Min räddning i värmen är så klart vår AC. Och iskallt vatten. Sånt vatten man stoppar in i frysen och låter frysa till några timmar. Gärna med en skvätt citronjuice. Det är grejer det. Självklart en söt och vattnig vattenmelon till det.
Det "värsta" som kan hända när man är svettig och stressad är att hamna på en tunnelbanevagn UTAN AC. I onsdags hände det just mig. Jag hade stressat till tunnelbanan, en promenad på dryga 10 minuter (säkert 15 minuter med gravidgång) och så upp för långa trappor till tunnelbanan. Solen hade precis börjat lysa starkare och svetten lackade på panna, armar, ben, rygg, bröst - you name it. Lättnaden när jag såg att ett tåg var på väg med välkommen räddning undan värmen och fukten. Jag steg på vagnen och förväntade mig en kall, himelsk bris. Som aldrig infann sig. Jag fick en sittplats och tänkte att det kommer att ge med sig. Vänta ett stopp eller två så skulle den där förbenade AC:n kicka igång. Nope. Och för varje station blev mina svettningar värre och värre. Till slut var jag tvungen att kuta ut på en station och försöka hinna på en annan vagn istället. Och tack och lov!! AC! En sån skillnad!
Apropå sommar och sommarlov. Här i USA finns det knappt nåt som heter semester. Lagstadgad semester existerar knappt. Har man tur kan det röra sig om två veckor per år. Detta försvårar givetvis för föräldrar som jobbar. Skolorna tar sommarlov i slutet av juni och återupptar maskineriet igen i början av september. Två månader utan skola och barnomsorg. Det finns olika sätt att lösa detta givetvis. Kanske någon familjemedlem kan hjälpa till med barnvakteri. Eller så anställer man en barnvakt på heltid/deltid. Här i New York skickas många barn på dagsläger. Det finns massor att välja mellan. Och kostar allt från några hundra dollar till många tusen. Det dyraste jag hört om kostar nästan 9 000 dollar för ca 7 veckor. Det är drygt 65 000 kronor. Jojo.
Sedan finns det vissa som är gratis i princip. Det svåra är att välja något läger som är säkert och har bra rykte.
I år blir det inget läger för N. Dels tycker vi att hon är lite för ung ännu. Hon är ju endast 5.5 år än så länge. Och sedan är det lite för dyrt. Istället kommer hon att om en dryg vecka, få åka till sin faster och hennes man som bor i Seattle, alltså på andra sidan landet, och stanna där några veckor. Ett beslut som kände bra när det togs för 3-4 månader sedan, men som nu känns läskigt och skrämmande samtidigt som det också är spännande (för N). Vi får se hur länge hon stannar, det beror på hur vi känner och hur hon känner. Både N och hennes faster med make har planerat besöket i månader. Vad de ska göra, var hon ska sova etc. De bor dessutom i hus och har en liten trädgård, vilket jag tycker är härligt! Det är ju sånt man vill att barnen ska uppleva på sommaren...
Jag vet att hon kommer att ha det bra där långt borta och hon kommer att få uppleva massor med roligt och få mycket nya intryck i en ny stad. Hon får ju annars inte träffa faster och make så ofta just eftersom de bor så långt borta. Kanske några dagar per år.
Men samtidigt är jag nervös och lite orolig och ledsen och glad för Ns skull och allt på samma gång. Det är ju det här som är att vara förälder. Hjärtat utanpå kroppen. Alltid.
Inlägg
9 kommentarer:
Det kommer helt säkert att gå alldeles jättebra när hon väl är på plats - även för dig! (Dottern kommer säkert att tycka det är helmysigt)Det kan ju faktiskt vara rätt skönt med lite tid för er själva också innan nummer två kommer...
Åh, det låter ju spännande för N att få komma iväg så. Flyger hon själv då? Spännande! Och förstås lite spännande även för er som får lite tid för er själva och att N är iväg, känns förstås lite nytt när hon är iväg så länge. Flyger hon själv över landet ledsagad av flygvärdinnna? Tror hon kommer få det tipptoppen =) Stor kram!
Å vilka känslor. Och vilket knasigt system. Men om skolorna och barnomsorgen stänger och ingen annan har semester... alltså, är det bara lärare som är lediga i USA eller hur fungerar det?
Uj, det var modigt av dig! Ska hon resa på planet själv också?
Utan AC i tunnelbanan är en skräck! JAg rekommenderar att du köper en sådan där liten batteridriven handfläkt. Toppen för just sådana tillfällen. De runt omkring uppskattar om man blåser lite på dem också. :)
Åhh jag förstår dina känslor. Jag får (nästan) alltid dåligt samvete när jag lämnar bort barnen några dagar. Egentligen vet jag att de har det jättebra och blir mer än väl omhändertagna, men ändå! Det har blivit lättare med åren så nu mera har jag lättare för att koppla av och passa på att njuta av den egna tiden.
Passa på att njuta och vila upp dig. N är hemma igen, förr än du anar.
Det låter skönt ändå för N att få komma ut på grönbete:-) även om jag som du skulle vara orolig med, men det är människor hon känner och det låter bättre än dagläger i storstan ändå, måste vara svårt att veta vad man får där som ledare mm. Och kanske någon av er kan åka och hälsa på? Minns inte riktigt tidsperspektiv hur det är för en femåring att ta in att det är flera veckor men mår hon bra och har roligt så blir det bra tror jag och hon vet ju att hon ska åka hem igen sedan. Och ni kan ju prata med varandra varje dag. Då längtar hon förstås hem varje gång men det går nog upp och ner det med.
Och det låter hett för dig där i storstan, du får försöka hitta nån fontän att doppa dig i då och då:-)
Varmt här också. En av anledningarna till att jag inte jobbar är ju just att vi inte har familj här som kan hjälpa till. Mina barn har 3 månaders sommarlov (7 juni-3 sept). De får gå på några veckors dagläger, men det är dyrt helt klart, speciellt med två barn. MEN jag tycker det är viktigt att de är med andra barn och vuxna som de inte känner redan. Sedan åker vi en månad till Sverige.
Spännande för N att hälsa på faster. Skall hon flyga själv?
Det kommer säkert gå så bra så! Minn mamma var ensamstående så varje sommar från 3 års ålder åkte jag upp till Hälsingland, till en "sommarfamilj" (det fanns något som hette sommarbarnsbyrån som ordnadet detta).
I början någon vecka och vart efter åren gick så ökades det på och till slut var jag där 50 dagar varje sommar och jag ÄLSKADE det! :-)
Vad knöligt. Man ska inte klaga på sommarfritids här hemma med andra ord. E ska för första gången vara ledig hela sommarlovet nu när lillasyster kommit. Jag har aldrig varit ifrån E mer än en vecka, måste vara tufft för er.
Skicka en kommentar