Dagens glad-inlägg

Vissa dagar behöver man muntras upp lite grann och då är det trevligt att titta igenom lite foton. Och ibland hittar man roliga och mysiga saker :)

N har börjar rita väldigt mycket och väldigt detaljerat. Dessutom skriver hon små meddelanden på lappar som hon lämnar efter sig lite överallt.

I am happy because I have friends. Hur sött är inte det liksom?

 Eller som läxan hon hade för nån vecka sen. Där skulle hon lyssna på en saga och sedan rita sin favoritdel. Sagan var "The Rainbow fish". Den handlar om en fisk som har vackra fjäll och som inte vill dela med sig när en liten fisk frågar om han kan få en. Till slut har han inga vänner och han bestämmer sig för att dela med sig. Här har N ritat när fisken räcker över ett fjäll till den lilla fisken till höger.

Den nyaste kusinen W som hon fick hålla idag när vi besökte honom. Så små de är!

Och så lite drama. På väg till skolan och jobbet i morse gick förbi banken och där var det fullt pådrag. När bilden togs hade flera polisbilar lämnat platsen. Vi blev hänvisade till andra sidan gatan. Tydligen hade det varit ett inbrottförsök under natten/morgonen. Spännande grejer!

Imorgon är nog allt lite bättre igen!

Ibland tänker man inte så långt

Har ni någonsin försökt er på att skapa ett riktigt konstverk med hjälp av nio ivriga tvååringar? Inte? Ett varningens finger vill jag peka om ni i framtiden ens funderar på saken.
Denna vecka har vi tema "Under ytan" och jag kom på den "brillianta" idén att skapa ett "akvarium". Istället för att gå den lätta vägen och hänga upp blått papper tänkte jag att vi alla skulle delta med hjälp av fingerfärg i turkost, blått och grönt. Hur svårt kan det vara liksom? Och vackert skulle det bli.
Jag rullade ut tre meter med vitt stort papper, satte ungarna på olika sidor av papperet och duttade ut färgerna och sen satte vi igång. Och jäklar vad ungarna är snabba! Vips så var papperet fullt med härlig "havsfärg". Likaså fötter, hår, kinder, armar, kläder och hörselgångar. Badrum. golv, dörrar och stolar...You name it. Det var blått. Sen var det bara att "bada" var och en och byta kläder. Och sen förklara för varje förälder varför deras barn såg ut som nytvättade smurfar när de hämtades upp på eftermiddagen.

Ja, vad ska man säga? Jag har haft bättre ideér. Å andra sidan blev det ett riktigt vackert akvarium som vi hängt upp och nu ska fylla med olika havsdjur som fiskar, sjöstjärnor och bläckfiskar...

Starring: Mina tvååringar!

Cravings

Den här helgen har präglats av cravings för svensk mat och delikatesser. I fredags natt drömde jag till och med att IKEA hade utökat sitt utbud med en hel ICA-butik med svensk mat. En fantastisk känsla att hitta, efter vardagsrumsutställning och kontorsöar, hyllmetrar med godsaker. I mitt huvud snurrar fortfarande Aladdinaskar, ballerinakex, prinsesstårta, korvstroganoff, räkmackor, leverpastej och mandelbiskvier. Till slut blev jag grymt sugen på vita bönor i tomatsås med kokt potatis och coleslaw. Sug på den ni! Det var ju lättare att skaka fram. Idag har jag alltså till lunch inmundigat mina vita bönor, potatis och inhandlad coleslaw. Därför känns det aningen bättre just nu.
Mmmm...julskinka med senap. Dajm. Lakrits. Mmmmarabou.

TGIF

Äntligen fredag! Den här veckan, trots att den var en dag kort, har känts som en evighet. Kanske för att det är så kallt att vi inte kan gå ut med barnen på förskolan som vi brukar göra. Vi får gott stanna inne i 9 timmar. Det är ganska påfrestande efter en dag eller två. Nästa vecka ska dock bli vårlik. Jag blir inte klok på vädret!
Jag hinner precis vänja kroppen vid kylan och det känns inte längre som om jag ska frysa ihjäl varje gång jag sticker näsan utanför dörren, och så blir det massor med plusgrader igen. Okej, inte klaga på värmen. Jag lovar. Oavsett tar jag värmen alla dagar i veckan...

