Dagens små barn är betydligt mer teknikvana än jag, eller kanske till och med alla er som läser också, var i den åldern. En mobiltelefon såg jag inte förrän jag var runt sju år. Det var mammas mobiltelefon och om jag inte missminner mig var den ganska stor och bökig. Dessutom värd sin vikt i guld. Det var inte alla som hade en sån där mackapär. Dator hade vi i skolan. En eller två datorer, med svart skärm och grön text. De byttes strax ut till en tjockskärm med vanlig bakgrund och de nya programmen. Vi hade en dator per klass på den tiden. Internet hade jag ingen aning om vad det var. Till slut, när jag gick på högstadiet kom det en vilsen, förvirrande dator hemma också, med internet. Samtidigt fick vi i skolan gå på "kurs" i dator där vi fick arbeta med korrekt fingersättning och sånt där. Mycket intressant. Jag drömde om att kunna skriva utan att titta på tangenterna. Det tog bara ungefär tio år innan det hände. Bättre sent än aldrig säger jag. Fast jag kan inte ta bort blicken från skärmen om jag ska skriva, då blir det en riktigt förvirrande text. Så nån sekreterare lär jag inte bli i första taget.
Tänk istället vilken kontrast det är med våra barn!
Mobiltelefoner med touch som de lär sig manövrera ganska snabbt. Min dotter lärde sig på nåt ögonblick att låsa upp mobilen vid två års ålder. Helt galet! På förskolan har de
Ipads som de använder då och då. De har även laddat hem engelska grejer så att dottern kan träna (tydligen finns det ingen hemspråkslärare i engelska i vår kommun. Tragiskt).
Datorer i klasserna, ofta numera en-till-en (dvs att varje elev har en dator).
Smartboards, Skype, platt-TV, HD-TV, 3D, läsplattor, 2000 tv-kanaler, flashiga leksaker...
Häromdagen kom dottern med min lilla dator, en sån där notebook med 10 tums skärm. Hon tittar på mig och frågar:
- Sååå, vad kan den här datorn göra då? Spela musik?
Ja, sa jag. Men ville också tillägga; och jonglera.
Inlägg
6 kommentarer:
Ja, det är helt galet!! Tekniken är nästan lite FÖR bra (tycker småkonservativa jag). Haha!
Ha en skön valborg!
Kram
(PS. Varför vägrar du facebook?) Blogga om det kanske? ;-D
Ja visst är det teknik överallt. Barnen kan snart mer än mig om datorer och då jobbar jag ändå vid en dator hela dagarna.
Däremot håller jag inte med om det du skriver om skolan. Jag har inte sett någon skola som har mer än en dator per klass. Somliga skolor inte ens det.
Å andra sidan finns det så mycket annat barnen behöver lära sig i skolan så jag är inte säker på att de behöver överösas med datorer från första klass. Det där beror mycket på hur läraren använder datorerna också. Datorer kan naturligtvis vara suveräna även för små barn om de används på rätt sätt och stimulerar lärandet.
Wow, en mobiltelefon REDAN när du var 7. Det är imponderande tidigt tycker jag! Själ var jag tonåring... Och innan jag kände på en själv skulle jag typ just sluta gymnasiet.
Fast internet testade jag första gången första året på gymnasiet. Minns min första e-mailadress redan idag. Vad häftigt det var alltså.
(Är väl iofs några år äldre än du, men ändå). Håller med om dagens "ungdomar" eller snarare barn. Shit vilken teknik-värld alltså! Ibland kan jag tycka synd om dem. Själv lekte vi ute på gården, väntade vid gamla hederliga telefonen...
Vi hade tex ingen TV förrän jag var 4 bast...
New world out there!
Jag såg nog ingen mobil förrän jag var nästan tjugo ;) Men sen följde jag relativt rappt med i utvecklingen. I alla fall hyfsat.
Japp det är en helt annan generation nu mot då vi växte upp. Jag som är ca 10 år äldre än dig var dessutom ÄNNU äldre innan jag såg en mobiltelefon tror jag. Min papa hade en av de tidigaste "biltelefonerna" som fanns pga sitt jobb. En sådan där stor LÅDA med handtag och antenn som man monterade in i bakluckan på bilen och sedan hade luren inne vid ratten. otroligt modernt då på 80talet hahaha!!! Min egen första mobil skaffade jag inte förrän 2000 tror jag, men så var jag sen också. ville inte ha någon så jag kämpade emot länge. men men till slut blev det en och sedan dess har jag inte kunnat vara utan. ;-) Jag var 26 eller 27 då!! :-D
Dottern älskar iPhone och iPad. Vi har numera övertagit makens gamla iPad och delar den jag och E. Det finns jättemånga bra appar för barn till den tycker jag! Hon äslakr t ex Doras rimprogram. På engelska. Men det skulle ju även N klara eftersom hon pratar engelska! Det finns mycket mer appar för barn på engelska än svenska.
Tjingeling!!!
Svårt det där med elektronik. Å ena sidan är det nödvändigt att barnen är duktiga på att navigera dessa när de växer upp. Det är förväntat. Å andra sidan är det lätt att det blir för mycket. Skolan som våra barn går i har faktiskt ovanligt lite elektronik med flit. De vill att barnen skall var sociala och kommunicera med varandra och läraren. Inte sitta och titta på skärmar. Mattias har typing och det är ju bra, han har även cursive writing, nåfot som försvinner ur skolor till förmån för dataklasser. I många skolor i USA tar barnen alla sina prov på dator numer. Föräldrarna kan genast logga in och se resultatet. Jag tycker inte det mäter kundskap helt rättvist. Man kanske är bra på att gissa rätt?
När vi är i Sverige på somrarna så är vi unplugged, nästan ingen TV, DVD eller dator. SKÖNT.
Har maken hittat jobb ännu?
Skicka en kommentar