Just nu...

- är klockan 06.30 och jag har varit uppe en halvtimme. Nedrans vintertid. I och för sig får jag ännu en timme av helgen att njuta av och då passar jag på att kika på "Så mycket bättre" på datorn.
- är jag glad för att det var så roligt igår. Bion var en riktig succeé och N njöt av att titta på Nalle Puh (som är lika rolig för vuxna som för barn) och käka popcorn. The full experience liksom.
- finns det fortfarande ingen snö på marken och det är jag tacksam för. Igår ringde vi svärmor och svägerskan i New York och där snöade det! I oktober! What? Jordens undergång?
- är jag lite förvånad eftersom jag läste att jordens befolkning närmar sig 7 miljarder. Det är så svårt att föreställa sig så många människor. Och ju fler vi blir desto fler kommer att tillkomma...Läskigt. Jag gillar människor, men tänker också på de problem som uppstår. Hur kommer det att gå?
- funderar jag på Halloween som vi ska fira hemma imorgon eftermiddag/kväll. N får klä ut sig till Pippi. Vi har kvar kostymen från förra året. Då var den lite stor och vi hann inte fira så mycket eftersom hon blev sjuk. I år ska vi "slå på stort" och göra lite läskig mat, klä ut oss och mysa med lite pumpakarvning. Det korrekta datumet att fira är 31 oktober varje år. För er som undrar :) Sverige har inte superkoll och det blir förvirrande om det är på All Helgona man ska fira eller helgen före eller hur det nu blir. Infaller 31 oktober på en veckodag kan det bli krångligt.
Det roligaste jag var med om var Halloween första året jag bodde i New York . Då var jag på Halloweenparad downtown på kvällen. Massor med utklädda folk med de mest fantastiska kostymer och sminkningar som gick tillsammans. Grymt roligt!
- funderar jag på frukost. Det låter gott så jag tror nog att det blir lite sånt nu!

N förra året. Febrig och på dåligt humör. I år blir det bättre!

I valet och kvalet så blev det valet? What?

Min bloggvärld utökas hela tiden. Några av er visste redan att jag har en matblogg också. Matblogg och matblogg. Jag uppdaterar mer eller mindre sällan. Ibland kan jag få värsta fnattet och lägga in fem recept på en gång. Igår lade jag in min fantastiska morotskaka (följ receptet till punkt och pricka och  jag lovar guld och gröna skogar samt magont för du kan inte sluta äta den) till exempel. I veckan kommer lite annat också. Jag har väl haft den mer som en kom-ihåg för mig själv. Det finns mycket man lagar och sen glömmer man bort var receptet finns eller ATT man ens lagade det. Så dåligt minne har jag.


I morse stod jag i valet och kvalet nu när min nya utmaning satt igång. Ska jag fortsätta uppdatera på min speciella sida på denna blogg ELLER skapa en ny träningsblogg enkom för detta? Har jag tid med TRE bloggar? Jag uppdaterar ju ändå sidan med utmaningen varje dag. Då kan jag lika gärna ha en blogg att uppdatera det på. Mindre grötigt plus att man kan kommentera under varje inlägg. På sidorna här på bloggen kan man ju inte kommentera alls.
Så jag introducerar min tredje blogg i Trillingnötens imperium: trillislifeinprogress.blogspot.com (TACK Malin-Charlotta för smeknamnet som kom väl till pass nu!). Och passar det inte bra med TRE bloggar eftersom mitt namn är TRILLINGnöten? Tre nötter till priset av en? Jag är lördagssvamlig verkar det som. Att jag utökar mitt bloggimperium stiger mig tydligen åt huvudet.
Well, ni som är intresserade av träning och hälsa, ni får gärna kika in där. Jag uppdaterar nog lite oftare där med inspiration och sånt, än här inne där standarden är ett inlägg om dagen. Här känns det bättre tycker jag. På träningen och hälsa händer det saker hela tiden.

Idag är det också premiär på andra sätt. Vi ska gå på bio för första gången med dottern! Jag och maken är ju riktiga biofantaster (i alla fall innan vi blev föräldrar. Nu finns det inte lika mycket tid till detta.) och det har blivit dags att introducera dottern. Preimärfilmen blir "Nalle Puhs film: Nya äventyr i Sjumilaskogen" som visas på stora biografen i storstan. Det blir popcorn och hela faderullan. Det ska bli spännande!

