semester

Vi har en mycket lugn tillvaro här i Seattle. Att bo i hus lite utanför citykärnan är inte helt fel. Dottern gillar att vara ute i den lilla trädgården bakom huset och jag njuter av att slippa höra trafik dag som natt. Dessutom är det inte alltför trångbott i området där svägerska och svåger bor. Visserligen många hus, men man ser inte så mycket folk ute. Ganska skönt. Dock var vi ner till city på julafton, dagen innan man firar jul här i USA, och det var ganska mycket folk på affärerna. Det var ändå mysogt att promenera på Public Market och filosofera. Vi köpte årets julgransdekoration (vi införskaffas en ny varje år, vanligtvis vid något besök vi gjort under årer) och sedan rökt lax till julfirandet.

Själva julen firades så klart med julklappsöppnande på morgonen och god sen lunch och även en långpromenad fick rum. Kvällen avslutades med en julfilm. Alldeles lagom lunk. Idag är det hemmadix aom gäller. Och imorgon får vi se vart det bär. Kanske blir det lite mer turistande.

God jul!

Vi befinner oss på annan ort över jul och njuter av fantastiskt trevligt sällskap. Bland annat har vi åkt till en trädfarm och huggit en julgran. Själva julafton spenderas med förberedelser inför vårt julfirande som sker på torsdag.

Vi önskar er en fantastisk julafton med trevligt sällskap och god mat!

Vinterlov!

Sista veckan före ett lov eller semester är nog den segaste! Ända sedan förra helgen har jag varit väldigt trött. Lucia var verkligen intensiv plus att hela kvällen gick åt till att baka och ordna inför kalas. Söndagen innebar också kalasförberedelser plus själva kalasen...Det fanns liksom ingen tid att vila upp sig och det tog verkligen ut sin rätt under veckan. Sedan när man vet att det snart är dags att få ett välförtjänt lov med vila...Ja, ni fattar.

Vanligtvis vid jul här i USA är det vanligt med julbonusar och presenter. Som lärare är det väldigt vanligt (beror givetvis på var man jobbar också) att få små söta presenter från barnen och föräldrarna. Man ger också julbonus (extra dricks kan man säga) till människor som arbetar "för" en. Som till exempel vaktmästaren i huset där man bor, om man har en städerska/hushållerska, en barnflicka eller liknande. I onsdags fick jag en väldig överraskning av familjen jag jobbar för. Jag fick ett mossterrarium! Väldigt oväntat, men också roligt. Det är som ett ekosystem i en glasburk.

Lite så här ser den ut (riktig bild kommer senare). En fin tanke! Jag vill gärna ha gröna växter men i och med att vi kommer resa en del framöver är det inte värt att köpa gröna växter. De kommer bara att vissna...

Idag hade vi en avslutning på skolan där jag jobbar. Alla föräldrar kom för en sångstund och mingel med knytis. Det bjöds på mycket gott! Dessutom fick vi lärare en julbonus i form av en summa med pengar och även små presenter (mestadels choklad och sötsaker) och kort med fina ord som jag kommer att leva länge på! Presenter i all ära...det är de vär väl valda orden som verkligen träffar en. Allt hårt arbete som man lägger ned på barnen och som föräldrarna faktiskt ser och uppmärksammar...

Nu kommer jag vara ledig i drygt två veckor och det är två välbehövliga veckor av vila. Först lite mer julklappsinhandling, julklappsinslagning och sömn. Sedan bär det av till Seattle för lite julfirande och sedan tillbaka till NY för nyårsfirande.

Idag byggde vi lego, jag och pojken jag tar hand om, det är inte något jag brukar göra i vanliga fall så det var spännande!

Lucia och födelsedag

Ns första riktiga Luciafirande gick av stapeln i lördags. Varje söndag sedan oktober har N och jag tagit tunnelbanestation till svenska kyrkan för att öva på alla Luciasånger. I lördags var det alltså äntligen dags för den stora konserten. Den ägde rum i Holy Trinity Church på Upper West Side. Dagen började med genrep och avslutades med en konsert där barnkören medverkade. De vuxna hade ytterligare två konserter att göra innan deras "plikt" var avklarad. Tyvärr hamnade jag och maken med son ganska långt bak i kyrkan vid själva konserten så vi såg inte massor. Dock hörde vi den fina sången och såg en skymt av dottern som gick förbi. Kändes lite trist att man inte fick "paxa" platser. Nästa år vet vi iaf hur det funkar och om N vill medverka igen ska vi prata med kantorn om detta. Kanske missuppfattade vi allt? Kanske fick man paxa platser?

I söndags var det istället Ns första kalas med vänner. Tidigare har vi känt att det räckt med familjekalas eftersom hon inte direkt haft nära vänner. Nu är det annorlunda. Vi bjöd hem fem vänner som alla fick dekorera förkläden och kockhattar. Sedan bakade vi pizza, dekorerade cupcakes och lekte lekar. Det var roligt tyckte nog barnen. Dock var jag helt slut när dagen var över!

Som om inte regn vore nog

Vi vaknade till ösregn. Och med ösregn menar jag jordens-undergång-regn. Skyfall. Som tur är har dottern börjat åka skolbuss på morgonen så maken slapp gå med henne (och sonen) till skolan (och hämta henne på eftermiddagen). 

Jag skulle dock till jobbet tyvärr. Jag har haft ganska tur sedan jag började jobba. Tunnelbanan har hållt tiden ganska väl, inga större problem. Föruom idag, VÄRSTA dagen på hela terminen med ösregn. Då ska tåget krångla!

