Semlor

Det är tydligen inte bra att äta mer än 5 semlor om dagen. Av vilken anledning vet jag inte. Kanske blir man lite tjock? Kanske får man en hjärtattack? Kanske är det alldeles för gott? Jag måste tänka på det när jag bakar semlor imorgon. Jag ska försöka att inte inmundiga mer än 5-6. Imorgon alltså. Men om jag bara äter en imorgon, kan jag då äta nio på söndag?
Semla lugnt nu!

Värt allt slit

I tisdags när jag passerade förskoleavdelningen på jobbet, hälsade jag på en liten tjej som höll på att klä på sig. Hon är väl en så där 3-4 år- Jättesöt. När jag passerade hörde jag henne säga hej och sen nåt mer. Jag hörde inte riktigt så jag frågade igen. Då hör jag att hon säger:
- Du har så vackra ögon D!
Visst blir man lite rörd och glad när man hör sånt. Och från en sån liten.

Förutom det är jag helt förundrad. Hur i hela friden lärde sig mina ettor att läsa? Jag som hade en sån panikångest i augusti över just detta med läsinlärning. Nu läser 3 av 4 helt utan problem och snabbt går det i utvecklingen. Barn är ju himla fantastiska! Det bara händer. Det bästa med att jobba i en åk 1-3 är att man ser resultaten så tydligt. Ja, och sen får man ju höra en massa roliga kommentarer på det mesta :)

Löpning

Tre gånger i veckan går jag upp på mitt löpband för att svettas ut fettet. Jag har någon slags hat-kärlek till löpning. Jag ser snabba resultat, jag svettas och jag känner att kroppen svarar positivt. Samtidigt är det nästan 80% vilja att springa 6-7 km. Det gäller att tänka positivt och att inte tänka på tiden - att tänka på annat. Då flyger tiden fram. Därför är det av yttersta vikt att planera ämne att tänka på.
Det här året har jag löst stora saker som världsfred och X antal lektionsplaneringar när jag sprungit. Mycket bra! Nu ska jag försöka få tag på Barack Obamas hemnummer för att konferera om världsfred. Men först måste jag springa lite. Så jag kan fundera på hur detta ska gå till!

Konstigt

Visst är det konstigt att när man har barn blir man stolt över så konstiga saker. Som bajs. Igår när jag var på löpbandet fick jag ett sms av maken (jag använder mobilen till musik) där han skrev att han nyss hörde dottern (som egentligen skulle sova) från sovrummet skrika som en mistlur: pee a pappy! pee a pappy!! peeeeee a paaaaaapy!!!! (det betyder: pee pee in the potty för er som inte hänger med i N-språket :)
Så han gick in till henne och tar henne till pottan. Hon bajsar! Och jag blir rörd och stolt. Hon har själv sagt till att hon behöver uppsöka the ladies room. Som jag har tjatat i över en månad!
Well, sen har hon börjat säga en massa fina ord. I förrgår hörde hon mig fråga maken "What?"
Jag blev mindre stolt när jag hör dottern : "Whattefu"

Transplantation

Än en gång lyser den röda helvetesknappen i bilen: batteriet laddas inte. Jag ringde till bildoktorn (aka min pappa). Hans diagnos blev tyvärr att en transplantation av generator verkar nödvändig i detta läge. Annars kommer inte Bättan att överleva veckan ut. Nu måste vi alltså finna en lämplig donator så en transplantation kan genomföras. I natt fick Bättan vara på sjukhus med dropp så att batteriet kunde laddas. Nu håller jag tummarna att en donator infinner sig omedelbums. Jag orkar inte tampas med publika transportmedel ännu en gång. Jag tror att det är djävulen som sköter dem.

En fruktansvärd upptäckt

Igår när jag körde ut från jobbets parkering skrämde jag mig själv i backspegeln, på flera sätt. Först trodde jag att någon satt i baksätet, men det var tydligen bara tofsen på min mössa som flög förbi. Jag tittade snabbt i backspegeln med hjärtat bultandes. När jag sedan upptäckte att det var jag själv som skrämt mig själv, började jag skratta för mig själv. Och vet ni! I spegeln upptäckte jag RYNKOR! Visserligen charmiga kråksparkar kring ögonen, ganska ytliga i jämförelse med en 70-årings rynkor, men i alla fall. Det dröjer inte länge förrän dessa "charmiga" kråksparkar förvandlas till enorma diken med navelludd i. Nu ber jag ödmjukast om tips på antirynk - antiage- revitaliserande - mjukgörande ansiktkrämer och bra plastikkirurger (man måste vara förberedd på framtiden!).

Utmanad!

Jag har blivit utmanad av Tove!



Detta är mitt uppdrag;

• Lägga in awarden på sin blogg (bilden)
• Länka till den man fått den av (så det går att komma dit genom att klicka på namnet)
• Berätta sju saker om sig själv
• Välj sju bloggare att skicka utmaningen till. Länka till dessa bloggare
• Skriva kommentarer i deras bloggar om att de har fått en utmaning som kan ge en award!