I helgen ska vi väl alla vara friska tror jag. De senaste veckornas helger har präglats av magsjuka i olika omgångar. Ser fram emot en vanlig och frisk helg nu. Kanske lite gos med nyaste tillskottet i familjen igen. Ns lilla kusin W. Vi har ju inte kunnat träffa honom på flera veckor på grund av magsjukan. Jäkla elände sånt där.

Ha det gött!

"Sverige vs USA" 1-1

Att gå och handla är en annorlunda upplevelse här i USA. Visserligen är det som med allt annat, det är relativt. Var man bor till exempel. Eller vilken affär man går till. Som hemma i Sverige. Det som ofta är gemensamt är att man slipper packa matvarorna själv. Det är himla skönt tycker jag! Å andra sidan känner jag att kön ringlar lite väl långsamt, kanske på grund av att kassörskan/kassören packar. Handlar man mycket hjälper man så klart till själv. Om man är något så när human till vardags.

Det andra som är specifikt gemensamt är att det är väldigt tunna plastkassar på affären. Så pass tunna att man ofta får "double bagged". Det betyder att det man handlar har TVÅ kassar runt sig. Handlar man tio kassar blir det alltså totalt 20 kassar man drar med sig hem. Slöseri. Vissa affärer lägger istället i en papperspåse i plastpåsen för att det ska hålla.

Nu har de på min lokala marknad mirakulöst lyckats införskaffa extra hållbara plastkassar - NO NEED TO DOUBLE BAG står det med stora bokstäver vid kassan. Vilken fantastisk idé!

ICA, Konsum, hörde ni där hemma? Extra hållbara kassar is da shit! Jaså? Ni HAR redan såna? My bad.

Istid

Idag är det istid här i stora äpplet. Det roliga här är att ofta får man höra TVÅ olika temperaturer. Först den "officiella" temperaturen. Idag låg den på ungefär 20 F. Det är drygt -6 C. Lite väl lågt för en svensk. Samtidigt rapporteras också "real feel"-temperaturen. Bara för att det är -6C betyder det inte att det känns som -6C. Vind och annat kan göra att det känns som en annan temperatur. Idag var "real feel" -15C. Och det kan jag skriva under på. Isvindar är inte min grej. Men här, runt floderna (Hudson och East River) drar det riktigt rejält mellan varven.
Tack och lov för min fina vinterjacka. Med den kan jag faktiskt gå i T-shirt under, utan att frysa nämnvärt. Med min förra vinterjacka (som jag hade vintertid i -25C i flera år) hade jag varit tvungen att lägga på massor med lager. Jag brukade ha säkert fyra lager på mig och jag frös ÄNDÅ. Nu myser jag ordentligt. Och då bryr jag mig inte att låren blir som små glasspinnar. Det kan jag leva med...

ps. The following var riktigt bra. Som en film. Jag hade nog föredragit att det varit en film, nu måste man ju vänta vecka efter vecka på fortsättningen!

Måndagstipset!

Över helgen har jag funnit en hel del trevliga program och filmer som jag tänkte tipsa om. Som en god vän, delar jag så klart med mig.

Filmen Silver linings playbook är strålande bra. En verklig feelgood-film och samtidigt väldigt rolig.   Robert De Niro och Bradley Cooper gör fantastiska insatser i filmen som verkligen lyfter historien. Bradley Cooper spelar en man som precis släppts ut från en instutition och försöker få sitt liv tillbaka igen. Han träffar en granntjej som verkar vara lika galen som honom och de inleder ett "samarbete", där de ska hjälpa varandra. Mer kan jag inte avslöja!

En ny serie kommer att starta här i amerika och jag är ganska säker på att den kommer att köpas upp av nån svensk kanal. Ikväll börjar The following med Kevin Bacon. Serien handlar om en fd FBI-agent som återkommer i tjänst efter att en seriemördare rymt. Seriemördaren kommunicerar med andra aktiva seriemördare och kan få dem att göra exakt vad han vill. Till och med på avstånd. Det är alltså lite övernaturliga inslag i serien. Den har fått uppmärksamhet eftersom den är väldigt skrämmande och obehaglig. Vi får se ikväll!!