Det började med att tåget åkte mycket långsamt mellan stationerna. Vid själva stationen hölls tåget kvar ett par minuter. Det var väl okej. Vi rörde oss framåt i alla fall. Ända till två stopp innan jag skulle gå av. DÅ stod vi kvar på stationen i fem minuter varpå konduktören ropar ut att nästa stopp blir många fler stationer bort. Okay, tänkte jag och räknade i huvudet, jag kan åka med och sedan ta tåget uppåt igen. Inga problem.

 Efter en stund kom vi fram till stationen och jag skyndar mig över till en annan plattform för att ta tåget tillbaka igen ett par stopp. Jag kommer ned och ser ett myller av folk. Det är packat. Och alla ska med samma tåg som jag. Dessutom ser jag på skärmen att det skulle ta 15 minuter innan nästa tåg  skulle komma till stationen. Av erfarenhet visste jag att jag omöjligt skulle komma på det tåget också, inte med alla människor som redan trängdes där nere. 

Så jag tog mig upp ur underjorden för att ta bussen istället. Jag gick ett kvarter och tittade sedan på en bussapp som jag har på telefonen som visar var nästa buss är. Den bussen befann sig många kvarter bort. Det skulle ta minst 20 minuter för bussen att komma till mitt stopp och sedan skulle det ta ytterligare 20 min till jobbet.

I ösregnet försökte jag därför få tag på en taxi. Helt omöjligt i det regnet. Så jag bestämde mig för att knata 18 kvarter till jobbet. Det var enda alternativet. 

Antingen komma 1.5 timme försent genom att vänta på en massa tåg som inte var pålitliga. Eller stå i regnet för att vänta på buss eller taxi. Då kunde jag lika gärna gå till jobbet och bli blöt.

Jag kom 30 min försent till jobbet, relativt blöt, men glad att vara inomhus och varm!

December är helt klart den mest hektiska månaden

Juletid och julefrid var det va? December är alltid fylld av roliga aktiviteter varje år, men samtidigt är det väldigt mycket att göra.

I år är det lite extra mycket också eftersom vi har Lucia (dottern som övar i svenska kyrkan) och även dotterns första kompiskalas.

På söndag den 14e har vi bjudit hem 4-5 kompisar som ska fira Ns födelsedag. Jag har kört på ett tema - Cooking and baking. Det kändes som det lättaste när det är lagom många barn. Tanken är att de ska få förkläden att dekorera och sedan ska vi göra pizza tillsammans. Vi ska baka kakor och sedan dekorera cupcakes. Plus några lekar om vi hinner. Som lärare vet jag att det är bra att vara förberedd med extra "material" eftersom vissa aktiviteter ibland oväntat kan gå snabbare (eller långsammare för den delen). Flexibilitet är ordet. Direkt efter barnkalaset kommer sedan familjen och familjevänner för att fortsätta firandet. Det blir med andra ord en lång dag.

Några dagar efter är det firande av N i hennes klass. I år hinner jag nog inte baka och dekorera cupcakes som jag gjort de två tidigare åren så det får nog bli köpegott helt enkelt. Det går inte av för hackor det heller. 

Helgen därpå ska N ut på äventyr med sin farbror och hans familj. De har fixat biljetter til musikalen Lejonkungen på Broadway i födelsedagspresent. Det blir hennes första stora musikal! Jag och maken ska väl fixa med de sista klapparna.

Söndagen är det karateturnering för hela slanten. Och på måndagen är det sedan dags att flyga till Seattle för att fira jul. Hem och så är det nyår. Och vips är det januari igen....

I år har jag dessutom ordnat en aktivitetskalender till N. Jag har försökt att fylla kalendern med passande aktiviteter. Ibland kan jag ju närvara och ibland inte beroende på hur jag jobbar. I år har vi bakat lussebullar, gjort smällkarameller, gjort pappersgirlanger, donerat leksaker till barn som bor på härbärge, myskväll med julfilm, läsa julböcker. Nån present kommer nog att slinka in i form av böcker. Än så länge har det varit riktigt mysigt och N har verkligen tyckt att det varit roligt att göra saker tillsammans. 

H provsmakar lussebullarna så att det blir rätt!

Rullandet gick riktigt bra

Smällkarameller hade jag faktiskt inte gjort på flera år. Jag fick googla lite på instruktioner. Det gick bra till slut!

Och förutom alla aktiviteter och inplanerade måsten så är det ju också dags att köpa julklappar, pynta jul, skriva julkort och skicka eventuella julpaket hem till Sverige plus allt det vardagliga (jobb, städ, matlagning, lek med barn) som ska till dessutom...Kanske att dagarna skulle behöva några timmar till. Kan man önska det i julklapp måntro?

Music in public

Noterat på tunnelbanan:

Många människor är inte medvetna om att det finns hörlurar att sätta i sin telefon när de lyssnar på musik (så att resten av vagnen slipper höra.)

För övrigt är det lika många som inte förstår att det finns speciella barer där man kan sjunga karaoke ("Tunnelbanan" är således inget namn på en karaokebar som många tycks tro).

MVH
Din medpassagerare

Välbehövligt

I torsdags var det Thanksgiving och eftersom jag jobbar på en skola blev vi lediga över en långhelg. Faktiskt var vår skola ledig redan på onsdagen, men då jobbade jag ett par timmar på mitt andra jobb på eftermiddagen i alla fall. Dock inte en heldag, vilket var skönt.