Jag är en riktig häxa

Det är fruktansvärt roligt att jobba med barn ibland. Till exempel när de upptäcker nåt alldeles nytt som för en annan är ganska självklart. Igår på lunchen i skolan kom en tjej i trean fram till mig med smörpaketet. Hon kunde inte få upp locket ordentligt. Hon slet och drog i det där locket så det stod härligan till. Det var inte första gången jag hjälpte henne, men den här gången gjorde jag det långsamt och verkligen tog mig tid att visa den där lilla flärpen som finns och hur man får upp locket. Jag trodde ju att hon redan visste hur det låg till med den saken. Flickan sken upp som en sol och nästan flög fram till kompisarnas bord på andra sidan matsalen och visade och förklarade på arabiska hur jag hade gjort som om det var världens bästa uppfinning. Alla vänner suckade och "oooade" och tyckte det var så fantastiskt! Jag hade liksom aldrig tänkt på att de inte sett att det fanns ett hörn att dra i för att locket skulle kunne öppnas utan problem.

Idag är det också Halloweenfirande på skolan. Varje dag i nästan två månader har jag fått frågan om NÄR detta firande ska äga rum. Imorgon? Nästa vecka? Igår? Har jag missat det nu när jag varit sjuk? Är det om tre veckor ? NÄR?!? Och att äntligen igår kunna påminna dem om att det är IMORGON kändes väldigt roligt och härligt. Jag själv brukar också ibland "klä ut mig". För två år sen var jag häxa. Det betyder att jag satte på mig en häxhatt och en långkjol. Jag tillverkade ett halsband med en plastig spindel. Förra året hann jag liksom inte tänka ut nåt så jag hävdade att jag var vampyr. Jag tror ingen gick på det, men jag tänkte att med min hudfärg, som är praktiskt taget alldeles vit (som en vampyr) skulle det passera för godkänt. I år har jag tänkt till lite. Jag ska vara häxa. Ni ser! Fantasin flödar! Denna gången har jag också införskaffat en lösnäsa och lite teatersmink. Och hatten är ju kvar. För att vara ärlig skulle det vara roligt att tänka ut nåt riktigt bra. Samtidigt har jag fullt upp med att planera annat att jag inte hinner andas på jobbet ens. Nästa år kanske jag ska vara mumie. Verkar lätt. Linda in mig lite i bandage och så vips. Ja, för sjutton. Så får det bli.

Nån som vet om "teatersmink" från typ Coop kan åstadkomma detta? Bild lånad. 

ps. TACK alla fantastiska människor för de fina kommentarerna igår! Ni är underbara!!

Mod och inspiration

Den gångna veckan har varit lite upp och ned. Min utmaning har slutat, en ny ska påbörjas, jag hade en riktig frossarhelg med lite matångest på det, förkylningshelvete har övermannat mig (dricker echineagard, men har ont i halsen, nada träning alltså. Inte ens yoga.), en supertrist mat-tisdag med "återfall" efter helgen och lite motivationsbrist. Det kanske blir så när man jobbat så hårt under en utmaning och kommit ut "on top"? Nya mål som ska sättas, nya krafter som ska samlas inför en ny utmaning och förändringar man vill göra. För en gångs skull har jag lite svårt med inspiration och motivation. Det är liksom lite mycket på en gång. Så igår beslutade jag mig för att skapa en inspirationsbok. Jag hittade en gammal anteckingsbok på jobbet som jag nu ska förvandla. På internet sökte jag efter inspirerande citat som jag skrev ut, bilder på starka, fina kvinnor vars magar jag skulle kunna slå ner nån för att få (eller i alla fall springa på gymmet några extra gånger, mindre våldsamt kan jag tycka)...Sen tänkte jag ett steg längre. Det är ju inte alltid bara det fysiska man vill förändra, utan även insidan. Bli en bättre människa som det heter. Jag skulle må bra av att sluta stressa så mycket, att njuta mer av nuet (och inte se FÖR mycket bakåt eller framåt hela tiden), att sluta oroa mig för så mycket som jag inte kan göra nåt åt, att ha ett bättre temperament, bli vänligare ot människor...ja, ni fattar. Det finns en hel del att jobba på. Jag kommer inte att vara sysslolös. Så nu kommer boken istället att ha flera kapitel med olika slags inspiration. Det känns riktigt bra.