En annan serie finns redan på SVTplay. Serien är fransk och heter Gengångare. Den handlar om ett gäng döda som plötsligt återvänder till byn där de levde. De kommer själva inte ihåg att de varit döda, men familjerna och vännerna blir så klart chockade. Efter deras återkomst börjar mystiska saker att hända. Detta är en miniserie i åtta delar varav fem delar redan sänts. Den visas bara på SVTplay.

En film som vi ska se snart och som är nominerad till ett antal Oscars är Beasts of the southern wild. Huvudpersonen är en liten flicka (som var sex år då filmen spelades in. Idag är hon nio år och är Oscarsnominerad!) vars pappa är döende. Pappans tid rinner ut och han är fast besluten att lära sin dotter att överleva ensam i världen. Det ska tydligen vara en väldigt ledsam historia, men samtidigt väldigt bra.

Det där med säkerhet

Förra veckan for jag till DMV, där man skaffar ID-kort här i New York. Det är en process i sig att skaffa sig legitimation. Jag var där i somras i hopp om att fixa ett, men då fick jag avslag.
För att kunna få ett ID-kort trodde jag det räckte med att visa upp social security card (typ ett kort med amerikanskt personnummer) och mitt Green Card plus eventuellt mitt svenska pass, svenska körkort och lite sånt. Jag har massor med kort med mitt namn. I alla fall. Närå, det gick inte. Jag var tvungen att visa upp ett amerikanskt bankkort också (eller nåt liknande) för att visa att jag är jag. Vid den tidpunkten hade jag inte ett bankkonto så det var ju omöjligt.

Efter mycket om och men skrapade jag ihop alla "bevis" på att jag är jag (och mind you, bara ETT av dessa bevis har mitt foto på) och jag fick denna gång ett rungande JA på min ansökan om ID-handling. Kanske inte så rungande, men en godkännandestämpel räckte för mig. Jag fyllde i papper och tog kort etc etc etc.

Gissa hur man sedan får sitt ID-kort? Jo, via postgången. Bara så där. Inget rekommenderat så att man måste visa upp legitimation eller ID-handling för att hämta ut. Rakt ned i brevlådan bara.
Säkerhet? Nja.

Likadant var det med social security-kortet. Bevis på det ena och det andra, Köa i timmar för att lämna in nåt som tog en minut och så skickas det hem på posten.

Samtidigt finns det skyltar och massa reklam på TV-apparaterna i väntrummet hur man skyddar sig mot personuppgiftsstölder...
Paradox...

Dagens i-landsproblem

Så, idag var jag tillbaka på jobbet igen. Hungrig som en varg efter dagar av sjukdom begav jag mig till ett café på lunchrasten. Där satte jag mig ned i godan ro. Beställde lite mat, läste nyheterna på telefonen (vilken jäkla uppfinning de där androiderna!), njöt at tystnaden.
När jag nästan var klar, tack och lov, kom en kvinna in och satte sig vid bordet bakom mig. Hon beställde nån smörgås och fick in den så småningom. Och till min fasa, verkligen!, smaskade hon något fruktansvärt när hon åt. Det var riktigt ruskigt. Det värsta jag hört vill jag våga påstå. Om jag hade suttit på andra sidan restaurangen hade jag fortfarande hört hennes smackande. Att folk äter med munnen öppen och smaskar är något av det värsta jag vet. Hela min kropp skriker av obehag när jag ser och hör någon som äter så. Fortfarande får jag ilningar i kroppen av att tänka på kvinnan på restaurangen. Kvinnan ska vara glad att jag satt med ryggen åt henne, för jag hade inte kunnat låta bli att ge henne dödliga blickar om jag fäst mina ögon på hennes smaskande fejs...
Usch, vad neggo jag blev. Var nog tvungen att avreagera mig. Så finns det ju värre saker i världen, som krig, vapen, olycka och sånt...och smaskande människor...