Här kommer sju saker om lilla mig:

1. Jag har en otrolig fobi för MYROR. Jag hatar, hatar, hatar myror och kan knappt se dem på TV. Det kryper i kroppen....
2. Jag har spelat fotboll mot stjärnkocken Magnus Samuelsson i samma turnering som prinsessan Madeleines fästman. Magnus var trevlig :)
3. När jag var i tonåren jobbade jag på tivoli. Och nej, inte på nån freak show! :) Sålde lotter och spunnet socker och sånt.
4. Första gången jag någonsin flög var 2005 när jag åkte till New York som au-pair. Det gäller att utmana sig själv med 8 timmar!
5. När jag var 13 bestämde jag mig för att bli lärare. Och sedan dess har jag jobbat med det målet. Det gick ju bra :)
6. Jag har 6 syskon. Och jag är äldst :p Många slavar blev det!
7. Jag är lycklig!

Härmed utmanar jag:

Pernilla
Gunilla
My
Christine
Saltis
Emelie
Malin

Voice mail

I morse såg jag ett missat samtal på min mobil och dessutom ett meddelande att personen i fråga hade talat in ett IQ-svar (och varför heter det IQ-svar?). Självklart var det min kompis Christine. Hon är en av de få vänner som faktiskt talar in ett sånt meddelande. Vi träffades i New York när vi var alldeles färska i landet. I USA talar alla in voicemail till förbannelse. Jag tycker att det är ganska skönt ibland. Man får reda på ärendet på en gång, om det är viktigt eller inte. Å andra sidan kanske man inte orkar lyssna på såna ibland. Det tar tid och oftast är det inte så viktigt. Förutom ibland när man sedan talar med personen som ringde och denne refererar till sitt voicemail (som man inte lyssnat på). Och här kostar det att lyssna på dem. Ingen förmögenhet, men i alla fall.

Vattenintag

Igår drack jag mer vatten än jag brukar göra om dagarna. För vatten är bra och utan det kan man få ont i huvudet. Det är ju inte bra. Så jag drack ett glad här och ett glas där. Sen gick jag på toa här och toa där. Det kändes som 56 gånger ungefär. Min man hävdar att det snarare var 6. I alla fall var det mer än vanligt. Dessutom var jag tvungen att gå upp 30 minuter tidigare i morse eftersom jag var så pinknödig. Inte roligt. Jag ska sluta dricka. Eller hålla mitt intag måttligt. För när jag jobbar är det en halv kilometer till personaltoan. Att lämna 10 skrikande små apor i ett rum utan tillsyn är inte att föredra.

Yoga för alla

Igår ville min dotter att jag skulle rulla ut yogamattan på golvet, vilket jag gjorde. När mattan var utrullad ställer hon sig på den och sätter händerna i golvet. Hon står där ett par sekunder och sedan sträcker hon upp armarna i luften och ler. Hon gör så flera gånger innan hon går av. Jag frågar henne om hon gjorde lite yoga. Då gick hon tillbaka till mattan och fortsatte sin yogastund :)
Det är aldrig för tidigt eller för sent att börja!

Multitasking

Dottern kan det där med multitasking. Tränar och läser samtidigt. Det är bra gjort.

Skumt med laddaren

Min dator är ju amerikan. Importerad av en snäll svägerska. Nu, efter ett år, laddar den inte ordentligt. Det verkar som att det är nåt glapp. Asså, jag orkar inte med sånt. Vad ska jag göra? Köpa en ny laddare? Tänk om det är själva laddarhålet i datorn? Min lilla acer. Sjuk och vek. Den måste ju laddas! Panik. Andas lugnt. Hoppas på att Expert i stan har nåt. Kanske apoteket. Lite medicin gör susen. Vitaminer och kärlek. Då kommer man långt. Please Gud. Låt den leva.

Fredag

Fredag! Fredag! Fredag! Jag behöver fredagar. Jag behöver helger. Jag behöver en paus från jobbet. Jag behöver umgås med min familj. Jag behöver ladda mina utarmade batterier. Tro inte att jag inte gillar mitt jobb. Absolut. Men det är intensivt. Vissa dagar hinner jag knappt äta lunch. Och jag har pedagogisk lunch. Jag hinner ofta inte äta ett mellanmål vid två som jag borde eftersom jag har rastvakten då. Då hinner man kanske trycka i sig ett litet äpple mellan "Gå ned därifrån annars kan du bryta nacken!" och "Det är inte 20 plusgrader, det är 20 minus. Ta på dig jackan!" Man får vara lite av varje som lärare. Rastvakt, administratör, diplomat och förmedlare, diktator, kurator - samtidigt. Ett väldigt varierande jobb med andra ord. Jag hoppas ni får en fantastisk fredag själva! Njut!

Smaken är som baken

Jag har funderat. Visst är det konstigt att när man ser sina barn äta något som inte är mat och som egentligen inte ska in i munnen, vet man genast hur det smakar själv. Det är beskt, surt, salt, jordigt etc. Hur kommer det sig? tänkte jag. Sedan insåg jag ju att allt som min dotter stoppat i munnen, har ju jag också vid något tillfälle själv haft instoppat i munnen. Ett smakminne från bebistiden. Lite skumt.

Träningen denna vecka

Glömde ju posta min träning direkt på bloggen i söndags. Igår sprang jag till exempel. 8 km på 63 minuter. Inga rekordtider, jag vet, men för mig är det bra. Mitt mål är att springa tjejmilen på 80 minuter eller mindre detta år.