Den bästa inspirationen jag fann igår och som passade mig riktigt bra var denna:

För visst är det så? Många siktar mot stjärnorna, tar riktigt med sats, lyfter, flyger högt, kämpar i motvinden och stormen. De flesta faller kanske på första försöket. Därefter finns det en skillnad på de människor som ligger kvar och sprattlar på marken och de som reser sig, borstar av sig dammet och tar sats igen. Och gör det igen. Och sen igen. DET är mod och det är DET som leder till framgång inom vad som helst. 

Efter den här veckan är det jag. Vem vill du vara?

I mitt eget Wordfeud vinner jag varje gång

Jag äger ingen sån där fancy Ajfån eller så. Jag tyckte jag var himla cool när jag köpte min telefon med en touchscreen för två år sen. Nu inser jag att jag är helt ute. Totalt ocool. Nu finns ju liksom Ajfån 397 ute eller nåt sånt och jag har fortfarande Samsung nånting. Fast med touch. Supercoolt i min värld. För två år sen. I alla fall har jag fått vara med och se på när ANDRA spelar till exempel Wordfeud. Verkar som ett roligt spel. Eftersom jag inte har en sån däringa mackapär får jag improvisera och har blivit helt besatt av min egen version av spelet; "Gissa - Ordet - På - Registreringsskylten - På - Bilen - Du - Möter (eller kör bakom)". Jag kör så himla mycket bil att det nästan blir tråkigt ibland. Därför hände det sig att jag började kika på bokstäverna på registreringsskyltarna på bilar runt om mig och började helt osökt att tänka på ord som detta kunde vara förkortningar på. NTN blev Nintendo, EMC blev Emancipation, JGA blev Jugar (spanska för spelar) unt så weiter. Ju längre ord desto bättre poäng. Och i brist på svenska ord får jag använda engelska och andra språk jag kan, men det måste vara rättstavat. 
Det har gått så långt att jag inte kan sluta. Jag har blivit beroende och kikar på varenda skylt jag kan hitta. Det går inte att stänga av. Och man behöver ju inte ens ha en annan spelare eller gå ut online på en telefon. Det finns liksom där hela tiden. Så himla praktiskt! Back to basic liksom. Skippa Wordfeud nu och börja med "Gissa - Ordet - På - Registreringsskylten - På - Bilen - Du - Möter (eller kör bakom)" istället!

Bild lånad.

Små lätta moln

Igår när jag for till jobbet var det som att åka bil i ett moln. Jag kunde inte ens se tio meter framför bilen stundvis. Jag måste erkänna att det var en smula läskigt att köra. Vad som helst skulle kunna dyka upp mitt framför bilen och jag skulle inte haft en chans att väja. Eller jo, men ner i diket eller in i en annan bil. Tur var att det inte alls var mycket trafik ute, trots att jag var en aning försenad. Detta med ny frisyr innebär också en helt annan morgonrutin. Jag är tyvärr inte begåvad med rakt och platt hår, utan mitt hår gillar att bli lite lockigt och bångstyrigt. Minus med frisyren alltså. Tills vidare vill jag platta håret (sen kanske jag blir modigare och duktigare och ger mig på lite andra saker också med håret) och igår tog det en bra stund att få ordning på burret. Inte nog med det, jag lyckades också med bedriften att slå ut säkringen i halva lägenheten. Leta fram en ny säkring och ordna i mörkret och sen flytta plattången till ett säkrare ställe med mindre el i användning. Och den nya plattången är inte den bästa heller. Den kommer liksom aldrig upp i värme ordentligt. Igår kväll testade jag min gamla hederliga plattång som visade sig fungera bra mycket bättre. Den får ta över jobbet istället. Jag sparkar den nya tången.

