Låmstum

Dottern N har fått dille på Låmstum av någon anledning. Ja, Pippi Långstrump alltså! Det började för ett par veckor sen när jag började sjunga Pippisången för henne. Ni vet, "Här kommer pippi långstrump, tjolahopp"....Den tyckte hon var särskilt rolig och ville alltid sjunga "Pippi solahopssansa" efter det. Med ett stort leende på läpparna givetvis. Till slut dammade jag av en gammal tecknad Pippi-film som stått och skrotat i nåt år i bokhyllan och vilken succé! Det är Pippi för hela slanten. Igår frågade jag om hon ville kika på Händige Manny (den förra favoriten) medan hon satte på sig sin pyjamas. "Nej, tack" sa hon då. Istället frågade jag om hon ville se Pippi. Hon sköt iväg som en raket utan ett ord sagt! In i vardagsrummet. Hon kopplade ur vår Zune (som en Ipod ungefär) som spelade musik och slog på TV:n i ett nafs. Sen var hon riktigt nöjd tills det var läggdags!
Jag tycker att det är jättekul att hon gillar just Pippi. Jag gillade själv Pippi när jag var liten (vem gjorde inte det?) och jag tycker att hon är en bra förebild för små tjejer. Stark, självständig men ändå snäll och omtänksam. Och det är väl toppen att lära sig? N har redan de där anarkistiska dragen numera. Det är protester om det mesta varje dag. Jag antar att det är nån självständighetsfas som pågår. Det är både fantastiskt roligt att se och upptäcka hur vår dotter håller på att forma sin egen identitet samtidigt som det är frustrerande att diskutera med henne dygnet runt :)

Jag tror N kommer att bli alldeles lyrisk när Pippidockan som jag beställde tidigare kommer!