måndag 6 augusti 2012

Mina sista dagar

...som tjugo-nånting. Det slog mig alldeles nyss. Om drygt tre veckor är jag trettio-nånting! Jag kan inte riktigt fatta ännu. Ibland känns det som om jag är 16 fortfarande och ibland känner jag mig som 67. Ålder beror nog på vilken dag det är. Man är ju aldrig äldre än man känner sig, har jag hört.

Jag vet inte riktigt hur jag känner inför att åldras. Några gånger tidigare har jag skrivit om ämnet och beklagat mig. Mestadels för att jag redan tampas med rynkor, vitt (! och jag överdriver inte) hår och minnesförlust. Det är väl det mindre roliga med åldern. Å andra sidan skulle jag inte vilja vara 16 eller 20 igen. Faktiskt. Jag skulle inte ha nåt emot att se ut som 20 fram tills dess att jag blir 60-nånting. I alla fall som det känns nu.

När jag började på universitetet gick det en tjej på en av mina kurser. Supertrevlig och lätt att ha att göra med. Jag fick för mig att hon var lika gammal som mig (typ 19). En dag, när vi satt i cafeterian, berättade hon att hon skulle ha 30-årsfest. Jag och de andra kursarna satt bara och gapade. Helt otroligt. Hon berättade också att hon under vintern varit på en skidanläggning och när hon skulle köpa liftkort frågade kassörskan om hon skulle åka som barn eller vuxen. Där gick vuxengränsen vid 15! Inte illa.
Fast nog skulle det vara lite trist att vara 30 och sen bli tagen för så pass ung att man är ett barn? Lite respekt vill man väl ha ändå, när man uppnått en sådan aktningsvärd ålder.

Men som sagt. 30 är jag inte förrän om drygt tre veckor. Det är lång tid det. Jag måste passa på att utnyttja min ungdom lite mer fram tills dess. Hoppa fallskärm kanske. Åka scooter. Simma med hajar och sånt annat som man blir alldeles för rädd för med åldern. Fast jag är redan rädd för allt detta så jag skippar det tror jag...


9 kommentarer:

Monica sa...

Du är i gott sällskap:-), 30 år är en väldigt fin ålder vet jag alldels bestämt,-).
Och annars lite som man känner sig, när jag blev inlagd på sjukhuset och sen såg mig i spegeln när jag skulle åka hem, ja sisådär 87, minst! 90! Och tänkte: hur orkade mamma vara så sjuk och gammal dessutom.
Idag med OS-tshirten från Anna och tighta jeans och röda sandaletter, sisådär 25,-).
Och inte för jag vill skryta men för något år sedan frågade biljettkillen i en kassa om jag hade studentrabatt:-). Även om det förstås finns gamla studenter så har de inte rabatt ändå:-)

iaz sa...

Trevlig resa vännen. Så ses vi snart, det ser jag fram emot :-) kramar

Jojjo sa...

Jag som nyss fyllde 33 får fortfarande visa leg på systemet ibland, blir alltid lika lyckligt eftersom det i alla fall borde tyda på att jag vissa dagar ser ut att kunna vara under 25, hehe. Men det är rätt skönt att bli äldre tycker jag och även om man inte vill se onödigt sliten ut så är det väl ändå en viss charm även med små ålderstecken!

Jojjo sa...

Plus glömde säga: man är aldrig äldre än man gör sig, det är nog det viktigaste att komma ihåg!

Marina sa...

Annars är 27 en rätt bra ålder att stanna vid...;)

Malin sa...

Grattis i förskott

Saltistjejen sa...

Haha! Oroa dig inte! Jag tycker personligen att det från 30 var mitt allra bästa decennium!!!! :-) Skulle INTE vilja vara yngre igen faktiskt. Förresten sitter så mycket av åldern ändå i huvudet och i mentaliteten och personligheten. Precis som du beskriver om din gamla kurskompis. Med åren får man liksom mest livserfarenhet tycker jag och det gillar jag! :-)
Kram!

FiA FIT sa...

Men du bor ju i NY. Det borde ju räcka... för hur coolt och spännande är inte det?!

Anna Granström sa...

Grattis i förskott! Kanske kommer min unge att födas på din födelsedag? :D

Jag fyller 32 i år. Känns bra. Ålder inger respekt, på nåt sätt. Dessutom spelar siffran inte så stor roll, det är vad man gör med tiden som räknas. Jag är helnöjd med att snart bli morsa, hittat kärleken, skrivit min bok, färdig utbildning...

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...