Fast det var ju inte det som jag skulle skriva om egentligen, utan om att köra bil och att egentligen vilja åka tåg. Jag bor väldigt nära tågstationen. Det tar inte ens fem minuter att gå dit. Tågtiderna är hyfsade och jag skulle lätt kunna åka tåg till jobbet och komma i tid utan problem. Speciellt en dag som igår när det inte är så roligt att köra, eller på vintern när det är ruskigt halt och massa snö. Det skulle rent ut sagt vara väldigt skönt att åka tåg. MEN det går inte att lita på tågen. Man vet liksom inte om de kommer att gå eller inte och istället för att ha en lugn resa blir det stress för att man inte vet när man kommer till jobbet eller OM man ens gör det. Jag har åkt tillräckligt med tåg när bilen pajat lite då och då. Nästan 100% av dessa gånger (speciellt på vintern) har något hänt så att det blivit förseningar, inställda tåg eller annat. Så kan man inte ha det. Arbetsplatser i Jobbstaden, dit jag pendlar, hade till och med räknat ut hur många miljoner de hade förlorat under förra vintern eftersom deras medarbetare hade blivit försenade eller varit tvungna att gå tidigare för att vara säker på att ens komma hem på kvällen. Det är galet! Jag beundrar folk som vågar sig på att pendla med tåg på heltid. Jag blir galen av att bara åka nån vecka i streck då och då.

Så där. Dagens gnäll är avklarat. Dags att ta tag i frukost och jobb. Har blitt förkyld dessutom och mår inte prima ballerina direkt. Mycket te, alvedon och halstabletter ska nog ta mig igenom dagen och veckan! Häpp!

Idag är det måndag....

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• det ligger en fantastisk helg bakom oss. Helt underbart slapp och skön och härlig. 
• det är drygt en vecka kvar till lite ledigt. Höstlovet ligger alldeles runt knuten. Visserligen är är det lite jobb som väntar, men två-tre extra dagar ledigt är i alla fall inte helt fel.
• jag fick så fina kommentarer på min nya frisyr! TACK! Jag är mycket nöjd med den. Få se vad de säger på jobbet idag...
• i helgen börjar "Så mycket bättre" igen. Jag hoppas att den här säsongen blir lika bra som den första! 
• det är första advent om några veckor. Dags att börja planera det också! Life is good.
• morotskakan jag bakade blev världens godaste. Jag lovar att dela med mig av receptet!
• jag har utarbetat mål inför min nästa utmaning. Den startar i helgen och mer info kommer på min träningssida idag eller imorgon för de intresserade.
• jag har en underbart fantastisk och härlig make och dotter som förgyller min tillvaro enormt!

Ett litet råd på vägen bara. Det är ju måndag after all och misstag kan hända.

The event

Gårdagen bjöd på spänning och relativt god mat. Det "stora" jag skulle göra var "tyvärr" inte att byta jobb eller peta rektorn (även om det skulle varit fantastiskt roligt! Ser fram emot den dagen!) som Monica gissade på, utan lite mindre drastiskt för en utomstående. Jag har ju pratat länge om att klippa håret och igår var det äntligen dags! Tanken hade fått mogna ett par månader och nu kändes det helt rätt. 

Mitt hår hade blivit ganska långt, sträckte ända ned till mitten på ryggen då det var utsläppt. Ändå är det ju så att det inte blir mycket gjort med trasslet. Jag brukade växla mellan två flätor, en fläta och en hårklämma. Typ. En gång då och då plattade jag håret och hade det utsläppt, men när man jobbar med små barn är det liksom lite i vägen. Jag får hår överallt, i munnen, ögonen och på vintern blir det så där elektriskt och drygt. Så jag stod i valet och kvalet, Behålla? Klippa? Och HUR kort skulle det få bli? Jag var lite sugen på väldigt kortklippt eller lite mellan. Så allvarlig var jag att jag till och med skrev ut bilder från internet på hårfrisyer jag kunde tänka mig och tog med till frisören! Har aldrig hänt tidigare, men nu var det ett stort beslut.