Måndag: Intervallöpning 40 minuter
Tisdag: Cirkelträning a la Röhnisch
Onsdag: Löpning 63 minuter
Torsdag: Intervall 45 minuter
Fredag: Cirkelträning Röhnisch
Lördag: Yoga + promenad 60 minuter
Söndag: Yoga och vila

Så ser mitt schema ut de kommande tre veckorna också. Hur går det för er?

Trött

Idag är en tröttismorgon. Det är torsdag. "Nästanfredag"="nästanhelg". Hurra!
Igår var en kall, men rolig dag ute. Vi var ute halva dagen i alla fall och vi grillade korv. Det har jag inte gjort på år och dar så det var roligt.
Sedan hade vi en kort rast där barnen var på fritids (utan fritidspersonal) och sedan var det dags för lektioner. Jag gick till fritids för att se hur det var ställt och jag fick spel helt enkelt. Inte ett monopolspel utan ett psykbryt. De hade lämnat kläder, skräp, pingisracket och en massa annat i en salig röra. Rektorn var där och började städa upp men jag skrek HELL NO! och marscherade till eleverna och bad dem städa upp innan jag gjorde nåt olämpligt (kanske inte riktigt i dessa ordalag, men iaf). Till slut var stället städat av de som hävdade att de minsann var oskyldiga. Visst är det konstigt? Att ingen aldrig någonsin gör nåt? "Jag har inte ätit godis, jag har inte druckit den där festisen". Jag undrar vem det egentligen som gör allt? Finns det en liten hustomte vars enda uppgift är att förstöra för mina stackars elever? Jag börjar nästan tro det nu.

Hjälp mig nu tjejer!

Jag har en fråga till er. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt svarar på denna då jag haft en diskussion med någon (jag berättar mer i helgen). Ni får gärna vara anonyma, det gör inget.

Tänk er följande scenario:

Du är hos "tjejdoktorn" (ja, ni fattar vad jag menar)för en vanlig rutinundersökning. Din doktor frågar om det är okej om en läkarstuderande (blivande tjejdoktor) är med och observerar undersökningen och eventuellt utför en liten del av densamma. Vad svarar du? Ja eller nej?

Friluftsdag

Visst är det ett himla konstigt namn? Vi ska ha det idag. 4 timmar av skridskoåkning, pulkaåkning och korvgrillning. Jag är bara så glad att det inte är 20 minus som förra veckan. Jag har laddat upp med dubbla sockor, stickad polotröja och mina dunderboots. Måste ju överleva.

Min dotter har officiellt vattkoppor. Hon verkar inte ha feber och må dåligt, men hon har kliande koppor överallt. Inte lika många som maken. Tack och lov. Hon är tapper. Och jag glad att jag redan haft vattkoppor!

Imorse

Sötdjävulen är hemsk. En syndens frestare. Till exempel. Imorse när jag gick in i köket låg en stor saftig chokladmuffins på köksbänken och ropade på mig.
- Ät mig! begärde han. Ät mig! Du vet att du vill, tjockis!
Jag försökte att ignorera, men det var svårt. Ett himmelrike klätt i choklad. Choklad! Mitt tempel är chokladberoende. Jag försökte låtsas som ingenting. Istället tog jag fram en fullkornssmörgås och lite ost i ett desperat försök att mota bort sötdjävulen i mig. Min blick vandrade dock ideligen till chokladen. Salivet rann till i munnen, jag kunde nästan känna hur jag dreglade vid åsynen av muffinsen. I mitt huvud hade jag redan satt tänderna i läckerbiten och mumsade förnöjt. Nu var goda råd dyra! Jag tog min smörgås och skyndade ut ur köket för att komma bort från begäret.
I bakgrunden hörde jag muffinsen skrika:
- Ät mig då din fetknopp!
Men jag hade än en gång segrat. Än en gång lyckats säga nej. Och jag var stolt!

Rapport

Ja, så första dagen gick ju faktiskt bra. Känner mig stark. Jag lyckades äta var tredje timme. Jag lyckades faktiskt äta nyttigt. Förut har jag mest tänkt på hur många kalorier jag ätit. Nu tänker jag på VAD jag stoppar i mig. För min kropp är ett tempel. Ett begynnande rynkigt tempel med putmage och sladderrumpa. Fast mitt tempel kräver inte morötter och äpplen. Den vill ha choklad och bakelser (helst semlornu säger det). Vad gör man?

Måndag den 18 januari

Kom ihåg detta datum. Det var då jag startade min jakt på beach body 2010 med hjälp av Röhnisch och tretimmarsdieten (ja, man äter lite var tredje timme. Enkelt, bra och gott, lätt att komma ihåg). Jag ska försöka köra järnet hela veckan. Tyvärr har jag fortfarande ont i bröstet där bältet satt efter krocken, men jag håller tummarna att det fungerar att träna hårt i alla fall imorgon. Idag är det löpning som gäller.

Idag får jag dessutom sällskap i bilen till jobbet. Jag har fått en samåkerska. Det ska bli spännande. Vi får se hur vi "klickar" :)

Och lillgumman har nog vattkoppor i alla fall. Vi har sett mystiska röda fläckar över kroppen. Yikes. Men vi får hoppas att det inte blir lika jobbigt som för maken.

