Minnen från vårt första år som gifta, första födelsedagen för lillan, de första vacklande stegen som vi väntat på så ivrigt och som vi aldrig trodde skulle komma till slut.. Många "första". Många vackra minnen, fulla med kärlek och lycka.
Det händer mycket under fem år, mer än man kan tro. Det är det som jag sysslar med just nu. Jag packar vårt liv och suger åt mig av de minnen som ibland överrumplar mig....
Inlägg
11 kommentarer:
Jobbigt jobbigt. Ta vara på stunden och skynda långsamt.
Kram.
Ja, jag vet! Det är mycket känslosamt att börja riva och sedan ta alla besluten, om ens grejer. Iallfall alla bilderna. Jag skannade bilderna så jag kunde "ta" med mig fotoalbumen den vägen till världens alla hörn jag flyttat till, snart iallfall.
Lycka till!
Packar ner och för att alltid minnas inom dig. Och för att ge plats för ett nytt liv.
Kärlek dig, Trillis.
Ja det händer så mycket och fem år kan tyckas är inte så länge men som du skriver var du/ni med om så många nya skeenden då. Som förändrade livet totalt. Den du valt att leva tillsammans
med, det nya lilla livet som utvecklas med stormsteg de första åren, att byta land, ta sig fram rent yrkesmässigt, ofta sker allt på en gång, vid tillbakablickar kan man ju undra hur allt gick ihop. Fotona har du kanske i dator så du slipper tunga album. Ta dig tid att sortera ut det som känns viktigast, oftast är det känslan man får först som gäller. Sen kan du inte få med dig så mycket så förstår det är tuffa prioriteringar. Du får gå ut och andas ibland på något av stadens mysiga caféer, ibland kan det vara skönt att bara sitta själv men se lite folk i en annan miljö. Vila en stund. Ta väl hand om dig!
Låter både jobbigt ock skönt på samma gång!
Det låter både härligt och vemodigt på samma gång!
Kramar Ida
Så fint skrivet. <och visst är det just SÅ! Man bär med sig så många minnen, och de väcks till liv när man går igenom olika saker. Som att vara i sin bostad där alla minnen en gång var verklighet och NU. Jag blir ofta både glad och vemodig och alltid känslosam av att gå igenom sådana saker.
Kram!
Många jobbiga beslut. Som tur var tar du minnena med dig oavsett var du bor.
Tufft att göra det själv.
Se till att få det gjort bara, och tänk på att därefter får du träffa din man och din dotter igen.
Släng inte för mycket. En del saker behöver tid till innan man vet om de är värda att spara eller inte.
Mmmm, endel tankar o härliga minnen låter det som!
O här sitter jag o vill inget hellre än o packa ner o börja om c",)
Lycka till o njut nedpackningen o minnena, KLem Anna
Fint! Och det bästa med minnen är att man kan ta med sig dem översallt. Till och med till NY! Där kan du plocka fram dem när du vill och blanda dem med nya minnen. De lämnar dig aldrig, så länge du bara minns dem vill säga ;)
Skicka en kommentar