Gårdagen var fantastisk, om än lite tröttsam i början och slutet. Vi fick ju åka tidigt om morgonen för att komma i tid till att hämta ut nummerlappen. Det var inte bara vi som var uppe tidigt. Massor med springsugna tjejer var på plats på tåget och över hela Stockholm. Det var lätt att ringa in dem när de allra flesta gick omkring i träningskläder och med en ryggsäck : )
Det blev mer motion än bara milen. Vi gick ut till Gärdet från Centralstationen. Det var en bra bit, men ganska lagom uppvärmning. Chocken kom sen. Nummerlapparna skulle hämtas vid en arena på Östermalm. På den kartan som vi fick hemskickad såg det ut att vara bara tvärs över vägen från där loppet skulle starta. I alla fall för en ovan Stockholmsbesökare. När vi sedan frågade var arenan var fick vi till svar att man kunde ta TUNNELBANAN eller gå tvärsöver ängen och mellan husen på andra sidan nånstans. Vi hade en timme på oss innan nummerlappsutdelningen stängde. Vi struntade i tunnelbanan. Vi hittade ju inte dit i alla fall. Därför satte vi av i rasande fart mot husen och kutade på. Det var en jäkla bit! Tog ca 15 minuter i väldigt snabb takt. Men tack och lov hittade vi på en gång. Man har väl lokalsinne!
Sen var det bara att gå tillbaka till loppet igen för att vila lite innan starten. Det var ju en jädra uppvärmning jag fick på väg dit.
Obligatoriskt toalettbesök på fabulous Bajamaja innan starten givetvis. Kön var hur lång som helst och flera gången under de 30 minuter jag stod där var jag på väg att strunta i det. Men är man tvungen så är man, så det var bara att stå där och se glad ut : )
Själva loppet var fantastiskt. Vilken underba väg och utsikt att springa vid! Det var 22 000 tjejer som trängdes att springa milen. Jag trodde i min enfald att klungan skulle lätta upp efter nån kilometer, men tji fick jag. Det var fullt hela vägen till mål. Det var fruktansvärt svårt att springa förbi människor eftersom det var så många. Jag försökte springa om i backarna när folk tog det lite lugnt (tack för all fin backträning i New York!) och det gick hyfsat. En kollaps hann jag se också vid ungefär 6 km. LIte läskigt att se någon ligga på backen och få hjälp. Trots allt är det skönt att det finns funktionärer och poliser på plats för att ta hand om skadade.
När det var ungefär 1 km kvar till mål fick man liksom ny energi och de sista metrarna kändes det fantastiskt. Vilken bedrift! 1 mil trodde jag aldrig att jag skulle klara för nåt år sedan. Och nu kändes det som att jag kunde klarat nån kilometer till. Maken blev väldigt överraskad när jag ringde från mål och sa att jag var klar och på väg till vår möteplats. Och snabbt hade det gått (enligt mina mått mätt). 62 minuter!
Jag är sugen på fler lopp!
När loppet var slut gick vi tillbaka till Centralstationen för en dusch. Ja, det finns duschar till och med. Det var absolut värt 30 kronor att få känna sig fräsch efter loppet. Vi åt middag på japansk restaurang i väntan på tåget hemåt igen. En lyckad dag måste jag säga! Idag är jag dock lite seg, men det var det värt :)
Här under ser ni före och efter bilder på moi.
Inlägg
12 kommentarer:
OHhh grattis! Vad duktig du är! Måste ha känts skithärligt att springa i mål! :) kramar
Grattis! Vilken prestation! Tycker ni är duktiga som orkar milen och på den tiden! Mågen sprang Yorkshire run, 10 km, igår, folk från hela världen deltog och en "finne" vann:-). Mågen sprang snabbt också och senare på kvällen gav han sig ut och sprang sin egen runda. Tycker det är intressant det du skriver att du kände en extra kick vid sista kilometern, skulle vara kul att veta vad som händer i kropp och hjärna då:-).
Stort grattis!
Målgången måste kännas helt fantastisk, vilken toppentid du fick :D
Kram!
Härligt och vilken bra tid. Då är det bara att träna för nästa år ;-)
Grattis! Bra gjort. Det blev ju betydligt längre än 1mil. Kram Kim
Grattis till väl sprunget lopp! Haha, ja det blev ju lite mer än en mil där. Från Gärdet till Stadion, ja det är ju en bit. Eller var det Östermalms IP kanske, lite närmare i alla fall.
Kul, man kanske skulle satsa på någonting sånt där till nästa år.
Kram!
Grattis till ditt fina lopp! :) Vad duktig du är och jag kan tänka mig att den enorma endorfinkicken du fick av det loppet var helt underbar och värd varenda steg? :)
Härliga bilder från din dag också och man kan verkligen se stoltheten lysa ur dina ögon. Och med rätta. :) Grattis vännen! :)
Njut av segheten idag, den kan vara rätt skön den med. ;)
Kram Lotta
Toppen!
Grattis! Härligt! Kul att det gick så bra och att du njöt under loppet också trots allt folk. ett tips är ju annars att ställa sig i en grupp som ska springa lite fortae än ma normalt gör.D els för att man då kommer lite längre fram i folkmassan, dels för att man ofta faktiskt SPRINGER fortare när man gör sådana här lopp. Man får mer adrenalin, endorfiner och energi av hela grejen! Folk som hejar, feststämning, andra löpare.... Iallafall tycker jag det.
Jag blir själv lite nostalgisk för jag ahr sprungit en ehl del Tjejmilar för länge sedan.... Alltid som ens tor folkfest! :-)
Kramar!!
Stef: Skojar inte! Hur skönt som helst! Vilken kick det var!
Monica: Vad kul att han också sprang! Att han orkade ut och springa på kvällen också...jag var helt slut. Iof hade vi ju gått en hel del också under dagen. Jag skyller på det!
Anneli: Jag är jättenöjd. Med tanke på min tidigare tid på 80 minuter så var det här helt fantastiskt. Nästa år blir det 33 min :p
Camilla: Ja, då jäklar! Det blir 33 min som sagt. Det enda som gäller :p
Kim: Ja, det blev nog det. Inte undra på att man var så trött sen när man kom hem!
Marianne: Ja, det kanske var Östermalms IP? Det var nån arena i alla fall. En bit bort. Finns det nåt som heter Stadion? Jag är helt lost! :) Satsa på ett lopp, helt klart värt det!
Marianne: Tack!! Ja, man måste få vara lite stolt ibland :) I lagomlandet Sverige till och med! Hehe. Jag är fortfarande seg, men så får jag en kick på kvällen och kan inte sova tidigt. Visst är det konstigt? :)
Saltis: Jag ville ställa mig i grupp fyra egentligen, men maken övertalade mig att gå tidigare :) Tack och lov. Nästa år kör jag grupp två (om det blir nästa år)! Vad kul att du själv sprungit tidigare! Jag antar att det kan blir lite beroendeframkallande också. Jag känner redan att jag vill springa fler lopp :) Kram!
Ni är duktiga som springer så långt:-). Bäst jag rättar, det var ingen finne som vann i Sheffields Yorkshire Run ifall de läser här;-) utan en australiensare, Craig Mottram och han skuffade undan britten Chris Thompson med EN sekund:-). Finländaren kom trea. Ettan sprang på 28:50, tvåan 28:51, för mig ofattbart att man kan springa en mil så snabbt. Mågen fick tiden 54 minuter, mycket bra det med och du var väldigt duktig också tycker jag.
Vilken bra tid du kan verkligen vara stolt över dig själv!
/ Kramar Ida
Skicka en kommentar