Det vackraste i världen är min sovande dotter...att få smyga in i hennes rum en lördag morgon och betrakta henne där hon ligger drömmandes är underbart. Hon är fruktansvärt vacker just då, just där. Mitt hjärta sväller av stolthet. Har vi skapat denna fantastiska varelse? Med ben, armar, hår och en mjuk mage som tittar fram under pyjamaströjan. Hur är det möjligt?
Sedan går jag fram och stryker henne över det rufsiga håret och den mjuka rödmosiga kinden. Då börjar hon långsamt röra på sig. Hon rullar över på rygg och sträcker ut sina ben och armar så mycket hon kan. Sedan smyger sig ett leende fram på hennes små läppar och hon öppnar sina stora bruna ögon och tittar på mig och sträcker fram sina armar mot mig. När jag sedan lyfter upp henne och ger henne en stor kram, får känna hennes värme och tyngd mot min kropp - då är jag lycklig.
lördag 16 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad vackert! Vilken kärleksförklaring!
Och du vad fint du gjort på bloggen. Vårigt! :-)
Kram!
Åh, det finns inget som är så underbart som det du beskriver. Vackert skrivet vännen!
Åhhhh, ja jag håller med, tänk vad fantastiskt det är, de är små mirakel =) Så fint skrivet!
Skicka en kommentar