måndag 8 juli 2013

Jag ska inte ljuga

I söndags morse när N åkte iväg, var jag inte känslomässigt graciös någonstans. Det ska jag erkänna. Det var mycket, mycket jobbigare än jag trodde. Just det där med avsked, oavsett längd (ja, kanske inte  korta avsked eller så) är inte min grej. Speciellt inte när det gäller ens dotter. Det känns liksom som att hjärtat slits ur kroppen och vägrar återkomma förrän vi är tillsammans igen. Jag bröt ihop fullständigt. Idag känns det bättre, men hon saknas varje sekund.

Hon hade en fin flygtur till Seattle och gjorde sig hemmastadd ganska snabbt där borta. De har fixat så fint åt henne med eget rum, säng, skrivbord och även lånat ett stort fint dockhus som hon kan leka med när hon är där.
Jag har också gett henne "läxa" att göra under tiden där så att hennes svenska inte försämras alldeles för mycket. Hon kommer att vara mycket upptagen med allt roligt som de kommer att hitta på. Ett riktigt äventyr. Och vädret där är mycket mer behagligt än här. Jag har inte varit ute på två dagar nu, det är 35 grader, känns som 40 med hög luftfuktighet som gör att det åskar om kvällarna.

Imorgon måste jag ut för då jobbar jag. Skönt att ha annat att tänka på.

Men som sagt, de kommande veckorna är hjärtat mitt inte helt. Inte förrän dottern kommer tillbaka...Tack och lov för Skype!!


10 kommentarer:

Jojjo sa...

Det där är hemskt, och att behöva göra det varannan vecka vänjer man sig nog aldrig med, som det är för P och tjejernas mammor. Han är låg i ett dygn eller två varje gång de har åkt, "trots" att det bara är en vecka mellan gångerna. Och jag börjar också känna av det, mer och mer för varje vecka trots att det inte är mina barn. OM jag någon gång får egna barn hoppas jag innerligt att både de och jag slipper den karusellen! Låter som om N kommer ha det riktigt bra där borta, härligt för släkten att få rå om henne och för er att slippa dåligt samvete över att jobba på sommaren! kram

Camilla sa...

Tuffa tider! Tiden kommer att gå så fort och snart är hon hemma igen som en lite större och mognare tjej.

Villa Frejas bokblogg sa...

Nej fy för såna avsked. Skönt att ha jobbet att grotta ner dig i för då tvingas du tänka på annat för en stund. Kram.

iaz sa...

självklart är det tungt när ens barn lämnar en, om så bara för ett kort tag, kan inte tro annat. Ni får passa på att hitta på sånt som ni inte kan göra annars och bara rå om varandra och ha det bra =) tänker på dig! kram!

Steel City Anna sa...

Jobbigt :(

Sara sa...

Hon kommer få det toppen, men jag förstår att det måste vara skitjobbigt! Usch och fy. Men tiden kommer säkert gå fort ska du se! Snart är hon hemma igen, med en massa nya erfarenheter i ryggsäcken.

Casa Annika sa...

Avskyvärt med avsked! Hu! Alltid lika jobbigt!

Monica sa...

Förstår, det är jobbigt och tungt med avsked. Så skönt att resan gick bra och ett äventyr är det för N, låter fint men att du saknar henne varje stund det förstår jag.

Anonym sa...

Förstår att det måste vara sjukt jobbigt! Jag har bara varit ifrån V några timmar här och där, men en längre tid... Fy... Men det kommer ju förr eller senare! N har det säkert jättebra dock, och tänkt vad bra med Skype och allt. Kram på dig!

Anna Granström.

Saltistjejen sa...

Jag förstår så väl! MEN försök att utnyttja det som ändå är positivt med att vara "solo" ett tag. VILA!!!!! I sena delen av din graviditet gissar jag att det är ngt du gärna skulle göra så passa på att göra det nu!!!!
Och ev träffa en del folk eller gör saker du kanske inte skulle gjort med barn. Snart har ni TVÅ och då blir det dubbel glädje men också dubbelt "jobb" och hälften vila. Så passa på att sov, vila, läs böcker, lyssna på sommarprat, sitt med fötterna i en balja kallt vatten. Självklart finns saknaden där men när man kan räkna ner dagarna kan man också ibland lyckas vända saker till ngt bra OCKSÅ.
Varm Kram!!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...