Dagens "sura-granne"- beklagande

Idag är jag en småsur granne. Irriterad, rättare sagt. Egentligen ska jag väl erkänna att jag retat mig på det länge. 

Vi bor på sjunde våningen, högst upp i vår byggnad. Ganska många trappor med andra ord så det blir hiss. Före graviditeten brukade jag ibland ta en sväng i trappan om jag hade tid och lust.

Våra grannar är alla supertrevliga. Tror inte att jag stött på en enda som är otrevlig. Visst är grannarna mer eller mindre sociala. Å andra sidan är det skönt att slippa vara så himla social ibland. Här pratar folk med vem som helst, när som helst. Som svensk, uppskattar jag ibland tystnaden.

Vi har en ung man som bor på vår våning. Han känner någon på våning fem, alltså två våningar ned. När han ska hälsa på, tar han hissen! Så hissen går från bottenvåningen, stannar på femte, åker sedan upp på sjunde och sen tillbaka till botten igen. Oavsett om han ska upp eller ned, så tar han hissen. Själv ska man upp sju våningar och får stå på bottenvåningen och se hissen precis lämna lobbyn och åka heeeela vägen upp och sen ned igen. Och han åker ofta dessutom.

Det är inget fel på killen, han är ung, stark och vältränad. Själv hade jag hellre gått de där få stegen i trapporna än att stå och vänta som ett fån. SÅ många trappsteg är det inte på två våningar...

Okej. Dagens gnäll och i-landsproblem avklarade. För övrigt är det en vacker dag om än något fuktigt. Tvätten är avklarad och veckan kan börja!