Jag kände att denna ledighet verkligen var välbehövd. Mycket jobb och mycket annat som händer.
Vi därför har tagit det mycket lugnt. Förutom på torsdagen. Det som skulle bli en enkel familjemiddag förvandlades ganska snart till att involvera både svåger med familj och svärfar. En lätt middag blev också mer än ett par maträtter. Jag och svägerskan delade på jobbet, men det blev ändå en dag i köket för att göra Janssons frestelse (makens måste), stuffing (med hembakat cornbread), tranbärssås, äppelpaj och pekanpaj. Vi kom hem relativt sent, men hade en väldigt trevlig dag.

Thanksgivingmat

Annars har vi tagit det lugnt och myst hemma. Varit ut på stan ett par gånger för att få frisk luft. Jag var och tränade igår för första gången på över en vecka (har haft lite ont i halsen) och idag ska vi vara till Svenska Kyrkan för att öva på Lucia igen med dottern. Lucia sker om bara två veckor!

r 

Jag och dottern på väg för lite shopping på Target.

Sonen har också börjat gå. Han tog sina första steg i september, men han ramlade efter bara ett par dagar och lyckades vrida foten så illa att han inte kunde stödja på ena foten. Vi åkte in till sjukhuset som ville ge honom gips "ifall att"...Vi sa nej och efter ett par dagar blev det bättre. Men jag tror att incidenten gjorde honom lite rädd för att släppa taget och gå.
Nu har han i alla fall gjort det! Han går mer och mer och längre och längre! Han är så glad och stolt. Och vi med så klart!

Overaller är inte för alla

Det är väl inget nytt att många New York-bor är fasligt dåliga på att klä sig rätt för årstiden, speciellt vinter. Många skickar sina barn i gympaskor när det är minusgrader ute, ingen mössa och inga vantar. Jag blir chockad. Många gånger ser jag mammor och pappor som lämnar sina barn på skolan som själva är klädda i varm jacka och varma skor, medan barnen kommer i gympaskor och ingen mössa.

En grabb kommer i alla fall ordentligt klädd. Han har till och med overall. Som en annan lärare klagade på. Hon kunde inte riktig förstå varför en fyraåring hade overall, såna är ju bara för mindre barn. OCH de var så svåra att få på barnet, fortsatte hon. Skorna gick ju inte att få igenom...

Jag höll på att tuppa av! Jag förklarade att för det första skulle killen klara av att sätta på sig overallen själv. För det andra TAR MAN AV skorna innan man börjar dra på overallen. Sedan avslutade jag med att overall minsann är ett fantastiskt klädesplagg.

MVH,
Klädpolisen (Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder)

Det här med jul

Jag har ingen julfeeling alls just nu! Den brukar ju uppstå i augusti normalt sett, men i år har den helt uteblivit! Vad har hänt? Kanske är det för att vi ska fira borta i år? Eller för att jag i tanken måste jobba med dotterns kalas som sker om tre veckor?

Jag ska i alla fall dra fram julgrejerna i helgen och pyssla lite med dotterns julkalender som måste vara klar på måndag. Och så fixa adventsljusen...
Jag är i desperat behov av jul just nu...Jag älskar ju julen!

Dottern för fem år sedan. Herregud! Fem år sedan!

Sanbon Morote Tsuki...

...är bara en bråkdel av japanska uttryck som jag i helgen nött in tillsammans med dottern. Hon går ju, som jag kanske nämnt tidigare, på karate och idag var det dags för uppgradering. På en uppgradering gäller det att kunna uttryck och rörelser och sin "kata" (Googla vet jag! Min hjärna har slutat fungera!). Vi panikövade i morse och det verkade ha gått vägen eftersom hon blev uppgraderad till "Advanced White Belt"! Hon var så stolt över sig själv när eventet var över!

Jag har extremt lätt för att lära mig ord, även på andra språk, så nu har jag en mängd japanska karateord som jag kan slänga runt med vid behov. Ni vet jag inte riktigt när dessa behov ska uppstå, men gör de det är jag beredd!

Gotta love kids

På jobbet har vi tagit fram en sorts mall med alla barnens namn som barnen kan ta fram för att skriva kompisars namn etc. En pojke tog fram mallen och började skriva "David". En flicka såg detta och utbrast:
- D! My daddy's name starts with a D!
Så jag frågade:
-Really?Do you  remember the other letters in his name?
Varpå hon svarade:
-Yeah! D-a-d-d-y, Daddy!
En annan pojke som satt bredvid utropade:
-That's MY daddy's name too!!

Jag satt och småskrattade en lång stund efteråt. Barn är underbara!

99 år

Nästan som 100 åringen som gick ut genom fönstret och försvann. Igår och idag var jag på konferens, en lekkonferens, som handlar om hur viktigt det är med en bra start för barn i skolan (nu pratar vi förskola eftersom det är dä jag jobbar just nu). Den sista föreläsaren vi hade var Jerome Bruner (klicka på namnet för länk. Mer finns på engelska versionen). Han är alltså nyss fyllda 99 år. Och det märktes. Med två käppar och personlig hjälp gick han ut på scenen. Raspig och knappt hörbar röst. I slutet tappade han bort sig i sina anteckningar och läste om en lång bit som han redan pratat om. Men det får man göra när man är 99 år och har skrivit massor med böcker och varit med om att utveckla teorier för bland annat kognitiv utveckling! Stående ovationer fick han. Man kan inte annat än att känna stor respekt för en människa som han. Mycket inspirerande var det att få ta del av hans kunskap.
 För övrigt handlade konferensen mycket om Reggio Emilia, en utbildningsinriktning som staden New York försöker att närma sig och inspireras av. Jag har ju läst en del om detta tidigare och tycker att idén är fantastisk. Jag tar med mig massor med tips och inspiration till mitt eget klassrum från dessa dagar, vilket var meningen.

