tisdag 30 juli 2013

Stressande eller avstressande?

Nu går jag varannan vecka till min läkare för att kolla bebisen i magen. Här går man inte till en barnmorska utan en OBGYN. Att gå dit är inte någon höjdare direkt, mest på grund av väntetiden. I princip tar det TVÅ timmar vid varje besök. Ni kanske tänker att de är extremt noggranna de där amerikanerna? Nä. Eller jo. Fast det är inte därför som det tar sån tid. Det är all väntan. Själva besöket skulle lätt kunna ta 20 minuter.

Nu går jag på en affilial till ett stort sjukhus. När jag fick reda på att jag var gravid sökte jag efter en privat OBGYN, men tyvärr hade de väldigt lång väntan på inskrivning. Jag skulle vara i vecka 20 redan, vid första besöket. Därför sökte jag mig till det här stället där jag är nu, som också ligger ganska nära.
I USA kan man inte gå till vilket sjukhus eller vilken läkare som helst. Man måste alltid kolla upp om läkaren tar försäkringen man har, annars får man betala ur egen ficka. Och det kan jag lova att man inte vill. Vissa försäkringar täcker heller inte alla undersökningar eller alla sjukdomstillstånd. Som svensk tycker man att detta är helt absurt. Visserligen kommer en hel del att förändras under nästa år när President Obamas Affordable Health Care Act kickar igång. Dock är jag ganska säker på att det kommer att ta några år innan den verkligen fungerar som den ska och har förbättrats. Man måste ha i åtanke att det svenska systemet har funnits väldigt länge och eventuella "barnsjukdomar" har redan fasats ut. Här är folk enormt rädda för förändringar, speciellt åt det socialistiska hållet. Socialism är mycket förknippat med kommunism och hemska östeuropa och Kina. 

I alla fall. Jag gilla den läkare jag går till, men ogillar den långa väntetiden. Igår hade jag tid klockn 9.30. 11.10 kom jag in första gången för olika prover. Och så 11.35 fick jag äntligen träffa läkaren. Tio minuter senare var jag på väg hem. Ni förstår ju. Det värsta är att man ju gör såna där kissprov varje gång. Jag passar på att dricka innan jag går hemifrån. Ibland får jag vänta så länge att jag är så himla kissnödig att jag knappt kan gå. Att gå på toa innan man kommer in är inte att tala om, för då är risken stor att man inte kan klämma fram nåt när man väl ska göra provet. Det har hänt mig ett antal gånger.
Ibland blir man inkallad till proven ganska omgående och då är det också svårt. Man vet aldrig hur lång tid det kommer att ta...Stor nackdel.
Nu är det i alla fall i slutet av graviditeten. När jag väl har fött så kommer vi att gå tillbaka till vår vanliga doktor. Det är en familjeläkare som tar hand om familjens alla medlemmar. Väntetiden är betydligt kortare.

7 kommentarer:

Kattas Betraktelser sa...

Att byta sjukvårdssystem och rutiner osv. det är inte helt enkelt!

Monica sa...

Skönt att läkaren är bra! Och nu är det inte såååå lång tid kvar, sköt om dig så mycket du kan!

Marina sa...

Oj, är det så nära! Detkänns verkligen som om det har gått jättefort!

Min plats i solen sa...

Låter jobbigt att inte riktigt veta hur lång tid besöket tar och att sitta länge och vänta är ju inte precis det lättaste då man är höggravid. Den svenska sjukvården är inte perfekt men jag tror att vi ibland glömmer bort just hur bra den är.

Ta nu hand om er ordentligt alla fyra och hoppas att värmen inte är alltför jobbig (själv samlade jag vatten som en svamp under min graviditet, mina fötter såg ut som om de tillhörde Michelingubben ;)).

Varm kram
Lotta

Villa Freja sa...

Vad irriterande med all den väntan.

iaz sa...

Usch, det är aldrig roligt att vänta, särskilt om man inte vet hur lång tid det ska ta och man är jättesuperkissnödig. Tur det fick bra denna gången med =) kram

Hanna Lans sa...

Min son föddes med kejsarsnitt och trots att mycket bra försäkring har jag för mig att det kostade 15.000 dollar. Fast det förstås, om man väljer det dyraste sjukhuset dit alla stjärnor tar sig så kanske man får skylla sig själv.

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...