid. Så är det ofta med amerikaner. Det planeras och tänks ut när, var och hur och sen blir det ändå 30 min senare. Jag har börjat vänja mig, även om jag själv är väldigt svensk fortfarande och kommer gärna 15 minuter före utsatt tid. Ja, jag är en aning tidspatetisk. I alla fall. Vi fick gå en bit från vår parkerade bil på Manhattan eftersom vi misstagit adressen något. Trots det kunde vi, med småspring på höga klackar (jojo, klackar hade jag minsann också på mig! Dra efter andan ni! De var dock inte väldigt höga, men för mig, som bara befinner mig i sneakers 99% av tiden, kändes det som enorma stilettklackar!), hann vi preciiis i tid. Vi fick vänta i en hall ca 15 minuter innan VIP-gästerna ropades upp (Vi alltså) och fick åka upp i en hiss till studion.
Studion var mycket mindre än man skulle tro, när man ser showen på TV, men på så sätt kom man också närmare programledarna. Som också visade sig vara mycket mindre i verkligheten än på TV! Vi fick sitta på tredje radenm väldigt nära scenen alltså. Maken såg programmet och sa att han såg att kameran flög över mig och mitt sällskap. Lite roligt!

I alla fall fick vi inte ta kort med våra mobiler för de skulle vara avstängda. Att ta foton var inga problem annars, om man hade en vanlig kamera! Vem bär en sån med sig nuförtiden? Tyvärr hade ingen i mitt sällskap en vanlig kamera med sig så vi fick endast ta kort precis innan vi skulle lämna studion, när alla programledare gått ut. Typiskt!

En selfie innan jag träffar mina medbesökare
Inne i studion
På inspelningar finns det såna här uppvärmare som kör lite skämt och grejer med publiken så att den kommer i rätt stämning. Vår komiker hette Tom och var faktiskt väldigt rolig och duktig!
Under texten "The View" kommer gäster och programledare in.
När vi kom in i studion fick vi en flaska med äppeljuice och en påse med snacks. Jag var väldigt törstig så det passade alldeles utmärkt. Snackset tog jag med hem till maken (fast jag smakade en bit eller två ska jag väl erkänna. Maken och jag är överens om att det måste innehålla nån slags drog, för det var beroendeframkallande!) Dessutom fick vi en DVD-film, en film som kommer ut nu i dagarna, "August - Osage County" med Meryl Streep och Julia Roberts i huvudrollerna. Den ska vi se så klart!

Den stora gästen i programmet var Denis Leary, skådespelare som bland annat varit med i serien "Rescue me", filmerna om Spindelmannen och nya filmen "Draft Day" med Kevin Costner. Denis Leary visade sig vara väldigt rolig och underhållande dessutom.
Plötsligt, i en reklampaus smyger det in en man med mörka kläder och mössa och alla blir alldeles till sig. Mannen är Samuel L Jackson!


Han sätter sig dock i publiken eftersom det är hans fru LaTanya (som är skådis på Broadway och har en ny pjäs på gång med Denzel Washington) som ska bli intervjuad. Han sitter en rad framför mig och jag skulle kunna ställa mig upp och luta mig över och röra vid honom, så nära är han. Funderade på att rycka av honom toppluvan som en souvenir, men jag vet inte om det skulle vara så populärt?
De riktade kameran mot honom också och frågade några frågor. Det var roligt!

Sam med frugan LaTanya
Whoopie Goldberg, som är en av programledarna, är en väldigt vänlig själ, väldigt genuin och trevlig. Svarade gärna på frågor då hon hann och var väldigt naturlig. Likaså Sherri Shepherd. Eftersom hon hade en vän i publiken som satt framför oss kom hon över till vår sida och pratade med vännen. Vi passade på att presentera oss och prata lite snabbt innan hon var tvungen att gå tillbaka.
Jenny McCarthy var väl vänlig hon med, men inte på samma sätt. Inte lika genuint. Barbara Walters är ju över 80 år (går i pension om en månad) och hon var liten och fragil, men jag har hört att hon är väldigt snäll och vänlig även utanför sitt arbete. Just idag var hon upptagen med att prata med producenter etc. Gästprogramledare var Greg Anthony, en fd basketspelare. Tydligen en duktig sådan. Jag har ingen aning för jag kollar inte på basket alls...

Det var en mycket trevlig upplevelse och helt klart värt den morgon det tog att vara med i publiken!

Här är ett avsnitt från februari i år så ni kan kika lite snabbt bara.


10 kommentarer:

Marina sa...

Spännande! (För övrigt är jag en sån där som alltid bär med mig en vanlig kamera - ett utdöende släkte, men just då kunde jag ha varit bra att ha ;)

Steel City Anna sa...

Vad kul! Vilka bra presenter ni fick :)

Casa Annika sa...

Hahaha, JAG brukar ta med en vanlig kamera! Kompaktkamera i väskan, eller vanliga kameran i kameraväskan. Vägrar ta bilder med mobil. Jag är en anti-mobilare.
Det låter superkul där i studion!

Monica sa...

Så kul! Låter jätteroligt! Sådant skulle jag gärna gå på, synd vi är så tråkiga här:-). Toppluvan hade varit en fin present till din make, hahaha, kul du fick så bra saker. Och kamera, tar alltid med mig den om jag gör något som jag tror kan bli viktigt eller annorlunda eller spännande:-), blir finare foton och det finns små men starka:-)

Monica sa...

PS du hade en outfit med stil, kommer visas tror jag:-)

Annika sa...

KUL!
Skulle gärna sitta med på ett sånt program också. Otroligt spännande.
JAG har nästan alltid med min canon, bara av den anledningen att iphone absolut inte tar lika bra bilder som en riktig kamera, haha! Not even close!!
Så jag är nog en gammal stoffil. Kör både iPhone och Canon SLR, men ska jag ta fina bilder är det ALLTID canon som får jobba!
Iaf, otroligt KUL att du fick vara med om detta!!!

Camilla sa...

Kul med en stund bland kändisar. Jag brukar fundera ibland på hur de gör för att hitta/välja ut publik till tv-program. Inte för att jag är jättesugen, men lite kul vore det att se hur det går till.
Snygg du blev i nya kläderna!

Mrs Clapper sa...

Tidspatetisk haha! Älskar uttrycket!
Låter som en kul upplevelse! Himla snygg färg på dig.

Anna Granström sa...

Sån himla rolig grej!!!

Linda sa...

Så roligt att gå på en sån grej. Intressant att höra hur de var i verkligheten också.
Haha det där med att amerikaner aldrig är i tid känner jag väl igen. Men jag trodde faktiskt det var mer i Californien som det var så och att östkustborna faktiskt var i tid. Vad fin du var :). Kram

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...