Så här startar jag min dag och vecka för att ladda upp:

Lördag

Igår svullade jag, latade jag mig och hade en slappardag som heter duga. Och det var skönt. Jag var ut en stund med dottern och det var mysigt. Nu är det ju inte såna grader att man fryser tårna av sig. Det är trevligt. Å andra sidan har jag en teori om att kylan faktiskt fungerar som botox. Musklerna liksom stelnar när kylan når ansiktet och det är svårt att röra en enda muskel. Det är väl så botox fungerar? Fast å andra sidan kanske kylan bara fryser ansiktet i det tillstånd det befinner sig - med rynkor och allt. Det tål att tänkas på. Då kan man ju se värre ut.

Det vackraste

Det vackraste i världen är min sovande dotter...att få smyga in i hennes rum en lördag morgon och betrakta henne där hon ligger drömmandes är underbart. Hon är fruktansvärt vacker just då, just där. Mitt hjärta sväller av stolthet. Har vi skapat denna fantastiska varelse? Med ben, armar, hår och en mjuk mage som tittar fram under pyjamaströjan. Hur är det möjligt?
Sedan går jag fram och stryker henne över det rufsiga håret och den mjuka rödmosiga kinden. Då börjar hon långsamt röra på sig. Hon rullar över på rygg och sträcker ut sina ben och armar så mycket hon kan. Sedan smyger sig ett leende fram på hennes små läppar och hon öppnar sina stora bruna ögon och tittar på mig och sträcker fram sina armar mot mig. När jag sedan lyfter upp henne och ger henne en stor kram, får känna hennes värme och tyngd mot min kropp - då är jag lycklig.

Nästa vecka smäller det

Häng på ni med! Beach 2010 (eller var det 2110?)... Sportyspice
har skapat ett träningsschema och uppbackning på bloggen för alla träningssugna. Jag ska fanken testa i år. Sen ska jag också springa vårruset i maj. Yay!

Glöm inte...

Kolla passformen! Dessa måste ju också dammas av och återanvändas. Jag såg en riktigt oroväckande trend i Halenskatalogen: färgglada jeans. Gula, turkosa och laxfärgade. Mardröm!

Blast from the past

Hörrni alla, det är glamourfredag! Dags att ta fram discodivan inom er. Jag har dessutom goda nyheter. Nu är det lagligt att damma av de där gamla 80-talskläderna, AXELVADDAR är återigen på modet. Detta kommer från en säker källa. Nåt modemagasin. Och jag som är så modemedveten måste ju bara hoppa på detta reuniontåg. Varför inte damma av följande också:
- Hockeyfrillan (Business in the front and party in the back)
- SamlingsVHS med Knight Rider (Äh, den går ju också på kanal 6)
- Och med axelvaddarna måste ju en snygg kavaj infinna sig tillsammans med färgglada jeansliknande byxor.

Här kan ni få mer inspiration:

Barbapappa

Det sprutar en massa ord ur dotter N just nu. Hon är som en satellit som plockar upp en massa ord och härmar dem som värsta papegojan. Senaste fyndet är Barbapappa. Hon fick en sån bok för någon månad sedan. Nu säger hon Barbapappa och hämtar boken. Hon älskar Barbapappa. Kanske för att det är ett så sjukt roligt namn. Tungan rullar ganska fint när hon säger det. Det är himla kul :) Helt plötsligt kommer ett perfekt härmat ord, som om han alltid har pratat. Jag vet ju inte om hon vet vad det betyder, men det är en senare fråga!

Jag är så lycklig

Nyss ringde pappa och sa att bilen stod utanför. Min lilla bil är lagad! Jag grät nästan av lycka. För jag hade precis kollat SJs hemsida. Alla tåg mellan min stad och jobbet är inställda hela dagen. Alla. Alla. Precis alla. Jag skulle ha gått till BUSSEN om tio minuter för att hinna till jobbet i okej tid. Men nu kan jag softa lite till. Och jag är lycklig.
När olyckan hände i fredags och när bilen har krånglat funderade jag allvarligt på att börja pendla. Bekvämt med tåg, man kan läsa och ha det mysigt. Slippa köra i halkan. Mmmm. Om tågen gick ja. Tåg inställda med bussersättning är inte bekvämt. Speciellt inte om SJ skickar en buss för 50 pers när det står 100 och vill åka. Jag fortsätter förstöra miljön ett tag till. Jag försöker att kompensera med sopsortering, miljöval och annat. Förlåt mig.