Det enda negativa var att konferensen pågick hela dagen fredag och nästan hela dagen idag lördag. Jag var uppe innan tuppen vid 05.30 och ut genom förren 06.30. Kändes så dääär en lördagmorgon kan jag tala om. Nu har jag bara ett par timmar kvar av en verksam lördag samt en ganska fullpackad söndag, innan jobbet tar ny fart igen på måndag.
Å andra sidan är detta den sista fulla veckan att arbeta innan Thanksgiving ger mig några extra dagar ledigt. Inte mig emot!

Dessutom ska jag på måndag träffa en gammal vän som är på besök igen här i New York från Sverige, Det ser jag fram emot!

99 åringen 

Upper East Side

Lite inspiration från en workshop

Rått (läs:mus)fångaren i New York

Det finns ett otroligt naturliv i New York, trots att det är en storstad. Man skulle kunna tro att människorna i staden sällan ser till vilda djur. Men då kan jag tala om att så icke är fallet! Inte på långa vägar. Vi samlever med naturen kan man säga.
Först och främst finns det ofantligt många ekorrar. Jag vet inte varför just ekorrar finns i överflöd, men så är det. Nästan dagligen ser jag en rackare som kilar upp för ett träd.
I tunnelbanan springer en råtta förbi då och då. Stora rackare. Man skulle snarare kunna kalla dem rådjur. Lite mer exotiskt.

Inte nog med det. Det är heller inte ovanligt att samleva med kackerlackor i hemmen, och möss. På skolan där jag jobbar har vi nyligen fått problem med möss. Eftersom byggnaden delvis renoveras verkar det som om det rört om i naturgrytan ordentligt. Vi har lagt ut massor med fällor, men icke. De är smarta de små busarna.
I måndags hade vi en liten mus (en bebis tror vi) som var nyfiken, trots att barnen var i rummet. Den kilade längs väggen, och ibland kikade den fram mellan hyllor eller sprang under bordet. Jag tänkte att den skulle jag nog kunna fånga. Förberedde med en burk och så vips, fick jag tag på den! Efter några försök givetvis. Jag tog den till rektorn som gick till parken och släppte ut den. Förmodligen levde den inte så länge i parken, men vi tog i alla fall inte musens liv och den fick bli föda åt något annat djur.

Jag fick vara hjälte i tio minuter. Ända till en ny mus gjorde entré...

Saker som gör vintern lite lättare att uthärda

Snart är vintern här! Vädret har helt  klart tagit en sväng mot kallare och regnigare...det verkar som om det regnar varje torsdag och varje lördag av någon anledning. Torsdagar är det Farmer's Market utanför mitt jobb och om vädret tillåter vill  vi gärna ta barnen dit. Men, det regnar varje  torsdag!
Och lördag,  det är ju den första av två lediga dagar, supertrist att det ska regna då liksom.

Vinterjackan har åkt fram. Visserligen är det lite för varmt med den ibland, men jag ogillar verkligen att vara kalla om jag kan undvika det. Mössan är på emellanåt också.

Jag håller alla tummar att snön håller sig borta i vinter. Jag pallar inte mer snö efter förra vintern. Då var jag ju fast med sonen hemma i en vecka bland annat, för att plogbilen inte plogade bort snö och slask. Det var stört omöjligt att komma ut med vagnen!

I jul kommer vi åka till Seattle för att hälsa på svägerskan med make. Det ska bli spännande. Dottern har ju varit där två somrar, medan jag, maken och sonen aldrig varit där. Före det är det så klart äkta Luciafirande där dottern ska vara med för första gången! Så härligt!
I januari börjar 100 dagar med riktig mat, projektet där vi utesluter junk food i princip. Sedan är det ju alla hjärtans dag, makens och min 9 årsdag och så är det väl vår snart?  Dessutom blir det Sverigeresa i sommar! Som jag längtar till vänner och familj! !! DET är nåt att  se fram emot!!

Vad har ni för planer?

Sisterhood of of the world Blogger Award

Kära Kim, vars blogg jag följt länge, har givit mig en Blogg Award. Det var länge sedan en Award slank in på min blogg så jättestort tack till dig kära bloggvän! Extra roligt är det att den handlar om böcker, något som ligger mig mycket varmt om hjärtat.

Vad gör man när man blivit nominerad?
1. Tacka den som nominerat dig och länka till dennes blogg.
2. Ha med Sisterhood of the World Blogger Award+loggan i ditt inlägg
3. Svara på de 10 frågor du fått
4. Nominera 10 andra bloggar och ge dem 10 frågor.

Här är Kims frågor:

1. Vad läser du just nu?
Just nu läser jag flera böcker, vilket jag ofta gör. På min Kindle läser jag just nu "The Omnivores dilemma: A Natural history of four meals" av Michael Pollan. Mycket intressant läsning om mat och hur framförallt kött "framställs".
På vanlig bok läser jag "Welcome to the Aquarium: A year in the lives of Children" av Julie Diamond. Den handlar om en lärarinnas reflektioner, tankar och lärdom under ett år som förskollärare.