Frisörskan var mycket hjälpsam och klippte och skulle sen platta håret och klippa till lite mer. När hon plattat klart och skulle sätta igång med lite mer klippning ursäktade hon sig plötsligt och sprang iväg ut i personalrummet. Sa nåt om att det hänt en olycka. Jag satt kvar och fattade ingenting. Efter några minuter kom hon tillbaka med ett betryckt ansiktsuttryck och sa att hon inte kunde fortsätta. Hon sa att hon var gravid och hon hade fått en blödning. Givetvis var hon mycket illa berörd och väldigt uppjagad stackaren. Vi fick ett hastigt avslut och hon sa att jag fick komma tillbaka i veckan om jag inte var riktigt nöjd så klart. Nu hoppas jag mer att frisörskan mår bra och att bebisen är okej...Lite väl dramatiskt hårklipp kan jag tycka.

Resultatet? Här får ni det!

Givetvis är vi klädda så här varje dag när vi går till jobb och förskola. Om ni trodde annat menar jag!

Kvällen blev sen lyckad med spansk tapas. Inte lika gott och spännande som vi trott, men det var en mysig restaurang och vi hade mycket trevligt. Det är inte ofta det blir utgång så det var fantastiskt roligt! Det godaste vi åt var dadlar inlindade i serranoskinka, lite lätt brynta. Det var ruskigt gott och något vi nog ska prova på hemma nån gång. Impa på några matbesökare kanske!

Idag blir det dans med dottern och lite mer soffhäng. Städningen får nog vänta till i veckan. Det känns så! Trevlig söndag!

Som jag sett fram emot denna lördag

Joy! Jag har nu avslutat in formtopp för denna gång ( kommer säkerligen tillbaka). Jag har uppdaterat sidan också för er som är intresserade. Dessutom ska vi idag gå ut och fira bröllopsdag på restaurang i storstan. Klä upp sig, äta god mat och ha det mysigt. Det är verkligen inte varje dag som det händer! Lite champagne när vi kommer hem och jag har lovat att baka morotskaka idag med glasyr. Rena rama lyxen för mig som haft godisstopp så länge.
Plus en annan liten sak som jag meddelar imorgon. Jag hoppas verkligen att det blir riktigt bra! Lite nervös är jag minsann, ett stort steg för mig kan jag tala om. Gah!
Nu ska jag göra lyxfrukost med amerikanska pannkakor och rostat bröd. Som jag har längtat!
Lördag mina vänner! Kicka igång!

Snart i mitt kök. Bild lånad. For now.

Att bo granne med en hejarklack

Nyligen flyttade grannen ovanpå oss ut. Det var en lugn familj. En kvinna yngre medelåldern och hennes tonårsdotter. Alldeles lagom människor. Så flyttade de ut och in kom en lite vildare familj. Några barn, små pojkar, en mamma och en pappa, samt en mindre hejarklack. Barnen springer gärna fram till tio på kvällen och de är mycket svåra att få att sova. Det vet vi, för många kvällar gråter minst en av dem i flera timmar. Jag vågar inte ens tänka på vad vår granne under oss tänker när vi springer. I och för sig är det sällan rörigt hos oss efter klockan 19.00. Förutom när jag bestämmer mig för att hoppa runt och träna, men då är jag klar till åtta i alla fall.
Sen har vi märkt att familjen har en mystisk hejarklack boende hos sig. Oftare och oftare, på kvällar och helger, hör vi plötsliga, höga och ljudliga  "JA! YES!WOOOO!" (ska föreställa hejarklacksljud) från ett gäng manliga hejarklackare. Första gången funderade vi lite på vilken match de kunde tänkas titta på och hittade nån fotbollsmatch som kunde vart av intresse. Numera är det svårt. Det verkar som de tittar på varenda match i varenda sport i hela världen, så ofta sitter de och tittar på matcher (om det nu ÄR det de hejar på). Jag är lite nyfiken på vilka de här människorna är och hur det kommer sig att de skriker till då och då...Vad är det de hejar på? Och bor de med grannarna? Eller besöker de bara? Mystiken bara växer och växer. Jag misstänker att det är olagligt att borra hål i golvet och installera en kamera i smyg...

Fredag mina vänner! Min sista formtoppsdag till råga på allt. Nya utmaningar väntar nästa vecka så klart, men i helgen tar jag ledigt från träning och allt. Kroppen behöver en liten vila för att orka vidare och bli starkare.
Ha en fin fredag!

Firar!

