I helgen när jag läste Saltistjejens inlägg om sitt fredagstema "En kommentar jag aldrig glömmer" kom jag plötsligt ihåg en diskussion på ett forum som tog plats för nåt år sedan och som jag nog aldrig kommer att glömma. Saltistjejen länkar nämligen vidare till ett annat inlägg om när hennes dotter började i förskolan. (Kolla här ).
I alla fall. På forumet skrev trådstartaren att hon hade ett litet barn som var nån månad gammalt. Pappan var inte pålitlig och hon kunde helt enkelt inte lämna barnet med honom. Nu skulle mamman förmodligen vara tvungen att jobba en eller två dagar i veckan när barnet blivit ungefär 3 månader. Jag kommer inte ihåg anledningen, men det var för att behålla jobbet och det skulle bara pågå en till tre månader. Fram till sommaren. Hon undrade om det fanns barnomsorg /förskola för så små barn. Helt enkelt.
Vissa diskutanter kom med bra förslag som exempelvis barnvakter och prata med chefen. Såna råd som hon ville ha.
Sen kom en del rabiata morsor fram ur de mörka hörnen med åsikter som fick mig att häpna. De menade att man absolut inte skulle lämna sitt barn när det var så litet. Inte ens för ett par timmar i veckan som nu var fallet. Det var helt absurt tyckte de. Javisst, det kan man tycka, men om man inte har nåt val? Mamman var ju tvungen för att få behålla sitt jobb också efter mammaledigheten. Dessutom har inte alla länder denna fantastiska föräldrapeng som vi i Sverige har. Dessa föräldrar måste ju också lösa sin situation på nåt sätt.
Så långt gick diskussionerna väl. Sedan kom det som jag har svårt att glömma. Ett stort antal mammor tyckte att trådstartaren var en så pass dålig mamma (för att hon ville lämna sitt barn några timmar i veckan för att jobba och på så sätt behålla jobbet och inkomsten efter mammaledigheten) att barnet borde omhändertas! Barnet skulle ha det mycket bättre hos en annan familj än hos mamman. Enbart för att hon skulle jobba några timmar i veckan. Dessutom var det en stor majoritet som ansåg att hon kunde strunta i jobbet och vara hemma. Hon kunde ju alltid få socialbidrag. Ja, precis så sa de. Men sen då, kan man tänka? Det är ursvårt att få jobb idag. Då kanske mamman hamnar i en ond spiral och kan inte komma tillbaka till arbete igen på en bra stund.
När jag läste den diskussionen blev jag bara så arg och upprörd. Jag tyckte att trådstartaren var en jättefin mamma som tänkte på sitt barns bästa och framtid. Hon ville ha ett enkelt råd eftersom det inte här i Sverige finns annat alternativ än att vara hemma med sina barn tills de är ett år gamla. I många familjer fungerar det. I andra fungerar det inte alls lika bra. Det måste finnas alternativ för alla olika familjer. Seriöst vem vill lämna bort sitt lilla spädbarn? Ingen! Dock finns det situationer som är svåra att råda över och då måste det finnas alternativ som är bra.
Och jag undrar om diskussionen hade sett annorlunda ut om det varit en man som startat tråden? Säkerligen hade alla tyckt synd om honom som inte hade en mamma i bilden att ta hand om barnet. De hade sagt att det var starkt av honom att ta hand om barnet ensamt och sen kommit med flera bra förslag till att lösa problem med barnomsorg...eller vad tror ni?
Årets julkort
1 dag sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Fy för vissa folk på forum på nätet. Har varit inne och läst på en hel del och vissa är verligen fruktansvärt elaka!
För oss kommer just detta ämnet att bli väldigt aktuellt om vi får barn eftersom man här i Belgien bara har tre månaders mammaledighet (pappan har tio dagar från och med förlossning). Diskuterade detta med fästmannens faster som är relativt nybliven mamma, hon har tur som är frilansande konstnär så hon kunde fixa till det så att hon kunde vara hemma med sonen tills han var ett halvår. Men annars är det barnomsorg som gäller...Och det finns tyvärr inte tillräckligt med platser.
Jobbigt läge.
Och som sagt, vem vill lämna sitt barn? Men har man inget val så har man inte!!
Ja vad ska jag säga...? mer än att jag är INTE förvånad. Det är en av de saker jag har svårast med när jag tänker på Sverige och en ev tillbakaflytt. Att folk där har SÅ LÅGT I TAK vad gäller förståelse för andras situation. och då SÄRSKILT vad gäller barnomsorg. Att det ständigt ska tyckas än hit och än dit. Att man inte kan respektera olika familjers val. Att man kan inse att det som är perfekt för den ena kanske inte är det för den andra...
JHär är det större förståelse och framförallt acceptans, för att olika familjer väljer olika lösningar. Orsaken är såklart att det är USEL familjepolitik i det här landet så folk har inte så många val, men fördelen är att det skapar ett öppnare sinne för olika familjers lösningar. tycker jag. Det är lika ok att börja jobba när barnet är 1 månad som det är att bestämma sig för att vara hemmaförälder. I Sverige är ju även den senare varianten något väldigt fult. Man ska inte vara hemma för lite men heller inte för mycket. LAGOM är BÄST! Och med lagom menar alla att man ska göra SOM ALLA ANDRA GÖR. Eller som majoriteten gör kanske man ska säga....'
Sedan tycker jag faktiskt att man inte ska döma folk som även frivilligt går tillbaks till arbetet när barnet fortfarande är litet. Det handlar inte alltid om att man inte har ngt val. Det finns de som väljer att gå tillbaka till jobbet när barnen fortfarande är små. Jag tror det handlar mycket om personlighet, ens jobbsituation, OCH sitt BARNS PERSONLIGHET. En av mina f d chefer berättade att när hon fick barn 8 i Sverige) så valde hon att börja jobba igen när barnet var 3 månader. Då fick pappan vara hemma. Sedan gick hon tillbaka hem igen på mammaledighet när barnet var runt ett halvår. Så skiftade de en del för på så vis kunde hon hålla sina jobbkunskaper uppe och hon saknad jobbet mycket när hon var hemma och tyckte detta var ultimat för dem. Men hon sa att de flesta tyckte att hon i och med detta var en DÅLIG mamma! Just för att hon faktiskt VALDE av egen fri vilja att jobba på detta sättet. Så konstigt tycker jag! Varför ska folk lägga isg i sådant!? Så länge barnen mår bra och familjerna mår bra spelar det väl ingen roll hur man löser detta?
Hm, jaja... folk som är trångsynta tycker jag mest förlorar på det själva...
Kram!!
Skicka en kommentar