2. Nämn en bok som betytt mycket för dig.
När jag gick i årskurs 3 introducerade min lärare mig för "Bilbo" av J.R.R Tolkien. Jag älskade att läsa redan då men hade bara läst barnböcker. "Bilbo" blev min biljett in i den spännande vuxenlitteraturen och min värld växte genast med tusentals nya fantastiska läsupplevelser.

3. Vilken bokklassiker är din favorit?
För att vara ärlig har jag inte läst fasligt många klassiker. Mitt nästa projekt är att läsa Mark Twain.

4. Hur många böcker har du hemma?
Detta blev en svår fråga! Med alla barnböcker och mina egna böcker har jag säkert över 1000 böcker just nu. På min Kindle har jag ytterligare ca 200 böcker. Hade jag sparat alla böcker jag köpt eller fått hade jag säkert haft mer än 5000 böcker. Tyvärr har jag fått sålla ofta då jag flyttat ofta, och långt.

5. Kan man få för många böcker?
Rent mentalt och själsligt kan man aldrig få för många böcker. Talar man om utrymme kan mam absolut få för många böcker. Numera finns det ju alternativ i form av läsplattor, där man kan förvara tusentals böcker. Dock tror jag inte  att dessa helt kan ersätta känslan av att hålla en riktig bok i händerna!

6. Dina favoritförfattare.
Svårt! Finns så många! Dean Koontz är en absolut favorit. Likaså Carin Gerhardsen. Stieg Larsson och Paulo Cohelo är också uppe bland favoriterna.

7. Föredrar du serie eller fristående böcker?
Tyvärr har jag ofta upplevt att serier blir urvattnade. Den första boken är oftast fantastisk, men för varje bok lakas spänning, språk och intresse ur. Jag vet inte om det är för att man tappar intresset som läsare eller om författaren inte kan eller vill lägga samma krut i bok två, tre, fyra etc. Dock är jag en läsare som samtidigt som jag vill veta slutet på boken också inte vill att en bra bok ska ta slut. Serier är därför att föredra i så fall.

8. Vilken  genre har du aldrig läst något inom men är nyfiken på?
Oj! Det var något att bita i. Jag har nog nallat på de allra flesta genrer...Jag skulle nog gärna utforska sci-fi lite närmre. Det är ingen favorit, men jag är säker på att det finns massa guldkorn som väntar.

9. Din senaste inköpta bok.
På Kindle köpte jag Huckleberry Finn. Det är nog den senaste.

10 Vackraste bokomslaget.
Den första bok jag tänkte på när jag såg frågan var "Flickan med glasfötter". Jag  brukar inte notera bokomslag direkt, men detta omslag följer mig av någon anledning.

Jag skulle vilja utmana dessa bloggare

 Hanna Lans

Monica

Steel City Anna

Villa Freja

Fokuserad

Pa andra sidan Atlanten

Malin

Cinnamon Books

Camillas tankar

En bok om dagen

Fragorna ar som foljer:

1. En bok som jag onskar att jag sjalv skrivit.
2. Den varsta bok jag last.
3. En forfattare jag skulle vilja traffa och samtala med
4. Min favoritgenre och varfor.
5. En bok jag minns fran min barndom.
6. Mitt basta boktips.
7. Den svaraste bok jag last (kan vara svar av olika anledningar. Svart sprak, svar handling eller bara hemsk att lasa)
8. Sa skulle en bok om mitt liv heta.
9. En genre jag aldrig skulle lasa.
10. Basta namnet pa en bok.

Kann er utmanade! Och om ni inte forstar fragan eftersom det fattas svenska bokstaver sa hoer av er! :)

Spooky Halloween

Igår var det Halloween, den dag som barn ser fram emot nästan lika mycket som jul. The power of godis, I tell you. Barnen på jobbet var exalterade flera dagar i förväg och det var det enda de kunde prata om i klassen om någon frågade dem en fråga. Vi firade dock inte på skolan, mer än att de fick blanda en egen påse med nyttigt godis.
Dottern har också sett fram emot Halloween länge. Mest för att hon skulle få klä ut sig till Pippi och att hon skulle få godis (godis händer då och då, vi har inte lördagsgodis, men äter sött som kakor ´, bullar, popcorn lite hipp som happ). Sonen hade ju ingen aning i år heller. Vi bestämde att han skulle få klä ut sig till en apa och hittade en söt kostym.
 Här kommer en bildbomb!

Spökbananer  som jag slängde ihop. 

Fingrar!

Lilla apan H och Pippi N

Än går han inte utan hjälp så vi får vara stöd :) 

Ett av husen vi besökte.

Pippi på jakt

Och en lyckad jakt blev det. 

Barnens kusin med föräldrar kom förbi för att fira med oss. Redan när vi var ute runt 18,30 hade många hus fått slut på godis. Lite trist för barnen som kom så klart (eftersom många hus heller inte deltar i Trick or treat, var det inte överdrivet många att knacka på hos), men jag tror N fick tag på tillräckligt i alla fall!

När vi kom hem åt vi mat som maken och jag fixat. Jag med idé och han med själva utförandet. Jag jobbade ju till sent och hann inte hem att laga mat. Det blev grön pasta med köttfärssås innehållande ögon (oliver), avhuggna fingrar (korv och ketchup) samt spöken till efterrätt (banan täckt med vit choklad).