Jag fattar inte

Igår fick jag åka tåg till jobbet igen. Pappa lagar bilen (jag krockade ju inte med min bil) och den blir väl klar efter helgen. Morgontågets upplevelser var perfekt. Jag kom till station precis lagom till att se tåget glida in på perrongen. Jag fick en skön plats att sitta på vid fönstret.
På väg hem dock. Jag fick skjuts av rektorn. Gick tidigare från vårt personalmöte för att hinna med ett tidigare tåg. Jag skyndar mig in på stationen och kollar monitorn. Allt grönt. 8 minuter till avgång. Jag springer upp på andra våningen och trycker mig fram genom alla knappar för att köpa en biljett på SJs automat. Sedan skyndar jag ned till perrongen och ser ett konstigt tåg. En dubbeldeckare som INTE går till min stad. Eller? Människor står på perrongen och ser lite förvirrade ut. Då ändras plötsligt namnet på staden på monitorn. Jag springer in och kollar. Mitt tåg är försenat en halvtimme. Jag kollar buss. Jag vill hem! Jag är trött! Traumatiserad! Går efter 35 minuter. Bestämmer mig för att vänta på tåget. Och precis då, i samma ögonblick, försenas tåget ytterligare 30 minuter. Det blir buss. Jag går och köper en bussbiljett för det dubbla tågpriset. Sedan går jag in på SJ för att få mina God Damn money back. 15 minuter till bussen går. Jag får nummer 370. Nu var nummer 343. Inte en chans att jag hinner fixa detta och sedan sticka till bussen så jag smiter före och säger att jag ska ha pengarna tillbaka.
-Du kan åka på den där på bussen, säger gubben, du måste bara ha en extra biljett.
- Jaha, svarar jag. Var får man den då?
- Hos mig, säger han då. Men vilket könummer har du?
- 370 så jag hinner inte vänta. Bussen går snart.
- Du hinner nog. Det är många som tar en lapp och går. Nästa! skriker han.

Jag går ut till bussen istället och där står drygt 60 personer redan. Efter 10 minuter kommer en buss och jag vässar mina armbågar för att kunna slå mig fram. Då ser jag att bussen går till en annan stad och de flesta på hållplatsen ska med den. Vilket flyt! Kvar blir kanske 15 pers. Wow! På andra sidan ser jag ytterligare en buss. Nr 4. Den gick till "Paradiset". Jag funderade starkt på att ta den. Det lät mysigare och varmare. Men jag lät bli. Jag skulle sakna min familj för mycket.

Äntligen bestämt mig

Jag har äntligen bestämt mig för att ta ett studieuppehåll, alltså inte sluta helt, från studierna på distans. Jag fortsätter nästa vår istället för att få lite lugn och ro. De första veckorna på det nya året har varit mer än lite upp och ned. Just nu känner jag mig inte alls redo för nya studier. Jag vill bara ta det lugnt. Så nu blir det så!
Idag går jag tillbaka till jobbet igen. Jag känner mig mycket bättre nu både fysiskt och psykiskt.
Men jag tar tåget. Bilen är på lagning hos pappa bildoktor.

Mangoglass

För att ha det lite mysigt igår kväll passade jag på att göra en mangoglass. Mycket enkel att göra och mycket god:

300gram fryst mango i bitar (finns färdigt på affären)
250gram kesella
200gram färskost (typ Philadelphia)
3 dl florsocker
1 tsk rivet citronskal

Bland allt i en mixer och servera genast. Gärna med rån eller nåt kex.
Jättegott och så himla lätt.
Jag funderar på att göra som min vän Tove och starta en receptblogg också. Jag har så många bra recept som jag vill dela med mig av. Vi får se :)

Ett telefonsamtal

Igår fick jag så äntligen numret till kvinnan i den bilen vi krockade med. Hela dagen gick jag med en klump i magen. Vad skulle hon säga? Hur mår hon?
Så äntligen ringde jag. Jag blev uppvärmd av hennes mamma eftersom jag inte hade numret direkt till kvinnan. Hon var gullig och trevlig och så oerhört glad att allt gick bra. Då kändes det bra att ringa till hennes dotter. Det var lite lättare.
Kvinnan mådde bra. Hon fick en spricka i foten och är gipsad 4-6 veckor. Hon sa att hon tog det lugnt och frågade hur det var med oss och sa att det var snällt att ringa. Dessutom berättade hon att den bilen som kom bakom henne, som lyckades väja, faktiskt var på väg att köra om henne när han insåg att han fick möte. Ni kan ju tänka vad som hänt om han höll på att köra om samtidigt!
Ni ser, allt handlar om tillfälligheter. En massa OM. En massa OM som jag fortsätter tänka på. Pappa berättade också att en halvtimme senare kom skrapbilen till vägen där det hände, planerat sen tidigare eftersom det var en massa snö och is. Tänk OM den kommit tre minuter innan vi kom. Nu är det skitsamma. Det som hände, hände. Idag ska jag vara hemma och vila och plåstra om mig. Maken mår också bättre tack och lov!

Inget nytt

Egentligen har jag inget nytt att rapportera :) Igår var jag mest hemma. Vi var ut en sväng till apoteket och till affären för att handla lite. Det var allt. Sedan undrar jag vilket barn vi tog med hem från pappa i fredags. Den som kom med oss är väldigt busig och gnällig och rörig. Är det någon som saknar ett barn? För jag vill gärna ha tillbaka min dotter.
Det är säkert mig det är lite knas med. Jag har ont lite överallt och min man är fortfarande sjuk. Det är svårt att ha tålamod då. Idag blir säkert bättre :)

En hemsk dag

Igår var en hemsk dag. Jag vill inte gå in i detalj direkt men kort kan jag säga att jag skjutsade min syster och hennes vän till ett ställe igår morse och på vägen fick vi sladd med vår bil. Jag försökte parera bilen så att den skulle hamna rakt igen, men vi fick möte och det var för sent. Vi krockade och snurrade ner i diket. Hela fronten var intryckt. Fantastiska människor stannade för att hjälpa oss. Som tur var kom vi undan mörbultade och blåslagna men utan allvarligare skador. Hela gårdagen spenderades i ambulans och på akutmottagningen. Att sedan få komma hem och se sin dotter och man var fantastiskt. Jag är så glad att det slutade lyckligt. Att mina knän gör ont, min nacke lite stel och min tumme stukad, och det enda jag kan tänka på är krockögonblicket just nu, det gör inget heller. För min syster, hennes vän och jag (och kvinnan i den mötande bilen) lever. Det är det viktiga.

