Igår var en hemsk dag. Jag vill inte gå in i detalj direkt men kort kan jag säga att jag skjutsade min syster och hennes vän till ett ställe igår morse och på vägen fick vi sladd med vår bil. Jag försökte parera bilen så att den skulle hamna rakt igen, men vi fick möte och det var för sent. Vi krockade och snurrade ner i diket. Hela fronten var intryckt. Fantastiska människor stannade för att hjälpa oss. Som tur var kom vi undan mörbultade och blåslagna men utan allvarligare skador. Hela gårdagen spenderades i ambulans och på akutmottagningen. Att sedan få komma hem och se sin dotter och man var fantastiskt. Jag är så glad att det slutade lyckligt. Att mina knän gör ont, min nacke lite stel och min tumme stukad, och det enda jag kan tänka på är krockögonblicket just nu, det gör inget heller. För min syster, hennes vän och jag (och kvinnan i den mötande bilen) lever. Det är det viktiga.
6 kommentarer:
självklart,,,skit i bilen o allt NI LEVER
BLEV JÄKLIGT FEL DE JAG SKREV,,,,SKA VARA HUVUDSAKEN NI LEVER SKA DE VA
*KRAMAR OM*
Himmel!!!!
Visst är sådana ögonblick hemska! Man inser vefkligen att man har massor att vara tacksam över
Vilken tur att det gick bra för er alla!!!!
Kraaam!
Anonym: absolut! Jag är himla glad!
Tove: Tack, det behövdes.
Saltis: Usch, det är verkligen hemskt! Man ser saker från ett annat perspektiv! Jag är bara så himla glad att allt gick så bra som det gick. Några decimeter till och man vet inte hur det hade slutat. Kram!
Men fy vad obehagligt! Tur att ni klarade er!
Skicka en kommentar