Nästa år, då är Halloween på en lördag, ungarna äldre. Och vi bor förhoppningsvis någon annanstans där de gillar att fira Halloween i byggnaden. Då går vi ALL IN!

I alla fall var det en helmysig kväll tillsammans! Idag är det full rulle igen. Jag ska på Bootcamp klockan 09 (träning) för första gången. Supernervös! Kommer att bli jobbigt!

Ha en fin lördag!

Det finns veckor och så finns det veckor

Frihetsgudinnan gjord av Lego.

En låååååångsam vecka går mot sitt slut. Riktigt långsam har den varit och vad det beror på vet jag inte. Vi startade veckan med att fira vår sjuåriga bröllopsdag! Kan ni tro. Sju år redan! Vi ska fortsätta firande ikväll (lördag) med att gå på dejt. En dejt som innebär att vara uppklädd och gå ut utan barn. Gå på restaurang och bara vara vuxna. Sist vi var på en sån dejt var för två år sen. Strax innan superstormen Sandy bestämde sig för att härja runt i New York. Det känns som en hel evighet sedan dess. Så mycket som hänt.

Höstmarknad förra helgen. 

Dekorerar pumpor på marknaden,

Sedan blev det regn i flera dagar. Och livet känns alltid så mycket jobbigare när man måste bära på paraplyer och regnjackor och stanna inne hela dagarna. Vanligtvis går vi ut med barnen på skolan en stund där jag jobbar, men vid regn går vi till en liten sporthall i byggnadens källare.
Fredagen kändes bättre, Kanske för att det var just fredag. Sista jobbdagen. Solen kom fram och regnet upphörde. Allt tillbaka till det normala.
Kanske kändes det bättre eftersom det är mycket att se fram emot i helgen med barnen, med maken, med ledighet. Idag blir det att göra håret på salong. Täcka det gråa. Gå på dejt med maken. Äta gott. Komma hem sent. Imorgon söndag ska vi åka till den stora legoaffären i stan som vi hört gott om eftersom den ligger nära svenska kyrkan. Storasyster ska nämligen vara med i Luciakören detta året och träningen börjar imorgon redan. Jag kommer själv ihåg alla Lucia jag var med på. Jag var med frivilligt i Luciakören (sjunger hellre än bra, både då och nu!) och vi for runt hela dagen på Lucia och Lussade för äldreboenden, kyrkan, affärsverksamheter och skolor. Vi blev alltid bjudna på pepparkakor och lussebullar eller annat gott. Och stämningen var fantastisk!
Jag vill dela den upplevelsen med storasyster och lillebror. Nu blir det ju inte exakt som "hemma" i Sverige, men ändock. I år kan Luciakonserten äga rum på själva Lucia eftersom det är på en lördag!

Ja, det ser jag fram emot! Nu låter vi helgen kicka igång! (Men för ärlighetens skull kan jag tillägga att min lördag faktiskt startade 5.30)...

Hittade på bokhandeln vid min skola! Go Sweden!

Fjällräven på samma bokhandel!

Mitt i natten

Tyvärr spelar det ju ingen  roll för sonen om det är tisdag, torsdag eller söndag. Han har ju noll koll på veckodagar vilket  betyder att han vaknar 05.30 även på lördagsmorgnar. Jag menar, varför avbryta ett  fantastiskt  koncept (enligt  sonen alltså)? Nu på hösten är det dessutom fortfarande kolsvart ute den  tiden vilket gör att det känns som om man kliver upp mitt i natten. Dottern gillade  också att vara uppe  relativt tidigt och  gör än idag, dock kunde hon ligga  i sängen nån timme och leka med sin nalle innan hon ville upp. Sonen, not so much. Han hinner knappt slå upp ögonen innan står upp i spjälsängen och ropar på oss att det minsann är dags att underhålla honom. Ibland  skulle det vara skönt att sova lite  längre, men jag är en sån som gillar att gå upp tidigt (dock inte 05.30, men gärna 07) och sover jag för länge mår jag skumt  hela dagen.

Fördelen med att vara uppe tidigt är att man kan få mycket gjort tidigt. Jag  säger KAN eftersom  det inte alltid blir så. Ibland är jag  bara trött  och då blir det häng. Ibland  blir det morgonträning och ibland lite  städ.

Ja, sen när alla andra  går upp är det som om halva dagen har gått redan!

Det värsta är att det inte ens var ett skämt!

I förrgår var vädret fantastiskt. Höstvädret här är fenomenalt  för det mesta. I tisdags var det drygt 20 grader  redan 07.30 på morgonen, en lätt bris, men långt ifrån höstligt enligt  mina mått mätt. Jag hade en tunn långärmad tröja på mig. På väg till tunnelbanan stöter jag på en granne  till oss som i förbifarten kastar ur sig frågan:
-Where is your coat?
Grannen  är av äldre  modell  själv,  och  ordentligt klädd.
Jag svarar :
- Don't  worry!  I'm  Swedish. This is like  summer to me!

Och ja. Det värsta är att det inte  ens var ett skämt!

Att vara storasyster

Jag, om någon, vet att det inte alltid är lätt att vara storasyster. Jag har själv sex yngre  syskon, allt från 20 månder yngre än mig till hela 15 år. Mitt yngsta syskon  fyller 18 nästa år.