Idag har vi vår bröllopsdag! Fyra år har gått sedan vi gifte oss. Det känns nästan som igår, trots att vi varit med om så mycket tillsammans...
Idag ska jag fira att jag har världens bästa man (och så klart firar maken min att han har världen bästa fru!) och att vi är ett fantastiskt par tillsammans! Kärleken hyllas ända fram till söndag. Äsch, vi firar varje dag året runt på olika sätt; "Den vardagliga kärleken" (ni vet, Maria Wine).

Here is your song of the week sweetie:

Terminator - moi?

Häromveckan kom vi tillbaka till jobbet efter en helg och när jag skulle spola vatten i kranen i vårt personalkök bolmade det bananflugor nånstans från diskhon. Åh, vad jag hatar bananflugor! Jag tror att de kan ha kommit av att det stod en hink med rutten frukt ovanpå kylskåpet. Jag hade sett den där hinken i flera veckor, men trott att den var tom. Eftersom jag är ganska kort i rocken har jag liksom inte sett att det varit nån frukt där i alls. Jag tog ned den när jag såg en liten äcklig bananfluga cirkulera runt den och såg att den var fylld med rutten/halvrutten frukt. Superäckligt. Tydligen sprids de där rackarns flugorna som pesten för plötsligt var det lite som en invasion vid diskhon. Som om de var ute efter världsherravälde, med start på vår skola.
Eftersom jag är ett geni, trots att ingen annan vill inse det ännu, såg jag till att ta fram det tunga artilleriet på en gång. Ett tricks jag lärde mig för flera år sen (från en sån där "tanttidning") och som fungerar. En skål med vatten och vinäger samt en droppe diskmedel (för att få bort ytspänningen) blir som en dödlig cocktail. Fram med den och jag lovar, de dör som flugor (get me? hahaha....schaisse. Onsdag morgon och humorn strålar redan, Hur ska denna dag sluta?). Bananflugorna luras dit av lukten, vill lägga sina små vidriga ägg i vattnet för att de tror att det är rutten frukt och så vips! drunknar idioterna. De tar sig vatten över huvud så att säga.
Jag blev skolans hjälte, till och med jordens räddare över en dag! Arnold kan slänga sig i väggen. Han var dessutom bara Terminator på film. I am for real.

Jag tror det är dags att göra frukost nu. Det här med taking over the world börjar stiga mig åt huvudet nu...

Död åt flugorna! (Bild lånad)

Revolt

Äntligen fick jag ett härligt sms från mitt bibliotek: "Du har en bok att hämta. Titel: Revolt". Det är sista delen i Hungerspelen av Suzanne Collins. Böcker som jag håller på att läser hopar sig. Jag påbörjade "Moment 22" som är bra, men den är lång och den går långsamt framåt av någon anledning. Sedan fick jag meddelande från biblioteket förra veckan att "Munken som sålde sin ferrari" hade kommit in och den var jag ju tvungen att börja läsa då den ska tillbaka /Moment 22 är ju liksom min, den kan jag läsa på i flera år/. Och igår fick jag "Revolt" som jag väntat på i tre månader. Den måste jag ju också läsa snabbt så jag började på den igår. Tre böcker på nattduksbordet alltså. Oftast är jag en sån person som läser en åt gången, men när man har en bok som "Moment 22" vill man gärna mixa upp det lite ibland, med nåt mer lättsmält så att säga. Fast tre böcker är nog att ta i faktiskt. 

Plus att jag har en annan bok på jobbet som jag försöker läsa ut innan den ska tillbaka och som jag lånat om typ tre gånger nu "Världens bästa fröken" som handlar om vad som krävs för att bli en bra pedagog/lärare...Mycket intressant, men så finns det inte massor med tid att läsa på jobbet heller och därför tar den tid. Jag har sagt det förr, snart får jag säga upp mig och ta läsandet till en ny nivå - heltidsnivån. 

Bild lånad

Måndag hela veckan lååååång

Knappt hinner helgen börja förrän det är måndag och knappt hinner veckan börja förrän det är fredag. Man hinner ingenting. Om bara två veckor är det liksom höstlov. När fasiken försvann alla de här veckorna av terminen?

