Igår gav jag eleverna en porsche!

Jag läste någonstans att som lärare är det, på grund av tidsbrist och många elever, svårt att alltid planera de där superlektionerna. Ni vet, där saker och ting sprängs och allt är spännande och fantastiskt och alla elever så så himla entusiastiska och allt är underbart. Alla elever är med på noterna och känslorna efteråt är " all over the place". Ja, lite som en förlossning.
Man kan inte alltid ge eleverna en "porsche" hur mycket man än vill. Ibland får man faktiskt ge en "cykel". Och den kommer man också fram på. Även om man skulle vilja ge eleverna en porsche varje lektion. Det kräver dock mycket planering. Som tar tid. 

Igår blev det i alla fall en jäkla porsche. Helt oplanerat. Just nu arbetar vi med kontinenter och har valt Japan att fokusera på. Man hinner ju liksom inte alla 49 länder på nån vecka. Tyvärr. Så fokus blev Japan. Igår tittade vi på två korta filmer om landet. Vad man äter och hur man bor och så vidare. Precis när jag tryckt på stopp och tänt ljust. Jag svär, PRECIS då, kikar jag ut genom fönstret ut i korridoren. Och där står en asisatisk familj som  uppenbart kommer från nån del nära Japan! Mina elever ser detta givetvis och blir överlyckliga!
- Japaner!! skriker de. Japaner!
- Vänta lite nu, det behöver inte vara japaner, det kan vara koreaner eller nåt också hörrni! försöker jag.
Men ingen riktigt lyssnar. Då öppnar rektorn dörren och presenterar familjen på två vuxna och två mindre barn. Och de var koreaner. Lite besvikna var barnen, men det kom de över snabbt när jag visade på kartan hur nära Korea och Japan faktiskt ligger.
Men fatta! Det har nog aldrig varit någon från östasien på vår skola ever. Och så står det en hel familj utanför när vi ser på film om Japan! Helt otroligt!

Jag vet. I am the master of planning lessons. Klart jag visste detta om asiatiska familjen. Kan vi låtsas.