Min lilla  N var ju ensambarn i nästan sex år innan lillebror kom in o bilden. Att sedan gå från ensambarn till  att få dela uppmärksamheten  med en annan liten människa med allt vad det innebär, har gått väldigt bra. N har verkligen acklimatiserat sig bra. Hon är alltid mån om lillebror och har inte beklagat sig så ofta. Förrän  nu. Nu är lillebror mycket mer rörlig,  han härjar runt som en storm emellanåt och  diskriminerar inte mellan vems saker han kastar runt. Som tur är har vi ett sovrum  där N kan stänga  in sig ibland och där hon får vara ifred. Såvida inte H upptäcker att hon försvunnit och kryper  och letar. Finner han sovrumsdörren  stängd brukar han knacka barskt och ge ifrån sig ljud  i hopp om att N ska öppna dörren. Ibland gör  hon det,  ibland inte. I alla fall, kärleken dem emellan går inte  att ta miste på. I morse frågade  jag N vad som var bäst med en lillebror varpå hon svarade :
- Att alltid ha sällskap. Ibland, när jag var ensam med dig och pappa och du inte  kunde leka  med mig önskade jag att du skulle få en bebis i magen.

- Jaha, svarade jag, och vad är inte så kul då?

-Att han kastar runt  mina  grejer hela tiden! Ska du inte fråga vad som är "sad" med att  ha en lillebror?

-Jo, så klart. Och vad är "the saddest part then"? frågade jag.

- När han ramlar och gör illa sig och gråter. Då blir jag också ledsen.

Det är inte alltid lätt att vara syster, men jag skulle aldrig  vilja vara utan mina småsyskon!

Man ska inte läsa för mycket

Det är inte alls bra att läsa för mycket. Speciellt ska man inte läsa om kinesiska barnhem precis vid läggdags för risken är att man blir både ledsen och så upprörd att man inte kan somna ordentligt.

Sedan ska man inte läsa böcker om mat och hur framställning av mat och matliknande substanser går till. Eller hur näringsvärdet på vanlig mat minskat drastiskt under de senaste 50 åren, eller om hur de 8000 olika arter av växter som människan tidigare konsumerat minskat till drygt fyra (bland annat till majs och sojabönor), eller hur dagens diet med största sannolikhet har lett till diabetes, cancer och liknande sjukdomar.

Jag och maken ska ge oss ut på ett äventyr i början av januari. Inte så att vi ska fara någonstans, mer än till olika affärer. Vi ska nämligen äta 100 dagar av "riktig" mat. Detta innebär att vi gör all mat från grunden i princip, väljer ekologiskt så långt det går, undviker att köpa produkter som har fler än 5 ingredienser (dessa ingredienser måste dessutom vara riktig mat, dvs inte tillsatser eller oläsliga ämnen)...Mest vegetariskt ska vi äta och det kött vi ibland äter måste vara ekologiskt och djuren uppfödda på gräs och liknande.
Detta är en hel vetenskap i sig i dagens moderna samhälle och därför är jag nu i fasen att göra efterforskningar för att underlätta vårt äventyr. Förberedelser är viktigt!

Jag kan varmt rekommendera att läsa följande böcker:

In defense of food av Michael Pollan. Författaren har också skrivit en hel del andra böcker som jag ska sätta tänderna i! Haha!

100 days of real food av Lisa Leake. Hon har också en blogg ni kan besöka: 100daysofrealfood.com

Läsningen är skrämmande men välbehövlig.

300 möten senare

Den senaste månaden har jag gått på möten konstant. På skoljobbet är det idel möten att närvara på, trots att det är en mycket liten skolan. Jag har nu jobbat i drygt fyra veckor och har redan varit på två föräldramöten, ett personalmöte, runt 10 gruppmöten och så ett individuellt möte med rektorn. En gång per månad möter rektorn oss anställda en och en för att "kolla läget" lite. Vad har varit bra, vad har varit mindre bra, hur kan vi utvecklas mer och hur går vi vidare. Det första var jag på i onsdags och det gick väldigt bra. Det är skönt att kunna sitta ned och prata och tala om det som sker i klassrummet och hur det går i gruppen. Min rektor är fantastisk. På alla sätt. Hon är mycket mån om oss anställda och har alltid tid att prata om man behöver. Första dagen på jobbet fick alla anställda ekologisk blåbärssylt hon köpt på sin semester igår fick vi ekologisk tvål som hon köpt. Hon är noga med att säga tack för fint arbete, berömma när hon tycker att man gjort något bra. Samtidigt är hon noga med att konstruktiv kritik (också det på ett mycket bra sätt) för att vi alla ska utvecklas i vår arbetsroll.
Verkligen natt och dag från min tidigare erfarenhet av förskola i New York! Där fick man inte ens ett leende när dagen var slut. Och den enda "konstruktiva" kritik man fick var skitsnack bakom ryggen (av rektorn själv till andra anställda).
Nä, verkligen ett stort kliv framåt med detta jobb!

N förra lördagen då det regnade så mycket! Te och pussel.

I torsdags hade vi ytterligare ett föräldramöte, denna gång om vår läroplan (som är lekinriktad). Vi brain stormade om hur vi skulle lägga upp mötet eftersom dessa möten har en tendens att bli så långa och tråkiga (trots att ämnet är intressant). Vi har ju ändå 1.5 timme på oss. Så vi bestämde att vi skulle prata om hur lek är viktig för barnen en stund och sedan skulle föräldrarna själva få pröva på olika lekstationer plus medverka att göra ett collage med löv och andra saker från naturen. Därefter skulle vi sedan avsluta med frågor och lite mer prat. Verkligen lyckat! Flera föräldrar kom fram och sa att det var det bästa föräldramötet de varit på! De kände att de kunde relatera mer till barnens upplevelser genom att de fick testa på att bygga, leka med lego, måla etc.