Seriöst trött

När jag tittar ut på kvällarna ser jag fortfarande en massa adventsljusstakar som lyser i fönstren. Jag vill bara spy. När Annandagen är förbi då orkar jag inte med jul mer. Jag vill starta på nytt. Att folk har kvar sina julgrejer till Knut kan jag inte förstå. Varför? På nyår skriker ju Jan Malmsjö ut att man ska "ut med det gamla och in med det nya". Precis! Go Jan!
Det är bara mysigt med julstakar i december. Så är det.

Ranelid

Jag gillar ju som sagt "Stjärnorna på slottet". Lite besatt är jag faktiskt. Och årets stjärnor är lite härliga också. Bergqvist med sin humor och sitt loja sätt. Allt går. Sivan och Meg som bara är söta och roliga. Pompösa Körberg.
Sen har vi ju Björn Ranelid. Jag hade liksom aldrig riktigt förstått mig på karln. Visst kommer jag ihåg fejden Ranelid vs Skugge, men inte fasen tänkte jag på vad det egentligen handlade om då. Sen såg jag honom med Gynning på Fredrik och Filips New York-program och inte ens då fattad jag riktigt vem människan var.
Nu har jag fått lite mer respekt för honom och hans författarskap. Jag kanske till och med läser nåt av honom. Han raljerar med orden så att jag blir alldeles snurrig, men samtidigt förundrad. Jag undrar hur det låter nedskrivet? Han slänger med fina uttryck och vackra formuleringar och jag blir bara hänförd. Hur kan han? Ibland måste jag tänka i fem minuter innan jag fattar, men jag gör det alltid till slut. Efter mina blondinminuter.
Jag tycker det är härligt att han är sig själv utan pardon. Han försöker också framhäva de andra stjärnorna, men på sin egen storhets bekostnad. Fast inners inne tror jag nog att Ranelid tycker att han är lika bra :) Och det är okej.

Här kommer lite bilder från dopet av min lilla systerson som bevisar att min dotter är ett underbarn. Kan både sjunga och spela piano - samtidigt. Här med moster M. Mozart, släng dig i väggen.






Ni ser ju. Hon har det där snobbiga uttrycket också. Lite fiiin i kanten.

Vilken dag

Maken är jättesjuk, har ont och mår allmänt pissigt. Jag tycker så synd om honom och inte är det mycket jag kan göra heller. Jag vågar seriöst inte ens röra honom för att det gör för ont på honom.
N hade en toppendag hos sin mormor. Det var kul att de fick rå om varandra över en dag. N var supertrött när hon kom hem. Dock hör jag henne snacka med spökena i sitt rum fortfarande. Hon är så himla envis!

Själv hade jag en ganska bra dag på jobbet. Vi hade planering och vi har många starka viljor i vårt arbetslag :) Visst kan det bli komplicerat ibland, men oftast tycker jag det är bra. Då kommer man nånstans i arbetet! Imorgon kommer barnen. Det ska bli himla kul att se dem igen. Oftast har de vuxit lite under loven och det är så kul att se :) Och så får man en massa kramar. Det är alltid uppskattat.

Dessutom är det kul att alla bloggare börjar komma tillbaka efter ledigheterna! Äntligen nåt att läsa :)

Back to hamsterhjulet

Idag är första jobbdagen på näsan tre veckor. Det är tidigt. Det är kallt. Det är stressat. För idag måse jag också lämna av dottern hos mamma innan jobbet. Maken är utslagen. Han har ett varicellae-zoster-virus (vattkoppor om ni inte visste det) och gastrit (magkatarr. Thanks Google.)
Så han får vara hemma och vila. Själv är jag på jobbet. Vi hörs nog under dagen.

Nu ska jag ut till bilen och försöka värma den och skrapa bort all pansar-is som har bildats under natten. Kul.

Du är vad du äter

Måste ju säga att det känns väldigt bra att sitta och äta hamburgare och strips och titta på "Du är vad du äter". Anna Skipper, den lilla hackspetten, sätter sig i huvudet och skriker "Ska du verkligen äta det där fetto?" eller "Det där är fullt av stärkelse, du är ju en stärkelsejunkie!"
Nu känns mitt val av mat ännu bättre. Vilken toppenterapi det här var!

Receptet

Här kommer hela receptet på svenska för er som vill ista ut hur man gör de där goda muffinsarna:

Förvärma ugnen till 350 grader F (177 grader C). Placera hyllan i mitten av ugnen. Line 12 muffin stekpannor med papper foder eller spray med en icke-minnet vegetabiliska spray.

I en medelstor skål, vispa i ricottaost och sedan lägga äggen, ett i taget, slå långt efter varje tillsats. Tillsätt mjölk, vaniljextrakt och kyls och smält smöret, blanda väl. Ställ åt sidan.

I en stor blandning skål, vispa ihop mjöl, socker, bakpulver, salt och kakaopulver. Tillsätt ricotta blandningen av mjöl blandningen. Rör bara tills kombineras och sedan luckan i choklad marker. Ta inte över blanda smet eller tebröd kommer att vara hård när bakat.

