Motivation och tankar

Jag tror ärligt att de människor som gillar att springa maraton och andra långa lopp är supermänniskor. Inte för att det är svårt och jättejobbigt att springa, men för alla mentala meltdowns man får när man springer. Jag har ju ett träningsschema nu där jag ska springa 60 minuter två gånger i veckan. Igår var första gången. Och under en timme händer en massa saker.
Först går man ut stark, man känner sig som Rambo typ (springer upp för trappan och skriker "Eye of the tiger"). Efter ca 15 minuter, då man kommit upp i sin ideala hastighet, då börjar hjärnan kicka in. 15 minuter - det betyder att jag har 45 minuter kvar att springa. 45 MINUTER! Sluta tänka på tiden, sluta tänka på tiden, sluta tänka på tiden....shit 44 minuter kvar! Sluta tänka på tiden.
Sen går det lättare ett tag och sen börjar kroppen bli lite trött och då känns det som att man vill sluta på direkten. Jag klarar inte en minut till. Men det gör man! Jag tror att löpning nog är 80% vilja och motivation och 20% styrka och kondition. Jag läste om en gubbe som sprang 24-timmarslopp. Nu undrar jag om han inte är från en annan planet. För jag skulle hamna på hispan. Tänk er...shit 23 TIMMAR och 45 minuter kvar! Sluta tänka på tiden, sluta tänka på tiden...23 timmar och 44 minuter kvar....