Ett mästerverk av en förälder på mötet!

För övrigt är det långhelg denna helg, Jag jobbar visserkligen ett par timmar på måndag eftermiddag, men resten av dagen är jag ledig! Skönt!
Tyvärr regnade det idag, som tur var hade jag och min ryska väninna redan bokat om vår dejt till nästa helg, annars hade den blivit inställd i alla fall.
Regnet slutade på eftermiddagen så jag passade på att at en promenad till affären med lillgrabben.

Lika glad i regn som solsken!

När man missbedömer tid

Ända sedan det blev klart med mina två jobb har jag planerat att en dag avsluta jobb ett och sedan springa till jobb två. Rent praktiskt har jag planerat vad jag ska ta med till lunchlåda, hur jag ska byta om och minimera min packning. Kag har dessutom planerat en reservplan om jag sedan inte skulle hinna ända fram tidsmässigt. Det är ändå drygt 9 km från jobb ett till jobb två och jag har inte direkt sprungit på drygt 1 månad eller så. Därför hade jag ingen aning om hur lång tid det skulle ta!
Igår var det iaf äntligen dags. Allt förberett dagen innan. Hade dessutom en kollega att springa med (som tyvärr drog sig ur i sista stund så jag sprang ensam).
Vädret var perfekt och min energi likaså. Jag var verkligen taggad. Direkt efter jobb ett skyndade jag att byta om på toaletten,  packade noga mina andra kläder i min gympåse att ha på ryggen, laddade mobilen med musik och så iväg i parken längs med Hudson River. Fantastiskt vackert och rofyllt. Jag började springa på 114e gatan och skulle upp till 218e gatan. Dock blev planen ändrad då jag skulle hämta pojken jag tar hand om på skolan istället. Min plan var att springa till 191a gatan, ta tunnelbanan fram till 231a och sedan ta bussen till skolan. Allt väl så långt.  Sprang förbi 181a gatans övergång. Sprang jämte motorväg så en säker bro eller tunnel mot tunnelbanan är ett måste. Dock tänkte jag att jag skulle springa till 191a gatan, för där borde det finnas en bro. Jag sprang och sprang, men hittade ingen bro eller tunnel! Tiden rasade iväg och jag insåg att jag inte skulle hinna till skolan i tid om jag inte nådde tunnelbanan snart! Dock finns det
Inget alternativ än att fortsätta springa.  Kunde ju inte kuta över den trafikerade motorvägen ELLER stanna en taxi där, alldeles för farligt! Till slut hittade jag en tunnel och kutade mot tunnelbanan. Såg att jag sprungit ända till 200e gatan! Hittade inte ingång till tunnelbanan så jag sprang ytterligare sju kvarter och till en annan aveny. Hoppade på tåget som kom precis och sedan av på 231. Dock tog bussen sin lilla tid att komma, den var inte i tid som vanligt. Slutade med att jag i Panik fick hoppa in i en taxi för att hinna till jobb två! Kom exakt 14.52 till skolan...puh! Men nu vet jag att om jag ska springa mellan jobben så kommer jag hinna (om jag slipper hämta killen på skolan vill säga) hela vägen. Jag vet också att sista chansen att komma över motorvägen går vid 181a gatan....

Springturen var härlig ända fram till de sist panikslagna minutrarna!!

Stoppa mig genast

Jag har kollegor, det är en av fördelarna med att jobba (ibland kanske även nackdel ;)) och en av dessa kollegor går runt med en fin gravidmage. Mysigt värre! Nu har jag kommit på mig själv med att gå runt och SAKNA när sonen plaskade runt i min mage. Va? Det enda jag kan tänka på är att det är sååå mysigt med att vara gravid. Att veta att det ligger en liten människa där och väntar på att bli klar och få komma ut och bli en del av den här världen. Det är något av det finaste som finns.
Till råga på allt är det flera bloggvänner som är gravida och visar "massa" bilder och förberedelser för minimänniskors ankomst. Jag har alltså börjat tänka i banor kring ett tredje barn...Jag vågar knappt erkänna det. TRE BARN? Sonen börjar ju bli så stor. Han har redan gått ett par steg men har inte riktigt funnit modet att släppa fullt ut, han äter riktig mat och ammar bara kvällar och ibland på natten, han har sin egna humor och sitt egna humör, klarar sig mycket mer själv...
Jag kommer ihåg att jag kände likadant när dottern var i samma ålder. Kanske är det just för att spädbarnstiden är förbi? En sorts saknad (hur man nu kan sakna vakna nätter etc?) och ett tomrum som vill fyllas.
Plus att det ju är sååå mysigt att vara gravid. Ja, visserligen, men samtidigt har jag svårt att glömma de sista plågsamma månaderna då jag var stor som ett hus och vaggade runt som ett kylskåp (som jag kan tänka mig att de ser ut om de skulle kunna gå vill säga)...Och så den där sista lilla biten då barnet ska komma ut i världen.

Tre barn...Nä. Det räcker nog med de två vi har. Tills vidare.

Bild från fotograferingen för en månad sedan.

Från lillebrors kalas. Kusin W och Lilla H. Ballonger är alltid roliga.

Storasyster på kalas och släkt på Skype.