Dela upp smeten mellan 12 muffin cups med två skedar eller en glass scoop.

Ställ i ugnen och grädda cirka 20 minuter eller tills lätt browned och en tandpetare införas i mitten av en muffin kommer ut rena. Ta bort från ugnen och placera på en tråd rack svalna.

Gör 12 ordinarie storlek tebröd.

(Ingredienser: Choklad Ricotta Muffins: 1 kopp ricottaost, 2 stora ägg, 1 1 / 3 kopp (320 ml) mjölk, 1 matsked ren vaniljextrakt, 4 matskedar (57 gram) osaltat smör, smält och kyls, 2 1 / 3 koppar (325 gram) allrengöringsmedel mjöl, 1 kopp (200 gram) granulerad vitsocker, 2 tsk bakpulver, 1 / 2 tesked salt, 1 / 3 kopp (35 gram) Nederländska bearbetade Kakaopulver sifted, 1 kopp (170 gram) semisweet choklad chips)

Lycka till!

Mmmm....

Idag ska jag beställa en äcklig hamburgare. Det är så himla äckligt. Någon borde stoppa mig. Too bad. Där gick beställningen. Här kan man beställa och betala online och få den hemkörd. Aldrig att jag sätter min fot ute igen idag. No way Jose. Jag äter hellre sill. Nej, faktiskt inte. Men det finns andra saker jag hellre gör. Städar till exempel.
Nu väntar jag.

Fackspråk

Morgonen spenderades på akuten med maken. Akut gastrit och dehydration på grund av nåt virusot. Eh. Jag letade frenetiskt i min ordbok, men jag hade glömt läkarboken hemma i all hast. Dessutom frågade läkaren mig vad orden hette på engelska. Eh. Gastrisit låter väl bra?
Nu är vi hemma. Maken utslagen. Jag försöker återhämta mig från hypotermi, för shit vad kallt det är ute.

Översättningar

Jag hittade ju ett bra svenskt recept på muffins. Men jag fattade ju inte halva receptet. Trots att jag är svensklärare.

Vad är detta t ex? 2 1 / 3 koppar (325 gram) allrengöringsmedel mjöl
Det här med att använda hygienartiklar och städgrejer för svininfluensan har nog gått liiite för långt.

Sedan läser jag instruktionerna: Rör bara tills kombineras och sedan luckan i choklad marker. Ta inte över blanda smet eller tebröd kommer att vara hård när bakat.

Ja, inte fasen är det lätt med recept, men detta. Tills jag fattade att någon hade använt en automatisk översättar till ett engelskt recept.

Baksugen

Jag hade lite ricottaost över. Jag hittade ricottaost på ICA och tänkte pröva hur den svenska varianten smakade jämfört med den i USA. Den svenska var helt okej. Smakade lite annorlunda och var inte så god att äta som den var. Därför letade jag efter recept i vilka man använde ricotta. Och det "enda" jag hittade var choocolate ricotta muffins. Vad synd! Därför bakar jag nu muffins. Och det bästa med det är: allt man provsmakar är ju kalorifritt. Eller hur? Halva smeten gick åt till mig och halva till ugnen för att baka :p

Today

Idag är det sviiinkallt. 20 minus där jag bor. Jag höll på att förfrysa tårna när jag gick ned med tvätten i tvättstugan. Nästa gång tar jag på mig vinterbootsen. Och jag och lillan håller oss hemma hela dagen.

Igår gick potträningen överförväntan. Två gånger kom N och hämtade mig för att hon måste gå på pottan. Två gånger! Jag höll på att spricka av glädje och stolthet. Dagen avslutades med en liten olycka, men det gjorde inget. Jag sken hela jag. Nu håller vi tummarna att det går bra idag.

Min "imaginärt knäckta ryggrad"

Igår skulle jag ringa till kvinnodoktorn för att få nya piller utskrivna. Inte min favoritsak att göra men ett måste. Jag ringde och ringde och ringde. De har tydligen ingen telefonkö vilket betyder att man måste sitta med tummen på återuppringning och hoppas att man är snabbare än någon annan sate som sitter och gör samma sak. Jag hade tur. Det tog bara 10 minuter denna gång. Tidigare har det tagit uppåt en timme. En timme av meningslöst tryckande på knappar. Jag kanske skulle tipsa om fenomenet telefonkö?
I alla fall. Hon som svarade var till en början mycket trevlig. Hon sa att det såg lite skralt ut med tider denna vecka, men att fredag skulle fungera. Nope, sa jag. Mina elever börjar då så det blir svårt att vara ledig första dagen.
- Hur mycket piller har du kvar då?
- Ungefär två veckor, svarade jag( medveten om att jag var ute lite sent).
- Jaha, svarade tanten med en ny ton i rösten som skvallrade om att det skulle bli no more Mr Nice Guy från hennes sida.
- Jag skulle helst ha en tid i slutet på dagen, på eftermiddagen eftersom jag pendlar. Det blir svårt att åka fram och tillbaka annars.
- Jadu, lilla gumman, du får ta och ringa tidigare nästa gång. Två veckor är aaaalldeles för kort tid och speciellt som du inte kan några tider alls! (Det kändes liksom inte så välkomnande. Alla kan ju ringa sent liksom.)
- Jag är medveten om detta.
- Ja, hmmm, ja. Du får vara ute i bättre tid nästa gång. Verkligen.