Sjukstuga

Sjukstuga har vi haft här hemma de senaste dagarna. Magsjuka, förkylning och allt emellan. Till och med jag, Fröken stålmage, som inte ofta är sjuk, åkte på en omgång med kräks och sånt obehagligt. Nu ser det ut att vända. Jag är hemma från jobbet idag med för att återhämta mig, likaså lillan.
Inte roligt det här. Ja, annars är det väl bra på den här sidan Atlanten. Hoppas ni har det fint!

En tand var lös

Och i fredags ramlade den ur! N öppnade dörren med ett stort tandlöst leende när jag kom hem från jobbet. Givetvis lade vi Tanden under kudden så att tandfen lätt skulle hitta den. Mitt i natten vaknade N och kikade. Tandfen hade tagit Tanden och lämnat en slant och ett meddelande. Vilken lycka! När hon låg där bredvid frågade N vad tandfen heter. Och det hade jag inget svar på. Istället så jag att hon kunde skriva ett meddelande till tandfen och fråga nästa gång en tand ramlar ur.
- But I don't really know how to write that well, mamma.
- Det är okej. Jag kan hjälpa dig!
Efter lite funderade svarade hon med ett leende:
- Best friends DO help eachother.
- Så klart! sa jag.
Sen vände hon sig på sidan och kramade mig.
- You are the best ever, mamma.

Vad säger man? Kärlek!

Saker som gör en oväntat glad

När jag först kom hit till det stora äpplet förvånades jag av hur "o-chic" livet egentligen är här. Jag hade enorma föreställningar om att folk gick uppsminkade, uppklädda och högklackade till tänderna - dagligen, oavsett om det gällde ett möte, en arbetsdag eller bara gå till mataffären. Ni vet, som man ser på TV. Så var det ju inte. Det finns folk av alla de slag, både uppklädda och "vanligklädda". Jag var ju helt normal visade det sig. Jag hade liksom trott att jag skulle vara tjejen från landet. Låååångt ut på landet.

Något annat som jag fann väldigt konstigt till en början var att många, unga som gamla hade såna där shoppingvagnar att dra hem matvaror i. Ni har sett ett gäng pensionärer hemma på stan dra runt med något liknande. Och bara gamla pensionärer. Här ser man unga som gamla, män som kvinnor, dra en sån hem från affären.
Själv förstod jag som sagt inte vitsen förrän för nåt år sen. Så praktiskt det är! Har man ingen bil, som många här inte har, är det jobbigt att storhandla. Visserligen finns det många som agerar taxi och som väntar på eventuellt överköpta kunder utanför de större affärerna, men det är inte alltid man har lust eller möjlighet att lägga 50-100kr på en taxi. Även om det är smidigt.

En shoppingvagn är helt fenomenalt. Tyvärr gick vår stora starka sönder. Vi storhandlar en hel del och det blir ganska mycket slit på en sån. Tunga kassar, mycket farande fram och tillbaka och en massa gupp och trottoarer. När vi var på väg ned i hissen för nån vecka sen fick vi syn på en granne med en "shoppingvagn de luxe". Alltså, ett riktigt vrålåk! Stor, hjul som vrider på sig, rejält handtag och även förstärkt vid hjulen (där de ofta går sönder). Jag var tvungen att fråga var hon köpt den. Och det visade sig vara bara runt hörnet.
Nu är vi lyckliga ägare till en rolls royce- vagn! Nästan så man kan sitta i den och rulla ned för en backe om man är lite trött på att gå.

Tänk vad små saker kan göra en lycklig! Inte hade jag trott att en pensionärsvagn skulle gjort mig så glad för bara nåt år sen...

Halva min måne

Nu äntligen kommer min recension av "Halva min måne" som Anna Granström skrivit. Ni kan läsa hennes blogg HÄR. Jag köpte den när jag var till Sverige i augusti och läste den på planet hem. Tyvärr fattades en hel del sidor i mitten av boken, men det fixade Anna! Ganska på stört skickade hon en ny fräsch bok med alla sidor där de skulle vara - till USA! DET är service tycker jag!

