Visst är det konstigt att när man har barn blir man stolt över så konstiga saker. Som bajs. Igår när jag var på löpbandet fick jag ett sms av maken (jag använder mobilen till musik) där han skrev att han nyss hörde dottern (som egentligen skulle sova) från sovrummet skrika som en mistlur: pee a pappy! pee a pappy!! peeeeee a paaaaaapy!!!! (det betyder: pee pee in the potty för er som inte hänger med i N-språket :)
Så han gick in till henne och tar henne till pottan. Hon bajsar! Och jag blir rörd och stolt. Hon har själv sagt till att hon behöver uppsöka the ladies room. Som jag har tjatat i över en månad!
Well, sen har hon börjat säga en massa fina ord. I förrgår hörde hon mig fråga maken "What?"
Jag blev mindre stolt när jag hör dottern : "Whattefu"
Weekend and a nervous wreck ...
6 timmar sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Hahahaaa! Visst är det så.
Man blir stolt över de mest triviala saker som jag helt och fullt kan fatta att andra tycker är "jaså???".
Kul att det går bra m potträningen. Vår lilla E tycker mest om att använda den nyinköpta pottan som hatt...! Hon har ännu inte använt den till det den ska användas till.
kram!
Saltis: Visst är det skumt, som du sa. Man blir så stolt, over and over again :)
Pottan som hatt? Den var ny! Men väldigt uppfinningsrik måste jag medge. Det tar ett tag innan potträningen fungerar. Vi satte henne på pottan varje kväll i flera månader och sedan började vi med riktig potträning. Tydligen är det lättare ju äldre de blir (självklart!) för de förstår mer, men samtidigt går det när de är små också :)
Skicka en kommentar