Till slut fick jag en tid som var okej. Men seriöst. Hur svårt är det att vara lite förstående? Och hur svårt hade det varit att skriva ut ett recept för en månad för att få lite mer tid? Social sjukvård.

I samma veva ringde jag också vår lilla läkarmottagning för att att fråga om makens symptom. Då ringer man först ett nummer där man får göra lite val och där man kan välja att boka en telefontid. Då bokar man en tid då en sjuksköterska ringer upp för att sedan rådgöra om man ska få boka en tid med läkare. Man kan alltså behöva en hel dag. För det första kan man bara boka tid för telefontid samma dag. Vilket betyder att ringer man tidigt kan man få telefontid ganska tidigt. Men inser man senare på dagen att man behöver en läkare eller råd, då brukar tiderna vara slut. Tänk då om man verkligen behöver en läkare och telefontiden är 16.00. Hur mycket tid finns det då att få en tid att besöka läkare?
Jag fattar ingenting. Dagens I-landsproblem. Man får vara glad att man har läkare och mediciner.

Min träningsvecka

Jag tänkte att om jag lägger ut min träningsvecka på bloggen så måste jag ju hålla den, eller hur? Annars känns det ju dumt.
Så här kommer min vecka att se ut:

Måndag: löpning intervall
Tisdag: yoga morgon, taebo kväll
Onsdag: mage och rygg morgon, löpning intervall kväll
Torsdag: Vila
Fredag: löpning intervall
Lördag: yoga
Söndag: Zumba sculpt and tone

Nästa vecka ska jag börja med styrketräning mer. En muskelgrupp per dag. Beach 2010. Faktiskt. Speciellt om man ska till New York i sommar. Kanske man kan besöka nån strand här hemma också. Det skulle ju vara nåt.

Potträning

Igår var dagen då N gick hela dagen utan blöja. Och bara en enda gång kissade hon på sig. Förra veckan var det tre gånger i timmen. Visserligen var jag på henne som en hök så fort jag misstänkte nåt, men i alla fall. Hon tycker det är roligt när hon kissat. För då dansar vi en pottdans och sjunger "peepee in the potty" och viftar på rumpan. Det är himla kul tycker hon.
Ibland gör hon nåt utfall med händerna som nån kung fu- mästare och sjunger "sickaba". Jag vet ju inte vad det betyder, men det är säkert nåt roligt.
Jag håller tummarna att det går lika bra idag.

De första dagarna

Jag måste säga att de första dagarna av det nya året gick ganska bra. I fredags var det ju slappt. Om jag hade haft på mig stegräknaren kanske jag sammanlagt gått lite under 2000 steg. Jag hade den inte på mig. Av den anledningen att den är ivägen i soffan. Och det var där jag var hela dagen.
MEN jag åt inte för många kalorier i alla fall. Inte så mycket sött heller.
Igår gick det bättre. Yoga på morgonen och intervallträning på kvällen. Dessutom valde jag bort chips och kaka (som ofta förekommer i min diet, men måttligt för att inte överstiga kaloriintaget)till förmån för lite ost och äpple, russin och nötter. Trots att det var lördag. Trots att vi har en hel kladdkaka med nougat i frysen. Klapp på ryggen!
2009 såg en träningsvecka ungefär ut så här:
Måndag: löpning intervall 35 minuter
Tisdag: Vila
Onsdag: löpning intervall 35 minuter
Torsdag: löpning intervall 35 minuter
Fredag: vila
Lördag: Zumba sculpt and tone eller Zumba cardioparty (eller vila)
Söndag: Taebo

Plus att jag lade in lite vikter någon gång i veckan, lite yoga ibland. Nu ska jag lägga in mer yoga på schemat samt rygg- och magövningar. Jag ska arbeta fram ett fungerande schema. Och jag ser fram emot det. Kanske lite simning?

Jag längtar

Jag tittade igenom lite bilder från sommaren precis. Och vad jag längtar till värmen! Till solen. Till att slippa hålla på i 15 minuter att klä på mig själv och N för att ta en promenad. Till att bara skutta ut och gå en härligt skön promenad, utan att förfrysa fingrar och tår.

Lite slappt

Igår hade vi värsta slappardagen. Vi tittade på TV och myste hela dagen. Orkade inte göra nånting. Jätteskönt.
Idag ska vi åka ut till far. Hans fruga fyllde år tidigare i veckan så vi ska fira lite. Om vi kommer in i bilen vill säga. Den låstes av misstag och nu får vi inte upp låset och dörren...Ooops. Jag har seriöst ingen jäkla aning om hur vi ska komma in i den. Dörren brukar gå upp efter en halvtimme om bilen är på. Men kommer man inte ens in i fanskapet är det ju svårt att sätta igång den...Tips?

Nästa vecka är det jobb igen. Torsdag börjar vårterminen. Usch, jag har liksom vant mig att vara hemma och slappa nu. Så ska man jobba igen. Jag måste börja förbereda mig mentalt. Tänka på att det är vårterminen. Det blir ljusare hela tiden. Värmen kommer om, ja, erm, ganska många månader...