Boken är en ung-vuxen bok och handlar om Ida som reser till Puerto Rico och träffar Luis. De inleder ett förhållande och Ida beslutar att flytta till Puerto Rico i hopp om att Luis är hennes drömmars man. Till en början verkar det onekligen så, men bit för bit inser Ida att Luis är allt annat än en drömprins. Han må ha ett gott hjärta, men han har också ett drogberoende som tär på deras förhållande. Ida är till en början inte medveten om detta, men sakta anar hon att saker inte står rätt till. Man får följa Idas inre resa från ung och naiv till mogen och något ärrad av de erfarenheter hon upplever med Luis. Livet blir inte detsamma.

Jag tyckte mycket om boken. Speciellt tyckte jag om det sättet Anna målar med orden. Hon får tydligt fram miljöer, karaktärer och känslor så till den grad att man känner att man ÄR där, man upplever det Ida upplever. Det är en bok som griper tag och ämnet är ständigt aktuellt. Om man inte känner igen sig i "medberoende" och droger, kan man känna igen sig i att vara i ett främmande land ensam eller att falla huvudstupa för någon. Det finns något för alla. Det jag också gillar är att man ser hur Ida förändras under resans gång, precis som sker i verkliga livet. Man färgas av sina erfarenheter och utvecklas, vilket Anna lyckas förmedla riktigt bra. Sen att omslaget är riktigt vackert skadar heller inte. Man dras till boken rent visuellt.

Det enda "negativa" som jag fann var att jag tyckte att tidsuppfattningen var något oklar. Ibland var jag osäker på om det gått en vecka, en månad eller ett år i Idas berättelse.

Jag tycker att boken var riktigt bra och intressant och jag kommer absolut att läsa Annas nästa bok - för en "nästa bok" hoppas jag kommer snart!

Köp boken på Anna blogg eller Adlibris, Bokus

Starbucks - framtidens ålderdomshem?

Idag gick jag med en kollega till Starbucks på lunchen. För er som kanske undrar vad Starbucks är kan jag tala om att det är en cafékedja som är väldigt populär. Det är nästan alltid fullt med folk på lunchen och det är ganska svårt att få sittplatser. När vi kom in fick vi syn på ett bord med två äldre  personer, en kvinna och en man. Mannen reser sig och försvinner och vi går fram och frågar kvinnan om det är ledigt vid bordet.

- Oh yeah, it is definitely free. In fact, please hurry up and sit down, before that old man comes back. He just talks and talks. I am afraid he thinks this is some kind of senior living, sitting here all day, bothering me.

Sa kvinnan som själv såg ut att vara hundra år (och som jag ser där nästan dagligen!)

årets första julklapp!

Så kom den, årets första julklapp! Som jag väntat! Eller kanske snarare förra årets försenade julklapp. Tack vare postgången här i Amerika.
Jag var med i "Secret Santa" som Emma anordnade. Jag fick en tilldelad person att skicka till och en annan hemlig person skulle skicka till mig. Mitt paket kom iväg och jag hoppas att det kom fram (personen har ingen blogg). Och paketet som var på väg till mig, det kom fram till postkontoret här i stan. Men inte längre. Det tog stopp!

De påstod att de kommit upp med paketet, men att vi inte var hemma. Dock var det en dag då vi alla satt i lägenheten och kurade. Och hit kom de inte. Maken gick till postkontoret i fredags. De kunde inte hitta paketet men "de skulle slå en signal" när de hittade det. Nada samtal. Jag gick dit på lördagen. Inget paket. De skulle ringa. Igen. Men hela lördagen gick, måndagen också. Inget samtal. Vi gick därför dit idag igen, var ledig från jobbet, och de kunde fortfarande inte hitta paketet. Istället gav kvinnan rådet "ring och klaga på det här numret". Eh? Nä. Fram med chefen. Han kom efter mycket om och men och gjorde en redig letning och efter en dryg halvtimme kom paketet fram. Brevbäraren hade lagt det på fel ställe helt enkelt.

Men så glad jag blev när jag äntligen fick paketet! Det innehöll inte mindre än fyra böcker på svenska, fyra som jag inte hade läst dessutom, olja till matlagning/sallad (verkar supergod), nötkräm på burk (choklaaad!), lakritsal (typ min favvolakrits med massor av minnen från barndomen, eller hur syrran?) och ett fint kort! Allt detta från fina Anna vars blogg ni kan läsa HÄR.