Igår var jag och maken på dotterns dansuppvisning. De fem lektionerna är över och de små barnen skulle visa vad de lärt sig. N var så duktig! Och hon var så stolt över att vi kom och tittade på henne! Förra året var hon mycket mindre och jag fick vara med under varje lektion. Nu har hon varit 40 minuter själv och dansat varje söndag. Stora tjejen! Lyckligtvis kommer det att bli en fortsättning sa dansinstruktören. Det kan inte vara lätt att instruera dans till ett gäng 4-6 åringar som springer runt. Cred till instruktören!

Idag är det måndag (igen!) och jag är glad för att:

• jag fick se dotterns fina dansuppvisning i söndags
• för att det inte är snö ännu, "bara" kallare och lite frost
• vi har studiedag imorgon då i alla fall halva dagen kan gå åt till att göra klart lite arbete
• nu går jag in i sista veckan av formtoppen
• det dessutom är vår bröllopsdagsvecka! På torsdag har vi varit gifta i fyra år och vi ska fira i helgen...
• det snart är Halloween. Jag älskar verkligen spöktemat och bryr mig inte om de tråkmänniskor som säger att "All helgona är bara till för att hedra de döda"...Man kan väl göra båda? :)
• jag fick en tid hos hudläkaren - på nästa studiedag! Då slipper jag ordna med planering för vikarie etc. Topp, topp!
• jag har en alldeles underbar make som står ut med alla mina egenheter och min lilla dotter som är så fantastiskt underbar!

The Balkan girls they like to party

Tro det eller ej, men igår kväll var jag på partaj. Det är verkligen inte nåt som händer väldigt ofta, jag börjar bli för gammal. En kollega fyllde trettio i veckan och bjöd in på stor fest och jag bestämde mig för att gå. Egentligen hade jag ingen större lust, lusten var större för två månader sen när hon gav mig inbjudningskortet. Jag hade lovat att gå så jag gick i alla fall. Det brukar bli roligt när man väl är där. Och det blev det.
Min kollega är från Serbien, liksom de flesta av hennes vänner och så klart hennes familj och man och sånt. Därför var festen väldigt, vad ska man säga, Serbisk!
Tjejerna hade alla mycket korta klänningar och skyhöga klackar och massor med smink. Vid vårt bord satt vår udda samling av människor från vårt arbete. Två medelålders muslimer med slöja, en 50-årig svensk med make och barn, en karltokig nästanpensionär, en afrikan och så jag. Typ. På det serbisk musik. Ett band spelade lite och nån sjöng. Jag passade på att dansa sån där serbisk ringdans. Ni vet när tjejerna står i mitten, håller händerna och gör steg. Och jag var lost. Jag har liksom koordination som en snigel. Jag stod nästan längst fram och kämpade som en idiot med att se logiken i stegen. Till slut ryckte min väns svägerska in och visade mig. Då gick det mycket bättre, trots att jag var tvungen att titta ned på fötterna hela tiden för att inte förlora takten. Sedan skulle armarna med lite också, men det var nästan omöjligt. Till sist tröttnade de som stod först och försvann och där stod jag och skulle leda ledet och tappade bort mig totalt, förvirringen som uppstod var monumental. Fötterna rörde sig åt alla möjliga håll och paniken växte. Min väninna kom snart till min räddning tack och lov!
Det var en riktigt intressant och trevligt kväll med många nya intryck, god mat och annorlunda musik.

På väg till festen lyssnade jag på musik på min mobil (stereon i bilen funkar inte så klart). Och plötsligt kom en låt som kastade mig tillbaka nästan 20 år i tiden, till mellanstadiedisconas era i början på 1990-talet.



"No limit" var väldigt populär liksom denna pärla:



Tänk att jag kan tänka på detta som i "min ungdom"! Nästan tjugo år sen och mellanstadiediscona var det mest spännande som kunde hända. Man bara längtade till nästa disco och planerade månader i förväg. Vad som skulle planeras vet jag inte. Vi hade typ samma kläder på oss, gick med samma personer och lyssnade på samma musik...Det var roligt att ha nåt att se fram emot i alla fall. Och efteråt var discot det stora samtalsämnet i flera veckor i skolan....

Ha en fin söndag!