Vad det ska vara dramatiskt att få paket!

Uppdatering

Full rulle, som man brukar säga. Jobb, lite fritid, träning, familj och äventyr. Här kommer därför en uppdatering i punktform.

• N gillade Rs frisyr verkar det som. I alla fall har hon inte nämnt nåt negativt. Tack och lov!
• Dessutom, i fredags kväll när jag läste gonattsaga för N, upptäckte hon att hon har två lösa tänder!! Lilltjejen är stor!
• En liten kusin föddes i tisdags, makens bror och tjej fick en liten son. Helt gudomligt söt. Vi snusade lite bebis idag när de kom hem. Jättehärligt med bebisar!
• Efter mycket om och men under det senaste halvåret ska jag på tisdag gå och ordna "State ID", alltså ett ID-kort utfärdat av staten New York. Detta måste jag tydligen ha för att få göra de där collegeproven i matte och andra mardrömsämnen. 
• Första provet är bokat till den 9 februari förresten. Jag kan behöva alla böner jag kan få, så sätt igång och tokbe nu!
• Lite vårlik värme är visst på gång här under veckan. Jag klagar inte! 

Ja, det var väl allt för idag. Lite lagom va? Själv ser jag fram emot fredag som är om några dagar. Bara för att. 

Naken-Janne!

Visst är det lite roligt att fundera på vad som egentligen hände med exempelvis Naken-Janne eller Baren-Meral eller Robinson-Jesus?
De där "gamla godingarna" som dök upp under de första omgångarna av dokusåpor och som sedan lade grund för annat skit andra programserier.
Vissa hänger sig ju kvar på en tunn tråd (Robinson-Martin, Big Brother Carolina Gynning etc mest på grund av att de faktiskt har andra karriärer) andra försvann lika snabbt som de kom. De var säkert inte intresserade av strålkastarljuset och valde själva att försvinna. Andra, jag nämner inga namn Robinson-Robban, kämpade tappert i flera år innan han till slut gav upp (eller har han det?).

Titt som tätt dyker det upp en sån där artikel i tidningarna "Vad hände sen?". Idag såg jag just en sån. Tyvärr är det en betalartikel. Men vem tusan betalar för sånt när Google finns? 

Dags att skaffa bössa?

Imorse var det dags att ta dottern till skolan igen. Hon längtade dit efter lång tid hemma. Halvvägs dit blir vi uppsprungna av en av Ns klasskompisar, R. Hon pratar ofta om R och tycker mycket om honom. Med sig hade R sin mamma som berättade att han sett oss för länge sen och sedan försökt hinna upp oss.
Hon berättade också att han hemma kallar N för "his girlfriend". (Oj! Fem år är de!)

Dessutom hade han klippt håret veckan före jul och han sa att han inte skulle ta av sig mössan dagen efter i skolan. "Maybe my girlfriend won't like my new haircut", sa han. Enligt Rs mamma var hon tvungen att ringa Rs morfar (som bor i en annan stat) för att han skulle få prata med R och övertala honom. Trots det vägrade han ta av mössan i skolan. " I think N liked my afro and she won't like my bald head".

Detta hade jag ingen aning om, att det var så allvarligt mellan R och N!

Årets sista dag och årets första dag

Tänk vilken skillnad det är från gårdagen till idag! Nä, inte riktigt. Lite gråare idag faktiskt, men annars är allt sig likt. Vi hade en väldigt lugn och skön nyårsafton med god mat. Så här i efterhand blev den i princip helt italiensk. Helt oplanerat.
Förrätt: bruschetta. Varmrätt: risotto milanese med köttbit. Efterrätt: vaniljpannacotta.

Årets teparty. Tradition på nyårsafton. Vi klär upp oss och myser med te och tillbehör.

Lite dans till klassisk musik. En ny tradition för i år.

Middagen ska serveras.

Champagne på tolvslaget så klart

Dagen har varit lika lugn idag. Gymmet på morgonen bara. Jag förbereder mig mentalt att gå till jobbet imorgon. Känner mig inte riktigt redo, men det får bli som det blir. Årets första arbetsdag!